1211 Gamleby-Gammelsvenskby 1212 någon handelsort i egentlig mening. Redan 1215 -16 var fråga om biskopssätets flyttning till annan plats, sannolikt tillbaka till Sigtuna, men 1232 utfärdades dock aflatsbref till förmån för den gamla kyrkan. Den brann emellertid en tid före 1245, hvilket förklarar tillvaron af betydande kolrester i jorden kring den forna kyrkan. På platsen påträffade djurben behöfva ej bevisa, att hednatemplet stått precis på den nuvarande kyrkans plats, ty djurben påträffas synnerligen ofta äfven invid andra kyrkor. Jfr C. M. Kjellberg, "Från Fyris slätter" (1918). C. M. K. *Gamleby. 1. Inom socknen finns folkhögskola med manlig hufvudkurs, med andra årskurs och fristående kvinnlig kurs. -- 3. Municipalsamhälle i Gamleby socken, Kalmar län, i hvilket G. köping ingår och där alla stadsstadgarna tillämpas. 46 har med 579 inv., hvaraf på köpingen komma 33 har med 376 inv. (1923). Tax.-värdet å bevillningsskyldig fast egendom var 1,083,200 kr. och den för bevillning taxerade inkomsten 1,249,483 kr. (1921). Kommunalskatten var 6,80 kr. och municipalskatten 1,20 kr. per bevillningskrona 1922. Samhällets tillgångar voro 159,459 kr., dess skulder 7,673 kr., dess inkomster 20,424 kr. och dess utgifter 35,596 kr. (1918). Gamlebyen, förstad. Se Kristiania, sp. 1388. Gamlebyviken. Se Östersjön, sp. 264. Gamle-Erik (Gammel-Erik), ett i mellersta Sverige samt hos Finlands- och Estlandssvenskarna äfvensom i Norge och Danmark med skiftande dialektformer förekommande namn på djäfvulen. Tidigast torde det vara litterärt belagdt hos Holberg ("Uden hoved og hale", 1723), där G. omtalas i samband med Blocksberg (se d. o.). Namnets vidsträckta spridning synes dock antyda en vida högre ålder, och skäl torde finnas för antagandet af ett mytiskt ursprung. I Dalarna, där namnet förekommer under formen Gammel-Järk, bär spindeln, som i andra landsmål kallas dvärg, namnet järk. Häraf synes kunna hypotetiskt dragas den slutsatsen, att G. urspr. betecknat de konstförfarne dvärgarnas och alfernas ("de underjordiskes") härskare. N. E. H. Gamlestaden. Se Göteborg (äfven i Suppl.). *Gammal fustik. Se äfven Gulholts. *Gammalkil. Med G. skall som kapell förenas Sjögestad. Gammalkroppa, herrgård, förr järnbruk (1546--1904), lyder under Storfors bruk (Uddeholmsverken), med Värmlands och Örebro läns skogvaktarskola och Järnkontorets kolarskola. O. Sjn. Gammal räkning, hand. Se Ny räkning. *Gammalstorp. 1. Socknen omfattar nu 5,633 har. 2,392 inv. (1923). Gammalsvenskby, nyare form för Gammelsvenskby (se d. o., äfven i Suppl.). Gammastrålar (γ-strålar). Se Radioaktivitet, sp. 868--870. *Gamme. Se Lappar, sp. 1197. Gammel-Erik. Se Gamle-Erik. Suppl. *Gammelholm. Studenterforeningen flyttade 1910 till Vestre Boulevard. 1J. E-t. Gammelportens skans, i Norge, östfold fylke, där vägen från Id förde genom Kleven ned till Hal- den (sedermera Fredrikshald), anlades i jan. 1645 som ett "pallasader eller stackit verk for indpasen til Halden aff Suerig". G. förstärktes i febr. och mars 1659, och senare uppfördes där äfven ett corps-de-garde. Vid svenskarnas belägring af Halden 1660 (under Kagg) intogs G. 14 jan., men utrymdes åter redan s. d. G. förstärktes sedan 1675, men 1701 fanns endast corps-de-gardet kvar. L. W:sonM. Gammelstaden. Se Helsingfors, sp. 360. Gammelstad-Karlsviks järnväg är detsamma som Gammelstad-Karlsvikshyttans järnväg. Gammelstadsfjärden, en sjöartad, omkr. 33 kvkm. stor utvidgning af Lule älf, 5--15 km. ofvan Luleå stad, 0,3 m. ö. h., upp till 3 km. bred. Vid dess östra strand ligger Luleå Gammelstad och Neder Luleå kyrka (se Luleå, sp. 1346). Ö. därom går Gammelstadsviken in, den västligaste delen af en omkr. 25 km. lång buktande rad fjärdar och smala sund, omfattande bl. a. Björkskatafjärden, Sinksundet, Sörfjärden, Granfjärden, Brändöfjärden och Strapösundet. O. Sjn. *Gammelsvenskby. Byn, som nu räknar omkr. 850 inv., har under de senare åren varit föremål för allt lifligare intresse i Sverige. Sålunda igångsattes 1912 en insamling för anskaffande af medel till en skola. För beloppet (omkr. 14,000 kr.) uppfördes en skolbyggnad, som blef färdig omedelbart före Världskrigets utbrott. En ny insamling 1919 åstadkom en af Uppsala domkapitel förvaltad fond på omkr. 80,000 kr. för kyrkan, skolväsendet och fattigvården. I syfte att främja "gammelsvenskarnas" önskemål sedan årtionden tillbaka att få bilda eget, från de tyska byarna Mühlhausendorf och Schlangendorf skildt pastorat inleddes våren 1913 af ärkebiskop J. A. Ekman underhandlingar med de ryska myndigheterna samt tyska konsistoriet i Petersburg. Genom Ekmans frånfälle hösten s. å. och Världskrigets utbrott sköts frågan åt sidan, men återupptogs af ärkebiskop N. Söderblom och löstes sedermera af sig själf genom ryska sovjetregeringens dekret om rätt till själfständighet för kyrkliga minoritetsgrupper. Kyrkorådet i G. öfvertog 1921 den kyrkliga ledningen, hvarigenom skilsmässan från tyskarna blef definitiv. Behofvet af egen präst gjorde sig nu allt starkare gällande, och ett allmänt önskemål i byn var, att därtill skulle utses Kristoffer Hoas (f. 1878), som i 25 år varit byns svenske lärare, klockare och organist samt äfven under långa perioder på uppdrag af den tyske pastorn förrättat gudstjänsten. Hoas blef äfven 1922 byns förste svenske pastor och prästvigdes, efter erhållen dispens från akademiska examina, i Uppsala domkyrka sept. s. å. Vid Världskrigets utbrott och under de första krigsåren befann sig byn i ekonomiskt välstånd. Emellertid kom den senare att ligga inom krigsskådeplatsens område och fick under två års tid lämna sin tribut af säd, hästar och nötkreatur åt tyskarnas, Denikins, Wrangels och de "rödes" arméer. Därigenom råkade den i svårt betryck, hvilket ökades däraf, att vingårdarna totalt ödelades af det tunga artilleriet. Sedan 1921 fullständig missväxt drabbat G. liksom kringliggande trakter, förekommo fall af hungerdöd. I detta kritiska läge erhöll byn kraftigt bistånd från Sverige. Första hjälpsändningen ordnades genom Svenska Röda