Trondhjems amt), Norge. 4623,18 kvkm. 1,814 inv. (1920). Fiske. K. G. G. Flatau, Theodor Simon, tysk öronläkare, f. 4 juli 1860 i Lyck, Ostpreussen, blef med. doktor 1882, verkade från 1885 som specialist för näs-, öron- och svalgsjukdomar, anställdes senare såsom lärare i röstens fysiologi vid högskolan för musik i Berlin samt sedan 1905 som ledare af den fonetiska afd. vid kliniken för öronsjuka. Han blef 1912 professor. Han har skrifvit bl. a. Die funktionelie stimmschwäche (phonasthenie) (1906; "Svaghet i rösten (fonasteni) vid sång, tal och kommando", 1912). R. T--dt. Flaten, namn på flera svenska sjöar. En af dessa, omkr. 4 kvkm. stor, 162 m. ö. h., i Käfsjö socken, Jönköpings län, af rinner genom Svartån 1. Storån till Bolmen. -- Stora F., belägen 292 m. ö. h. i Leksands socken, Dalarna, har tillsammans med Lilla F. och Mellan-F. en areal af 9 kvkm. och afrinner genom Flatån till Väster-Dalälfven i Järna. O. Sjn. Flateyri (Flatöre). Se Önundafjord. Flathanden. Se Hand. *Flatholmen tillhör nu Klädesholmens socken. 20 har. 110 inv. (1923). Flatholmen, ö i Bohusbukten med en 1917 uppförd blixtfyr, 10,5 m. öfver medelvatten, på 58° 15' 51" n. br. och 11° 24' 55" ö. lgd fr. Gr. Agaljus. E. A--t. Flatkardmaskin. Se Kardning. *Flatow [fla'tå] tillhör nu preussiska förvaltningsområdet Westpreussen-Posen. 5,015 inv. (1919). Flatön, en omkr. 5 kvkm. stor ö i Morlanda socken, Bohuslän, vid Koljöfjorden och s. ö. om Skaftölandet. Flatöre. Se Önundafjord. *Flaubert, G. En af berättelserna i hans Trois contes (sp. 551, r. 19 nedifr.) bär titeln "Un coeur simple" (ej, såsom i art. uppges, "Notre coeur"). *Flauto [-tå]. F. di Pan (Pansflöjt), en 2- eller 1-fots öppen metallstämma i orglar. -- F. amabile. Se Flûte. Suppl. -- F. dolce [då'ltje], en 8- eller 4-fots orgelstämma af trä, sällan af tenn; den mildaste af flöjtstämmorna. -- F. piccolo [pi'kålå], en 1-fots orgelstämma, den skarpaste och minsta af tennstämmorna. Flavius Josephus. Se Josefos. Flavoner, kem., äro benso-derivat af pyron (se d. o.), substituerade med en fenylgrupp. Den viktigaste flavonen är flavonol. Flavonolens oxiföreningar äro naturliga (gula) färgämnen och förekomma i många högre växter. Hit höra kvercetin, brasilein m. m. Många oxiflavonoler bilda med glukos eller andra hexoser glukosider. En särskild grupp af flavon-derivat utgöra de af Willstätter utforskade antocyanidinerna (se Antokyan. Suppl.). H. E. Flavonol [-ånål]_, kem. Se Flavoner. Suppl. Fleboskleros [-ås], patol. (af grek. fleps, ven, och sklero's, hård), förtjockning af blodådrornas väggar. Jfr Arterioskleros och Intima. *Flechsig, Paul, valdes jan. 1923 till led. af Vet. akad. Flecker [nVke], James Elroy, engelsk författare, f. 5 nov. 1884 i Lewisham, d. 3 jan. 1915 i Davos, studerade orientaliska språk i Cambridge och var anställd i konsulattjänsten, tills hans ohälsa tvang honom att af gå. Han skref musikalisk lyrik, något påverkad af "les parnassiens" i Frankrike och Swinburne, med österländska och sydländska ämnen (The bridge of fre, 1907, Förtytwo poems, 1911, The golden journey to Samarkand 1913, m. m.). Hans Collected poems utgafs 1916 med inledning af J. C. Squire. F. efterlämnade två skådespel, Hassan (1922) och Don Juan. Hans Collected prose utgafs 1922. Se D. Goldring, "J. E. F.:r (1922). R--n B. *Fleetwood, släkt. Se Martlet (pseudonym för Georg Fleetwood), "Anteckningar rörande slägten F.", I (1922). Fleetwoodska värfvade regementet [flrtcwd-]. Se Svea lifgarde. Fleischer-Edel [flajjer-], Katharina Wilhelmine, tysk operasångerska, född Edel, f. . 1875 i Mülheim an der Kuhr, utbildad vid konservatorierna i Köln och Dresden, har varit anställd vid Dresdens hofopera 1894--97 och vid Hamburgs stadsteater sedan 1897 samt gett gästspel bl. a. i Baireuth, Paris och Amerika. Hon blef 1895 gift med ingenjören Friedrich Fleischer. Med sin klangfulla, mycket välskolade sopranröst och sitt intelligenta sångföredrag har hon utmärkt sig i Wagnerroller och som Mozartsångerska. På K. teatern i Stockholm uppträdde hon 1904 som Elisabet i "Tannhäuser", Elsa i "Lohengrin", Sieglinde i "Valkyrian" och grefvinnan i "Figaros bröllop". E. F--t. *Fleischmann, G. F. W., dog 13 jan. 1920 i Göttingen. Fleischmann [fläYj-], Albert, tysk zoolog, f. 28 juni 1862 i Niirnberg, blef professor i zoologi och jämförande anatomi vid universitetet i Erlangen 1898. F. har utgett många arbeten i embryologi, men har blifvit mest uppmärksammad därför, att han ej blott bekämpat darwinismen, utan äfven sökt påvisa hela descendensteoriens sammanbrott. L-e. Fleischmanns formel [fläVj-], veter. Se Mjölk-profning, sp. 750. Flémalle [-ma7!], Mästaren från. Se Mästaren från Flémalle. *Fleming, svensk-finsk adlig ätt. -- 13. Oskar Herman August F., friherre, militär, industrichef, politiker, f. 14 dec. 1859 på Västkärna, Kumla socken, Västmanlands län, blef 1878 underlöjtnant vid Lifregementets grenadjärkår, men fick s. å. transport till Göta artilleriregemente. Inom truppslaget befordrades han till kapten (vid dåv. Första Göta art.-reg.) 1894. 1899 utnämndes han till major i armén, erhöll 1902 afsked från beställning på stat och öfvergick 1906 till reserven. F. var artilleristabsofficer 1891-98 och fälttygmästare 1899--1902 samt arbetade ofta i fackmilitära kommissioner och uppdrag. Efter afskedstagandet har F. varit artilleridirektör vid Bofors 1902-04, verkst. direktör för Nordiska artilleriverkstäderna, Nya a.-b. Stockholms vapenfabrik och A.-b. Nordiska motorverkstäderna vid Finspång 1904-12 och är sedan 1917 verkst. direktör i A.-b. Järnförmedling samt sedan 1911 fullmäktig i Järnkontoret. Dessutom har han varit led. i flera kommittéer ang. järnhandteringsfrågor. Om de på initiativ af F. och hans hustru Sigrid F. (född Söderhielm, d. 1922) vid Finspång vidtagna sociala åtgärderna se "Vårt fosterland och dess försvar", 1907. F. är sedan 1908 led. för Östergötlands län i Första