tilläggsarfvode på 1,000 frcs. Presidentens årslön är 600,000 frcs, hvartill komma 700,000 frcs i representationspenningar, flyttnings- och resekostnader samt 700,000 frcs i hushållskostnader. Under Världskriget var ministeriernas och statssekretariatens antal växlande och beroende på regeringen, men 1920 bestämdes, att ändringar härutinnan finge ske endast genom lag. F. n. (1923) finnas 14 ministerier (utrikes-, justitie- samt för Elsass och Lothringen, inrikes-, finans-, krigs- och pensions-, marin-, undervisnings- och konst-, allmänna arbeten, handels- och industri-, jordbruks-, koloni-, arbets-, för "de befriade områdena", d. v. s. de, som under Världskriget voro besatta af tyskarna, och för socialhygien) samt 4 statssekretariat (för undervisning, post och telegraf, luftfart och sjöfart). -- F. utom Algeriet och Belfortterritoriet består nu af 89 dep., fördelade på 385 arrondissemang, 3,019 kantoner och 37,963 kommuner. Kolonierna ha de senaste årtiondena gjort stora materiella framsteg och administrativt konsoliderats. Enligt nyaste uppgifter omfatta de följande områden: <table> <td 2> <td c>Areal i kvkm. <td c>Folkmängd <td r>I. <td>Nord-Afrika: <td> <td>Algeriet <td r> 575,289 <td r> 5,802,464 <td> <td>Tunisien <td r> 125,130 <td r> 2,074,301 <td> <td>Marokko <td r> 572,000 <td r> 5,400,000 <td> <td>Sahara <td r>2,394,200 <td r> 450,000 <td> <td r>Nord-Afrika <td r>3,666,619 <td r>13,726,765 <td r>II. <td>Öfriga Afrika: <td> <td>Franska Väst-Afrika <td r>3,739,200 <td r>12,283,000 <td> <td>Franska Ekvatorial-Afrika <td r>2,600,000 <td r> 2,850,860 <td> <td>Madagaskar <td r> 587,700 <td r> 3,387,968 <td> <td>Réunion <td r> 2,400 <td r> 173,190 <td> <td>Franska Somalilandet <td r> 120,000 <td r> 64,794 <td> <td r>Öfriga Afrika <td r>7,049,300 <td r>18,759,812 <td r>III. <td>Asien: <td> <td>Indiska besittningar <td r> 513 <td r> 269,579 <td> <td>Franska Indo-Kina <td r> 780,240 <td r>19,437,849 <td> <td r>Asien <td r> 780,753 <td r>19,707,428 <td r>IV. <td>Amerika: <td> <td>S:t Pierre o. Miquelon <td r> 241 <td r> 3,918 <td> <td>Guadeloupe <td r> 1,780 <td r> 190,275 <td> <td>Martinique <td r> 987 <td r> 244,439 <td> <td>Franska Guyana <td r> 88,240 <td r> 44,202 <td> <td r>Amerika <td r> 91,248 <td r> 482,834 <td r>V. <td>Söderhafvet: <td> <td>Nya Kaledonien <td r> 16,117 <td r> 47,500 <td> <td>Öfriga Söderhafsöar <td r> 3,998 <td r> 31,477 <td> <td r>Söderhafvet <td r> 20,115 <td r> 78,977 <td> <td r>Summa <td r>11,608,085 <td r>52,755,816 </table> F. förvaltar dessutom såsom mandatär åt Nationernas förbund af förra tyska kolonien Togo omkr. 52,000 kvkm. med 670,904 inv. (1921), af förra tyska kolonien Kamerun omkr. 400,000 kvkm. med 2,540,000 inv. (1920) samt en del af de forna turkiska besittningarna i Syrien och Libanon (Fédération des états de Syrie et Grand Liban), hvilkas areal och folkmängd 1922 approximativt uppskattas till sammanlagdt 182,375 kvkm. och 3,334,562 inv. Direkt och indirekt höra till F. sålunda omkr. 12,793 mill. kvkm., hvaraf 12,242 mill. kvkm. utom moderlandet, med omkr. 99 mill. inv., hvaraf 59,302 mill. utanför moderlandet. Litt.: "Annuaire général de la France et de l'étranger" (årl. 1919 ff.), P. Vidal de Lablache, "Tableau de la géographie de la France" (1903) och "La France de l'Est" (1917), J. Fèvre och H. Hauser, "Régions et pays de France" (1909), Busson, Fèvre och Hauser, "La France d'aujourd'hui et ses colonies' (1921), L. Jerrold, "France to-day" (1916), J. Bertillon, "La dépopulation de la France" (1911), M. Augé-Laribé, "L'évolution de la France agricole" (1912), G. Couanon, "Les vins et les eaux-de-vie de France" (1920), T. S. Woolsey, "French forests and forestry" (1918), Pinot m. fl., "Les grandes industries françaises" (1913), É. Levasseur, "Histoire du commerce de la France" (2 bd, 1911--12), A. Théry, "Les grands établissements de crédit français" (1921), G. Weill, "L'histoire de l'enseignement secondaire en France" (1921), L. Madelin, "France et Rome" (1914), F. Puaux, "Les œuvres du protestantisme français" (1893), R. Poincaré, "Ce que demande la cité" (1912), Barthélemy, "Le gouvernement de la France" (1919), L. Morgand, "La loi municipale" (2 bd, 1923), och A. Megglé, "Le domaine colonial de la France" (1922). E. A-t. Historia (efter 1907). Ministären Clemenceau, som 1906 trädt till makten med ett mycket omfattande reformprogram (progressiv inkomstskatt, ålderdomspensionering för arbetare, ny fackföreningslagstiftning o. s. v.) lyckades ej inlösa många af dessa löften. Den upptogs i stället dels af genomförandet af den 1905 beslutade skilsmässan mellan stat och kyrka, som, enär påfven afvisade förslagen om "kultföreningar", "kyrkliga understödskorporationer" o. s. v., blef vida fullständigare, än hvad undervisningsministern Briand afsett, dels af konflikter först med vinodlarna (1907) och sedan med fackföreningarna och de för fackföreningsorganisation och därtill hörande taktik benägna lägre statstjänstemännen, särskildt vid post, telegraf och primärskolor. Clemenceaus kraftiga ingripande mot strejker af statsanställda stötte socialisterna för hufvudet och gjorde därigenom regeringsmajoriteten alltmer vacklande. Finansministern Caillaux' af deputeradekammaren (mars 1909) antagna inkomstskatteförslag lades af senaten på hyllan, och 20 juli s. å. föll ministären plötsligt på en personlig sammanstötning mellan Clemenceau och Delcassé under en kammardebatt. Briand bildade nu sin första ministär (från Clemenceaus kvarstodo bl. a. Barthou, Doumergue, Pichon och Viviani; som minister för allmänna arbeten inträdde Millerand). Valreformsfrågan blef nu aktuell, och ute i landet drefs liflig propaganda för olika valsystem. Högergrupperna (de konservative och progressisterna) samt äfven socialdemokraterna voro anhängare af proportionella val, radikalerna öfvervägande motståndare till sådana, mellangruppen republikanska vänstern var, liksom äfven ministären, delad i frågan. Reformens ifrigaste anhängare, progressisten Ch. Benoist och socialisten J. Jaurès, lyckades i deputeradekammaren blott få till stånd ett principuttalande för proportionella val (nov. 1909), och Briand motsatte sig frågans fortsatta behandling före de stundande nyvalen. Efter dessa val (april--maj 1910) fanns i deputeradekammaren en bestämd, men ytterst heterogen, majoritet för proportionella val, och åt ett utskott med proportionalistmajoritet uppdrogs att utarbeta detaljerade förslag. Briands politik svängde alltmer öfver åt de moderata grupperna. Under valstriden hade han påyrkat en