1073 Frisinnade landsmötet-Frisk 1074 en följd af det proportionella valsättets införande, omlade föreningen 1909 väsentligt sin organisation, som därefter i hög grad utvecklats. Efter nämnda tid ha dess lokala afdelningar varit inom hvarje Andrakammarvalkrets sammanslutna i ett valkretsförbund. Valkretsförbunden välja på årliga förbundsmöten sin styrelse och sitt arbetsutskott samt därjämte dels ett ombud för hvarje förbund till ett förtroenderåd för hela landsföreningen, dels (efter medlemsantalet) ombud till landsföreningens årsmöte (frisinnade landsmötet), som i sin tur väljer landsföreningens högsta ledning, dess verkställande utskott, ett antal ombud i det nämnda förtroenderådet och revisorer samt under valår utfärdar föreningens valprogram. Antalet lokalafdelningar - hvarje lokalafdelning i regel omfattande en kommun - ökades hastigt i samband med allmänna rösträttens och proportionella valsättets införande och nådde sin höjdpunkt 1914, då föreningen räknade omkr. 1,250 lokalafdelningar - säkerligen den största utbredning någon politisk organisation dittills haft i vårt land - med öfver 50,000 inregistrerade medlemmar. Efter det frisinnade partiets svåra valnederlag s. å. gick dock organisationen afsevärdt tillbaka, en tillbakagång, som, med af brott för 1919, sedan fortsatt, så att föreningen 1922 räknade 530 lokalafdelningar med 21,668 medlemmar. Vid sidan af lokalföreningarna har landsföreningen, väsentligen af ekonomiska skäl, bibehållit det från början grundläggande led i organisationen, som utgjordes af de till föreningens hufvudbyrå i Stockholm direkt anslutna (s. k. understödjande) medlemmarna (minimiafgift 5 kr.). Dessas antal, som nådde högst 1919, då det öfversteg 5,000, uppgick 1922 till 3,264. Sin största politiska framgång uppnådde Frisinnade landsföreningen i 1911 års Andrakammarval, det första efter allmänna rösträttens införande: det liberala partiet besatte då 101 platser i Andra kammaren, och K. Staaff bildade därpå sin andra ministär. I de följande försvarsstriderna 1913-14 tog föreningen liflig del, men led vid 1914 års båda val stora förluster. Vid 1917 års Andrakammarval liksom i landstingsvalen 1919 hade partiet åter framgång: det mönstrade vid sistnämnda val det största antalet väljare i landsbygdsvalkretsarna och erhöll i hela landet 414,117 röster (endast 6,000 mindre än socialdemokraterna), den största anslutning det hittills uppnått, samt 291 landstingsrepresentanter. De följande valen, 1920 och 1921 till Andra kammaren, 1922 till landstingen, medförde nya motgångar. Partiet, som vid sistnämnda val erhöll 167,234 röster, räknade vid 1923 års riksdag 41 representanter i Andra och 38 i Första kammaren samt hade i 1923 års landsting 192 representanter. Partiets tillbakagång under senare år torde till väsentlig del ha orsakats af dess regeringssamverkan åren 1917-20 med det socialdemokratiska partiet, framför allt dess medverkan till åttatimmarslagens genomförande 1919. Äfven frågan om partiets ställning till rusdrycksförbudet, hvars uppförande på dess program ifrigt påyrkats af en alltjämt växande del af landsföreningens medlemmar, har vållat allt större splittring inom partiet liksom affall af medlemmar och väljare. Denna fråga har dominerat på de senare årens landsmöten. Då ett för frågans definitiva afgörande utlyst extra landsmöte 27 maj 1923 med 77 ombudsröster mot 56 beslöt uttala sig för förbudets uppförande på partiets program, medförde detta landsföreningens sprängning, i det ett 40-tal ombud med riksdagspartiets ledare landshöfding N. Eden i spetsen omedelbart anmälde sitt utträde ur föreningen; de ha sedan följts af ett stort antal medlemmar. De utgångne ha sommaren 1923 vidtagit åtgärder för bildande af en ny liberal landsorganisation. Frisinnade landsföreningen har, särskildt i samband med valrörelserna, utgett ett stort antal (omkr. 220) smärre agitations- och upplysningsskrifter under titeln "Frisinnade landsföreningens småskrifter" (från 1910) och "Politiska dagsfrågor" (från 1917), vidare valhandböcker till 1914, 1917, 1920 och 1921 års riksdagsval. Föreningen har vidare anordnat föredrag i olika delar af landet, likaledes väsentligen under valrörelserna: sålunda omkr. 3,000 föredrag vid 1917 års val, i hvilka föreningen tog synnerligen verksam del. I landsföreningens verksamhet efter 1907 ha ledande eller särskildt framträdande insatser gjorts af - utom Karl Staaff och David Bergström - dåv. landssekreteraren A. Schotte (under olika perioder 1909-16 ordf. i föreningens verkställande utskott), landtbrukaren Alfred Petersson i Påboda (utskottets ordf. 1916-20), handlanden E. A. Nilson, Örebro (ordf. 1920-27 maj 1923), vidare N. Eden, fru Emilia Broomé, grosshandlare E. Röing, frih. T. Adelswärd, redaktör K. G. Ekman (utskottets ordf. efter 27 maj 1923). Ordförande i föreningens förtroenderåd ha varit: direktör E. Beckman 1902-14, A. Schotte 1914-16, nämndeman Daniel Persson i Tällberg 1916-18, grefve Raoul Hamilton 1919-23 och från 1923 K. G. Ekman. Föreningens sekreterare och kassör (ombudsman) har från dess början till l juni 1923 varit redaktör A. Grundel. G l. Frisinnade landsmötet. Se Frisinnade landsföreningen. Suppl. Frisinnade landspartiet (da. Frisindede landsparti), danskt politiskt parti, stiftadt 1922, väsentligen på grundval af ett äldre "Erhvervsparti" i förening med delar af det radikala partiet och det konservativa folkpartiet. P. E-t. Frisinnade vänstern (no. Frisindede venstre), norskt politiskt parti, konstitueradt l mars 1909 under ledning af förre statsministern Chr. Michelsen. Partiet har nu gått mycket tillbaka. Det väljer tillsammans med högern, men har dock egen organisation. Partichef är f. n. (1923) förlagsbokhandlare W. Nygaard, en af representanterna för Kristiania i stortinget 1922-24. Partiets hufvudorgan äro "Tidens tegn" i Kristiania och "Dagsposten" i Trondhjem. M. H. Frisiska rasen. Se Holländska nötboskapsrasen. *Frisiska öarna. Römö (ty. Röm) tillhör sedan 1920 åter Danmark. Frisjön, en omkr. 7 kvkm stor sjö, 120 m. ö. h., 15 km. s. om Borås, i Kinnarumma m. fl. socknar, Älfsborgs län, afrinner genom Häggån till Viskan. O. Sjn. Frisk, Karl (Carl), bankman, f. 20 nov. 1885 i Hudiksvall, aflade 1887 hof rättsexamen i Uppsala och blef vice häradshöfding. Efter anställ-