1207 Gallo-Galtfjärden 1208 Gallo [-11] 1. Gallec [-lä'k], fr. (af lat. ga'llus, galler), folkmål i norra Bretagne. *Gallori, E., f. 1846 i Florens, uppehöll sig 1874-78 i London, har sedan varit verksam i Kom. Bland hans stora verk äro - förutom de i hufvudarbetet nämnda - ett Garibaldimonument i Gavinana (1911). Garibaldimonumentet i Rom är afbildadt i art. G a r i b a l d i, sp. 752. *Galloway, B. T h., frånträdde 1912 sin chefspost vid Bureau of plant industry, var 1913-14 biträdande jordbruksminister, därefter 1914-16 dean vid ett jordbruksvetenskapligt college vid Cornell-universitetet och är f. n. (1923) patolog vid amerikanska jordbruksdepartementets Office seed and plant introduction i Washington. "Gallring. - 2. Om själf gallring se d. o. Gallwitz, Max von, tysk militär, f. 2 maj 1852 i Breslau, blef 1870 officer vid fältartilleriet, 1897 afdelningschef i krigsministeriet, 1899 öfverste och regementschef, 1901 chef för 29 :e fältartilleribrigaden, 1903, som generalmajor, departementsdirektör i krigsministeriet, 1906 generallöjtnant och chef för 15: e divisionen, 1911 general af artilleriet och inspektör för fältartilleriet samt 1913 adlad. Vid krigsutbrottet 1914 ställdes G. i spetsen för gardesreservkåren, intog Namur och ryckte in i Frankrike. Febr. 1915 fick G. befälet öfver en armégrupp, som sammanfördes i södra Ostpreussen och i aug. benämndes 12:e armén. Med denna deltog han han i fälttåget mot Ryssland och betvingade Narevlinjen. G. flyttades därefter till serbiska krigsskådeplatsen såsom chef för 11 :e armén och deltog i Serbiens bekämpande. Juli 1916 flyttades G. till franska krigsskådeplatsen såsom chef för 2:a armén och tillika för en armé-grupp vid Somme. I dec. s. å. fick han befälet öfver 5:e armén vid Verdun och i sept. 1918 öfver en armégrupp i Lothringen. Han erhöll på egen begäran afsked dec. 1918. G. invaldes i tyska riksdagen 1920 och tillhör där det tysknationella partiet. C. O. N. *Galläpplegarfsyra 1. T a n n i n är icke, som man förut trott, en anhydrid af gallussyra, utan glykosider (se d. o.) af denna syra eller dess dep-sider (se d. o. Suppl.). E. Fischer och hans lärjungar ha lyckats utreda galläpplegarfsyrornas kemi och delvis äfven att syntetiskt framställa sådana (jfr Syntes). De ha visat, att tannin vanligen är en blandning af flera olika glykosider. Tannin ur kinesiska galläpplen synes som huf-vudbeståndsdel innehålla penta-digalloyl-g l y k o s, motsvarande formeln [(H0)3 . C6H2 . CO . O . (H0)2 . CeH2.CO]5C6H7Oft, ett ämne, som Fischer lyckats framställa äfven syntetiskt. Upptäckten, att växterna sålunda, i form af den allmänt förekommande klassen af tanninartade garfämnen, kunna producera ester-artade föreningar mellan socker och fenolkarbon- syror (se d. o. Suppl.), är af växtfysiologiskt intresse, ty den visar, att växterna ha förmågan att använda socker likaväl som glycerin (i fett) och envärdiga alkoholer till förestring af syror. K. A. V-g. *Galosch. Om tillverkningen af guttaperka-galoscher se Gummifabrikation, sp. 631. Galston, Gottfried, österrikisk pianist, f. 1879 i Wien, elev af Leschetitzki och Jadassohn, 1903-07 pianolärare vid Sternska konservatoriet i Berlin, har sedan 1902 med mycken framgång företagit konsertresor i Australien, Amerika och Europa (Skandinavien 1910). E. F-t. Galsworthy [gå'lso9thi], John, engelsk författare, f. 14 aug. 1867 i Coombe, Surrey, studerade i Harrow och Oxford, vardt advokat 1890, men egnade sig snart uteslutande åt litteraturen. G:s första berättelse, Jocelyn, utkom 1898, men han ådrog sig lifligare uppmärksamhet först med The island pha-risees (1904) och The man oj property (1906; "Förmöget folk", 1911), som följts af bl. a. The country house (1907; "Herrgården", 1917), Fraternity (1908; "Broderskap", 1918), The patrieian (1911; "Aristokrater", 1919), The dark flower (1913; "Den svarta blomman", 1916), The Freelands (1915; "Familjen Freeland", 1921), Sainfs pro-gress (1919; "Törnestigen", 1921), In chan-cery (1920; "Bojor", 1922), To let (1921; "Att hyra", 1922) och Captures (1923) samt essayer och smånoveller. G. har gjort sig känd äfven som dramatiker med The silver box (1906; "Silfver-asken", 1915 uppl. i Stockholm), Joy (1907; "Vildfåglar", 1913 uppf. i Stockholm), Strife (1909; "Kamp", 1912 uppf. i Stockholm), Justice (1910), The pigeon (1912), The eldest son (s. å.), The fugi-tive (1913; "Jagad", 1914 uppf. i Stockholm), The skin game (1920; "öga för öga", uppf. s. å. i Stockholm), Loyalties (1921; "Vi och de våra", uppf. i Stockholm 1922). öfv. äro vidare "Villa Rubein" (1922) och "En Forsytes brittsommar" (1923). Se Sheila Kaye-Smith, "J. G." ;1916), A. Österling i "Dagens gärning" (1921), R. E. Zachrisson i "Vår tid", VII (1922), och A. Bru-nius, "Modern engelsk litteratur" (1923). *Galt, Peder, föddes 27 juli 1584. "Peder Galts depescher 1622-1624" äro utg. i "Historiska handlingar", d. 26 (1920), genom N. Ahn-lund. P. E-t. Galtabäck, hamn och lastageplats i Tvååkers socken, Hallands län, vid Kattegatt; i hamnafgifter för fartyg och varor erlades 125 kr. 1920. Galtarö, liten ö i Bohusbukten med en 1915 uppförd 5 m. hög blixtfyr på 58° 6' 18'' n. br. och 11° 48' 24'' ö. lgd fr. Gr. Agaljus. E. A-t. Galtfjärden, vik af Ålands haf v. om Singön, omkr. 10 km. s. ö. om Östhammar. O. Sjn.