- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
893-894

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flygplan - Flygpost - *Flygpungdjur - Flygradio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snabbare blir flygplanet. Den teoretiska gränsen ligger vid så stor vingbelastning, att flygplanet ej kan lyfta på grund däraf, att propellerns dragkraft ej blir likvärdig med det samlade bromsmotståndet vid flygning; i praktiken är gränsen vida snäfvare, enär flygplan med alltför stor vingbelastning ej kunna minska farten tillräckligt för att med trygghet kunna landa. Flygplans indelning Alltefter olika indelningsgrunder indelas flygplan bl. a. i: 1. a) Monoplan (pl. I, fig. 8), med endast ett par vingar. En afart af monoplanet med vingarna fästa öfver flygkroppen kallas parasollmonoplan. b) Biplan (fig. 9), med två par vingar, det ena paret öfver det andra. c) Triplan, med tre par vingar öfver hvarandra. Bi- och triplan kunna ha vingarna antingen midt öfver hvarandra eller ock förskjutna framåt eller bakåt. 2. a) Landflygplan, hvars landningsställ är försedt med hjul eller (vintertid) skidor. b) Sjöflygplan, som i stället för hjul eller skidor ha luftfyllda och vattentäta flottörer. En art af sjöflygplan saknar landningsställ, men har flygkroppen utbildad i båtform och benämnes därför flygbåt. c) Amfibieflygplan (fig. 10), som ha anordningar för att kunna gå ned både på land och i vatten; de äro vanligen flygbåtar, försedda, med hjul, som kunna vikas upp, när flygbåten är i vattnet. 3. a) Enmotorsflygplan, med enkel motor; är propellern dragande, kallas flygplanet "traktor-", är den skjutande, "pusher-"flygplan. b) Flermotorsflygplan (fig. 11), med flera motorer, antingen verkande på samma propeller eller ock hvar och en försedd med propeller på vanligt sätt. Flygplans användning och däraf följande specialisering. Under Världskriget 1914-19 rönte flygtekniken på kort tid en utveckling, som säkerligen skulle ha tagit mångdubbelt längre tid under normala förhållanden, detta på grund af, att de krigförande snart nog insågo, att herraväldet i luften var en mycket viktig betingelse för herraväldet på marken. Flygtekniken har därför hufvudsakligen tjänat och tjänar fortfarande militära ändamål. Det torde med fog kunna sägas, att de militära flygplanens hufvuduppgift hittills varit att utföra spaning till de stridande truppernas hjälp, men sannolikt är emellertid, att utvecklingen kommer att gå därhän, att hufvuduppgiften blir strid mot fiendens försvarsmedel af alla slag. Flygplanens stridsmedel utgöras af kulsprutor, lätta kanoner, bomber af alla slag och torpeder. Kulsprutorna äro antingen fasta, skjutande endast i flygplanens rörelseriktning, eller ock rörliga i höj-sänkbara och vridbara lavettage. De fasta kulsprutorna riktas förmedelst hela flygplanets inriktande mot målet och måste således handhas af flygaren själf, de rörliga däremot skötas af en medföljande spanare eller skytt. De fasta sprutorna skjuta betydligt säkrare, enär flygaren vid riktningen ej behöfver taga hänsyn till sitt flygplans fart. Alltefter sitt ändamål indelas militära flygplan i hufvudsakligen följande slag: Jagare (fig. 12 och 13) ha som hufvudsaklig uppgift strid mot fientliga flygplan. De äro ensitsiga och i fråga om fart, stigförmåga och vändbarhet öfverlägsna alla andra flygplan. Beväpningen utgöres vanligen af två fasta kulsprutor, och aktionsradien är 300-500 km. i lugnt väder. Eskortflygplan benämnas äfven tvåsitsiga jagare och ha till uppgift att försvara andra för strid mindre väl egnade flygplan mot öfverfall i luften. De ha både fasta och rörliga kulsprutor, och aktionsradien är ungefär lika med jagarnas. Spaningsflygplan (fig. 9 och 10) äro i allmänhet tvåsitsiga och ha spaning till hufvuduppgift. De äro mera lastade och på grund däraf mindre snabba o. s. v. än föregående typer. Utrustningen består af radiostation, fotografikameror af olika slag, en del signal- och rapportmedel, ett antal lättare bomber och för själfförsvar 1 fast och 1-2 rörliga kulsprutor (i senare fallet parallellkopplade). Aktionsradien är 600-800 km. Bombflygplan (fig. 14) äro minst tvåsitsiga och afsedda för strid mot mål på marken. Man skiljer på bombflygplan för dags- och för nattbombardering; i förra fallet äro de snabbgående och föra mindre last, i senare fallet äro de tämligen långsamma och hårdt lastade. Bombflygplanen äro mycket stora och ha stor bärförmåga, som kan uttas i form af bränsle och bomblast. Kulsprutebeväpningen är i allmänhet endast rörlig och aktionsradien alltefter bomblasten 600-1,200 km. Torpedflygplanen (fig. 15) likna bombflygplanen, men ha i allmänhet mindre aktionsradie. I stället för bombutrustning medföra de en torped. När stridsläget så fordrar eller är lämpligt, kunna flygplan af alla slag insättas i kulsprutestrid mot trupper på marken. Eldgifningen måste därvid ske på relativt låg höjd, hvarför ofta flygplan pansras för detta ändamål. Sådana flygplan benämnas infanteriflygplan och ha äfven till uppgift att upprätthålla förbindelse mellan trupper och staber, som af fientlig eld af skurits från hvarandra. Artillerieldobservation verkställes i allmänhet af spaningsflygplan, hvilka, på grund af, att deras verksamhet är förlagd i närheten af de egna linjerna, kunna vara äldre, ur första linjen afförda, flygplan. Rapportmedlet är radio. Mot u-båtar ha med lätta kanoner försedda flygbåtar med fördel användts. I öfrigt användas för marina ändamål hufvudsakligen olika slag af sjöflygplan, motsvarande här ofvan nämnda landflygplan. Redan före Världskriget var tanken väckt att använda flygplanet i den fredliga trafikens tjänst. När kriget slutade, satte man omedelbart i gång med försökstrafik (se Lufttrafik. Suppl.), hvarvid hufvudsakligen användes flygplan af militär typ. Sedermera ha dock speciella trafikflygplan konstruerats, vid hvilka tagits mera hänsyn till passagerares säkerhet och bekvämlighet, än som varit möjligt med de för militärt bruk urspr. afsedda flygplanen. Ett trafikflygplan karakteriseras af relativt låg fart, framför allt mycket låg landningshastighet, och af stor bärighet. Passagerarhytten är i allmänhet helt inbyggd, hvarför särskilda flygkläder o. s. v. för passagerarna ej erfordras. Fig. 8, 11 och 16-19 visa prof på nu använda trafikflygplan af olika nationalitet. G. v. P. Flygpost. Se Luftpost. *Flygpungdjur, zool. Sp. 673 rad 13 uppifrån står större bör vara förra. Flygradio, flygv. Se Radiotelegraf. Suppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 17:22:25 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free