1161 Föreningen till minne af konung Oskar l och drottning Josefina-Förflyttning 1162 m. m. nödsakad att tillsvidare nedlägga sin verksamhet. ^Föreningen till minne af konung Oskar l och drottning Josefina. Föreningens tillgångar uppgingo 31 dec. 1922 till 712,200 kr. Förening för bistånd ät vanföra (lytta och vanföra). Se Y anförevår d, sp. 603. Förening mot tuberkulos. Se Internationella föreningen mot tuberkulos och Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Föreningsfisken. Se Fiskerilagstift-n i n g. Suppl. * Förenings- och säkerhetsakten har med införandet af 1919 års republikanska författning upphört att gälla i Finland. Föreställningskänsla. Se K anslå. "Förfalskning. - Om förfalskning af konstsaker och konstverk se Trucage. *Författaranslag. I Danmark beviljades 1921 till författare ett statsanslag på 110,OCO kr. jämte 25 proc. däraf som dyrtidstillägg. I Sverige in-gaf Sveriges författarförening 1912 till K. M:t en ansökan om, att det sedan 1908 utgående anslaget måtte höjas till 20,000 kr. årligen. Med anledning däraf framlades proposition till riksdagen om ett årligt anslag af 15,000 kr. för de tre åren 1914-16, hvilken af riksdagen afslogs. 1918 återupptogs frågan af sakkunnignämnden för dessa anslags fördelning, som hemställde, att 75,000 kr. måtte beviljas för perioden 1920-22, och K. M:ts proposition om 60,000 kr. för nämnda tid bifölls af riksdagen. Ett förnyadt försök af Sveriges författarförening 1920, som ansökte om, att ett tilläggsanslag af 30,000 kr. för 1921-22 måtte beviljas, föranledde en proposition till riksdagen om tilläggsanslag på 20,000 kr., hvilken emellertid afslogs. För perioden 1923-25 utgör det beviljade statsanslaget till författare därför endast 20,000 kr. årligen, hvartill komma de genom Svenska akad. utdelade 6,000 kr. *Författare. Jfr äfven Samfundet de nio. "Författarföreningar. 4 aug. 1920 bildades, på mrs Flor. Stoddards initiativ, i Amerika The national pen league and International literary association, och 1922 grundlades i England en internationell författarklubb, Pen-clul} (med Galsworthy som ordf. och med hedersledamöter från olika nationer - för Sverige Selma Lagerlöf), hvaraf filialer uppstått i åtskilliga länder. 1916 bildades Sveriges dramatiska författares förening. I Finland bildades 1919 Finlands svenska författarförening (se d. o. Suppl.). Lagarna för "Den norske forfatterforening", reviderade och i sin nuv. form antagna 17 dec. 1921, finnas (på bägge "målen") införda i "Nord. förf. tid." juni 1922. Delegerade från de 4 nordiska författarföreningarna samlades i maj 1919 i Köpenhamn till nordiskt f ö r-fattarmöte. Där bildades då ett Nordiskt författarråd (Sverige, Danmark och Norge ha l delegerad hvar). Sedan 1920 utge Sveriges, Norges och Danmarks författarföreningar (till hvilka 1922 trädde Finlands svenska författarförening) en gemensam månadsskrift, kallad "Nordisk forfatter-tidende", som tryckes i Köpenhamn och är afsedd att tillvarataga de nordiske författarnas gemensamma intressen. *Författarhonorar. Högsta författarhoncrar enligt det förut vanligaste beräkningssättet torde nu vara 70 kr. per tryckark och 1,000 ex., men alltmera synes man vara böjd för att öfvergå till den principen, att honoraret beräknas efter viss procent på en boks försäljningspris. - Teaterhonoraret är för K. dramatiska teatern i Stockholm bestämdt till högst 8 proc. af bruttoinkomsten på hvarje föreställning. Författar- och konstnärsrätt. Se Eganderätt (äfven i Suppl.). Författningsenliga däckslinjen, skpsb. Se L a s t-märke. 'Författningssamling. Om Tullverkets författningssamling se d. o. - ' 'Finlands författningssamling" (Suomen asetuskokoelna) är numera titeln på den för Finland utgifna. Författningsvännernas sällskap. Se J a k o b i-ner, sp. 1190. Förflyttning af ämbets- och tjänstemän utan deras samtycke från innehafvande till annan befattning genom öfverordnad myndighets eller regeringens beslut är i utlandet synnerligen vanlig, men i Sverige genom § 36 R. F. uttryckligen förbjuden, dock med undantag för de i § 35 angifna s. k. förtroendeämbetsmännen, hvilka inta en af regeringsmakten med nödvändighe4" direkt beroende ställning såsom dess omedelbara organ. Grundlagsförbudet har dock icke ansetts hindra dylika förflyttningar inom de affärsdrifvande verken, i det att dessas genom konstitutorial tillsatta personal, som dessutom ej fanns, när grundlagen tillkom, icke intar samma ställning som de statens maktorgan, hvilkas själfständighet R. F. velat trygga såsom nödvändig förutsättning för deras själfansvar under lagen till förhindrande af administrativt godtycke. Emellertid ha tid efter annan försök gjorts att ändra eller kringgå grundlagsförbudet, dels i syfte att göra hela ämbetsmannaförvaltningen mera "affärsmässig" och snabb, med förbiseende af sä-kerhetskrafvet, dels, och vanligast, i syfte att förbereda eller underlätta framtida omorganisationer af olika förvaltningsgrenar. Då alla försök till direkt grundlagsändring strandat, har man begagnat utvägen att i vissa nyutnämnda befattningshafvares fullmakter inrycka förbehåll om förflyttningsskyldighet, eller att, i aflöningsreglementén och fastställda lönevillkor föreskrifva en dylik skyldighet i större eller mindre omfattning, så att befattnings-hafvaren skulle bli pliktig underkasta sig ett eventuellt regeringsbeslut härom. Någon sådan plikt kan dock icke på dessa vägar skapas, enär dels såväl förbehåll som lönevillkor, hvilka strida mot grundlag, utan vidare äro rättsligt kraftlösa, dels hvarken förbehåll eller lönevillkor af sådan natur befria regeringen från konstitutionellt ansvar, i händelse regeringen emot grundlagen skulle besluta att tillämpa dem. Den omständigheten, att riksdagen fastställt lönevillkor af dylikt innehåll, befriar ej heller konstitutionsutskottet från dess skyldighet att ingripa enligt R. F:s §§ 106, 107, så framt anledning härtill ges, helst riksdagens fastställande af villkoren icke inneburit åläggande för regeringen att tillämpa dem, utan allenast afsett att undanröja invändningar från befattningshavarens sida; att ej ens detta syfte kunnat nås, beror däraf, att