1183 Försäkringsbolag 1184 stora kraf på ökadt försäkringsskydd inom flera områden, främst transportväsendets. Omfattningen af de svenska försäkringsbolagens verksamhet framgår af nedanstående uppgifter från 1921. Försäkringsbransch Antal bolag Lifförsäkring__ 23 Brandförs........ 29*) Sjö- och land- transportförs.. 22*) Sjuk- och olycks- fallsförs....... 31 Husdjursförs. ... 15*) Automobilförs. .. 12 Inbrottsförs...... 21 Ansvarsförs..... 15 Maskinförs....... 5 Glasförs.......... 15 Vattenskadeförs. 17 Värdepostförs. .. 5 Resgodsförs...... 14 Hagelskadeförs.. 8 Grarantiförs...... 11 Kreditförs........ 3 106,3 96,4 Stormskadeförs.. Luftfärdsförs. ... Smyckeförs...... Uthyrningsförs. . Upploppsförs. ... Ansvarsbelopp 31 Premie-dec 1921 inkomst (ränte- under förs. året i oräknadt) mill. kr. i mill. kr. 3,395,8 32,281,5 5,309,1 1,330,3 680,o 1,001,4 1,549,8 1,155,5 232,5 29,7 238,8 ") 31,o 112,9 15,6 ..} 27,6 **) 1,2 0,3 **) Utbetalningar för försäkrings-fall i mill. kr. 39,o 56,o 100,o 108,3 18,9 12,o 3,9 3,3 2,4 1,9 0,9 0,5 0,5 0,5 0,4 0,3 0,09 0,04 0,04 0,02 0,00.3 0,0006 ö,o 9,0 1,6 0,6 0,5 1,3 0,4 0,1 0,01 0,2 0,2 0,1 0,02 0,04 0,06 0,003 Summa -. - 348,3936 225,4 Jämväl inom den för all rationell försäkringsrörelse oumbärliga återförsäkringens område har egt rum en såväl i inre som yttre hänseende betydande utveckling. Tekniskt såväl som ekonomiskt högtstående återförsäkringsbolag existera sålunda inom såväl lif- som sakförsäkringsbranscherna. Beträffande lifförsäkrings verksamheten förtjänar i samband härmed att nämnas, att sträfvandena sedan lång tid tillbaka att lifförsäkra jämväl sådana personer, som tidigare betraktats såsom icke försäkringsbara, i stort sedt nått sin uppfyllelse genom den s. k. af slag sriskf or säkring, som flertalet svenska lifbolag 1915 gemensamt upptogo med Återförsäkrings-a.-b. "Sverige" som organ. Icke heller försäkringslagstiftningen har blifvit oberörd af tidsutvecklingen. 1903 års försäkringslag undergick sålunda 1914 vissa ändringar, hufvudsakligen åsyftande att ernå rationellare bestämmelser i fråga om beräkning af premie och premiereserv för lifförsäkringsbolag, och 25 maj 1917 utfärdades en med hänsyn till dels aktiebolagslagens föreskrifter, dels vissa önskemål i fråga om vidgad kontroll af bolagens verksamhet helt omarbetad lag om tillsyn öfver försäkringsväsendet. Sverige är däremot - liksom de öfriga nordiska länderna - ännu i saknad af en lag om försäkringsaftal. En *) I vidstående siffror ingår jämväl den verksamhet, som utöfvas af läns-, härads- och sockenbolagen inom riket, hvilka utgöra inom brandförsäkringen 390 st., inom sjöförsäkringen 24 st. och inom husdjursförsäk-ringeu 668 st. **) Uppgift saknas. svensk-dansk-norsk-finländsk kommitté förbereder emellertid f. n. (1923) en för de nordiska länderna gemensam lagstiftning om försäkringsaftalet. Inom socialförsäkringsområdet är främst att nämna tillkomsten af lagen 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, afseende en invaliditets- och därmed kombinerad ålderdomsförsäkring för hela folket. Denna försäkrings administration handhas af en central myndighet, Pensionsstyrelsen (se d. o.), samt af särskilda lokala organ, pensionsnämnderna. - Om öfrig obligatorisk (statlig tvångs-) försäkring se Olycksfallsförsäkring och Socialförsäkring. Med ansvarsförsäkring förstås försäkring af den skadeståndsskyldighet, som på grund af gällande svensk rätt kan åläggas försäkringstagaren för skada, som genom något hans förvållande eller genom hans familjeanhöriga eller tjänstefolk under försäkringstiden tillfogas annan person. - Om afbrottsförsäkring se Chomageförsäkring. Suppl. P- Blm. Försäkringsbolag, ömsesidiga. Den rättsliga organisationen af dessa försäkringsinrättningar är numera i detalj reglerad genom lagen 25 maj 1917 om försäkringsrörelse. Grundtankarna äro fortfarande de, som angetts i hufvudarbetets art. Försäkring, sp. 504 f. Alltjämt gälla sålunda reglerna om statlig koncession och tillsyn, om registrering af vissa bolagsstämmobeslut m. m. -. Principen att i dessa bolag försäkringstagarna tillika äro försäkringsgifvare åt hvarandra kan i större förhållanden ej rättsligt upprätthållas efter bokstafven: för en enskild medlem skulle skyldigheten att ansvara för utbetalningen af utfästa försäkringssummor åt andra försäkringstagare kunna bli alltför betungande, därest skyldigheten finge göras gällande omedelbart mot den förre och denne t. ex. på grund af särskildt god betalningsförmåga blefve utsatt för dylika anspråk till ett större antal samt följaktligen nödsakad att söka sitt åter af många kanske mindre solventa andra medlemmar; och å andra sidan skulle för en försäkringstagare den eventuella nödvändigheten att för utbekommande af försäkringssumman vända sig mot flera enskilda medlemmar kunna bli mycket besvärlig. Därför är sedan länge själfva bolaget såsom en särskild enhet inskjutet i egenskap af försäkringsgifvare och rättsligt sedt den ende försäkringsgif-varen. Detta innebär å ena sidan, att anspråk på en förfallen försäkringssumma kan riktas endast mot bolaget, och å andra sidan att medlemmarnas skyldighet att bidraga till ersättningar för inträffade försäkringsfall är en förpliktelse emot bolaget, men icke mot de särskilda ersättningsberättigade försäkringstagarna. Såtillvida är alltså det ömsesidiga försäkringsbolaget en juridisk person (se d. o.), och detsamma gäller för dess rättsförhållanden öfver hufvud, icke^ blott för dem, som grundas på försäkringsaftal. - Från en annan synpunkt betraktad, är ifrågavarande s. k. bolag en förening, ty hos detsamma föreligger i utpräglad grad det för föreningar i motsats till bolag utmärkande kännetecknet, att dess medlemsbestånd (och därmed i viss mån kapitalet) är öppet, växlande: medlem eger principiellt utträda, utan att annan kommer i hans ställe, och tvärtom. Närmare bestämdt föreligger en-särskildt reglerad un-