1205 Galla Placidia-Gallmyggor 1206 Galla PlacTdia Se Placidia. *Gallarate har nu omkr. 16,000 inv. Yid Viz-zola, 10 km. sydväst om G. vid Ticino, ligga stora elektricitetsverk. *Gallaudet, T. H. - Edward G. dog 26 sept. 1917 i Hartford, Connecticut. *Gallblåsa. Om dess läge se Människan, pl. II, 12. Gallblåsekräfta, med. Se Kräfta, sp. 143. "Galle, Peder, idkade 1498-1500 teol. studier vid Leipzigs universitet och promoverades till teol. doktor i Siena 29 nov. 1500 (att han 1531 kallar sig teol. professor, innebär endast, att han var innehafvare af teol. doktorsvärdighet). Han var troligen aldrig ärkedjäkne i Uppsala. Se om honom närmare K. B. Westman, "Reformationens genombrottsår i Sverige" (1918), och "Kyrkohist. årsskr." 1918. G. C-n. *Galle, J. G., dog 10 juli 1910 i Potsdam. Gallehus, by. Se Guldhorn en, sp. 594 f. Gallein, kem. Se Xantenfärgämnen. *Gallén (G.-K all e l a), A. V., titulärprofessor, är nu på Stockholms Nationalmuseum representerad af sin moders porträtt. (Å sp. 618 rad 27 nedifrån står Jokohainens bör vara J oukahainens.) Gallerväxten, bot., namn på Aponogeton fene-stralis (se Aponogeton). *Galletti, Stefano (ej Francesco) dog 1905 1 Rom. *Gallieni, Joseph Simon, utnämndes 1900 till divisionsgeneral samt blef 1908 inspektör för kolonialtrupperna och ledamot af högsta krigsrådet. I april 1914 uppnådde han åldersgränsen, men inkallades vid krigsutbrottet s. å. i aktiv tjänst och utnämndes till adjoint hos högste befälhafvaren och dennes ställföreträdare samt teknisk rådgifvare åt krigsministern (Mes-simy). 26 aug. blef han militärguvernör i Paris, hvars garnison då utgjordes af öVa infanterifördelning (hufvudsakligen territorial-trupper) och l kavalleribrigad, l sept. ställdes äfven den mot Paris återtågande 6:e armén (Maunoury) under G:s öfverbefäl, och samtidigt erhöll han order att försvara Paris "till det yttersta". Härför vidtog han ock kraftiga åtgärder. 2 sept. ställdes G. under Joffres öfverbefäl. Rörande frågan, huruvida G. tagit initiativet till anfallet mot tyska härens högra flank (l:a armén, v. Kluck) och därmed på ett afgörande sätt medverkat till den för krigets utgång betydelsefulla franska segern vid Marne, ha olika åsikter gjort sig gällande. Å ena sidan framhålles (af bl. a. G. själf i hans memoarer), att G. 3 sept. fastställde tyska arméernas ändrade marschriktning (mot sydöst) och på grund däraf beslöt sig för anfallet, beträffande hvilket han (4 sept.) utgaf färdighåll-ningsorder och satte sig i förbindelse såväl med engelska arméns chef (French), i och för samverkan, som med Joffre, hvilken senare gillade planen och utgaf order om dess utförande. Å andra sidan anföres (af bl. a. Joffre i "La pré-paration de la guerre et la conduite des operations"), att slaget, som började 6 sept., var resultatet af en af högste befälhafvaren redan 25 aug. fattad plan, hvars utförande blef möjligt först 6 sept., hvarjämte hänvisas till Joffres instruktion af l sept., angående en afsedd offensiv vid gynnsam tidpunkt, och order af den 2 s. m., enligt hvilken Paris' garnison under härens förestående offensiv skulle verka "i riktning mot Meaux" (40 km. ö. om Paris). Joffres uppfattning om G:s insats i slaget vid Marne framgår bäst af en af honom utfärdad armédagorder af l okt. 1915, hvari han framhåller G:s stora förtjänster genom att ha "bidragit till" att fastställa tyska högra flygelns marschriktning, att ha med godt omdöme "orienterat" honom underställda, för deltagande i det förestående slaget afsedda trupper samt att genom alla till buds stående medel ha underlättat verkställandet af det honom af högste befälhafvaren gifna uppdraget. Denna dagorder ansåg G. vara för sig sårande och orättvis. Han stod just i begrepp att begära sitt afsked, då han i slutet af s. m. förordnades till krigsminister. Som sådan yrkade han på högste befälhafvarens fullständiga underordnande under krigsministern. Då regeringens öfriga medlemmar, af fruktan för allmänna opinionen, icke gillade detta förslag, afgick G., som dessutom led af en på Madagaskar ådragen sjukdom, 17 mars 1916 från krigsministerposten. Han af led i Versailles 26 maj s. å. 1921 förlänades honom postumt värdighet af marskalk af Frank-, rike. G:s verksamhet som militärguvernör i Paris är skildrad i det af hans söner utgifna arbetet G. Mémoires. Défense de Paris (1920). H. J-dt. *Gallifet, G. A. A., dog 9 juli 1909 i Paris. *Gallimatias. I "Strena philologica upsaliensis" (1922) har A. Nelson framställt en ny hypotes om ordets uppkomst. Han anser, att det härstammar från studentspråket på 1500-talet och är en sammansättning af gallus, tupp, stridstupp, disputant, och -mathia, grek. mathéia, lära, som folketymo-logiskt anknöts till personnamnet Mathias. Dess ursprungliga betydelse torde ha varit: sådant slags prat, som förekom vid de dåtida disputationerna. *Gallionsbild. De flesta å sp. 635-636 återgifna galjonsfigurerna från svenska krigsfartyg äro utförda af J. Törnström (se denne). G-g N. *Gallipoli. - 3. Under första Balkankriget utkämpades 1913 ett långvarigt, men ganska lamt fördt ställningskrig å halföns nordligaste del (vid Bulair) mellan de till G:s försvar sammandragna turkiska stridskrafterna och 4:e bulgariska (reserv-) armén (se B a l k a n k r i g e n. Suppl.). - Om striderna på G.-halfön under Världskriget se d. o., sp. 199-201, samt Dardanellerna. Suppl. - Halfön G. var enligt traktaten i Sévres 1920 bestämd att ingå i en internationell Dardanellzon, men blef genom fredstraktaten i Lausanne 24 juli 1923 helt återgifven åt Turkiet, dock med bestämmelser om en demilitariserad kustremsa längs sundet. Se därom Lausanne. Suppl., och T ,u r-kiet (Historia). Suppl. H. J-dt. V. S-g. *Gallmyggor. Hessiska flugan är afbildad på pl. I, fig. 13 till art. Landtbrukets skadeinsekter.