1209 Galtholmen-Gamla Uppsala 1210 Galtholmen, liten ö i Stockholms skärgård, s. ö. om Södra Ljusterö, med en 1883 uppförd, 1907 ändrad blixtfyr, belägen på ett lågt skär på 59° 22' 52" n. br. och 18° 40r 36" ö. lgd fr. Gr. 2,8 m. öfver medelvatten. Agaljus. E. A-t. *Galton, Fr., dog 17 jan. 1911 i Haslemere, England. *Galtström, hvars nuv. egare är Sunds a.-b., har äfven hamn och lastageplats, hvarest i grundpenningar erlades 249 kr. 1920. Galtasen, bergshöjd i Hössna socken, Älfsborgs län, 8 km. ö. om Ulricehamn, är med 362 m. ö. h. Yästergötlands högsta berg. Jfr Ekbacken. Suppl. O. Sju. Galtön, en omkr. 3 kvkm. stor ö i Lurs socken, Bohus län, 12 km. s. om Strömstad. O. Sjn. *Galvanotropism har ock iakttagits hos urdjur. Galvanotyper. Se Kliché. *Galway. - 2. Om universitetet se Dublin. Suppl. *Galveston, som 1920 hade 44,255 inv., är Förenta staternas näst största exporthamn. Höjningen af stadens grund till skydd mot öfversväm-ningar har fullbordats. 1909-12 byggdes en 3,250 m. lång järnvägs- och gatubro af järnbetong till fastlandet. Längs denna går äfven vattenledningen. Galvez, Manuel, argentinsk skald, prosadiktare och kritiker, f. 1882 i Paranå, där han 1903 uppsatte tidskr. "Ideas". G. har utgett diktsamlingarna El enigma interiör (1907) och Sendero de humanidad (1909) och romanerna La maestra normal (1914), El mal metafisico (1916), La sombra del convento (1917), Nacha Regules (1919) m. m. Han åtnjuter anseende för att vara den förnämste argentinske skildraren af landtlifvet, af seder och bruk i det argentinska Cördoba och provinsen Tucumån. Ad. H-n. *Galärvarf. Galärvarfvet i Stockholm härjades 6 aug. 1921 af vådeld, hvarvid byggnaderna från skeppsdockan till Alkärret i det närmaste jämnades med jorden och dyrbara inventarier (bl. a. den ryktbara kungsslupen "Vasaorden") förstördes. Gamander, bot. farm. SeTeucrium. Gambakören (se Gam b a), mus., benämning på stråkstämmorna i orgeln, stämmor med synnerligen trångt mensurerade pipor. Dit höra gamba, sali-cional, fugara, dolce, eolin, violin, violinprincipal, violoncell, kontrabas o. s. v. Gambela, viktig handelsplats i sydvästra Abessinien, vid en biflod till Sobat, står i ångbåtsförbindelse med Kartum. *Gambetta, L. M. Enligt beslut af franska parlamentet öfverfördes 11 nov. 1920 G:s hjärta till Pantheon. G:s "Lettres intimes et souvenirs de fa-mille" utgåfvos 1909 af P. B. Gheusi. En monografi öfver G. utgafs 1920 af Paul Deschanel. *Gambia. - 2. G. beräknas nu ha en areal af omkr. 10,600 kvkm. med 209,000 inv. (1921). Gamétmutation. Se Mutation 3. Gamfalkar och Gamfalksläktet, zool. Se Polyborini. Gam-Jama. Se J a m b u r g. Gamla Heidelberg [haj-; Alt-Heidelberg], ett särdeles omtyckt skådespel af Meyer-Förster (se denne) om gladt tyskt studentlif och en ung prins' korta kärlekssaga med en täck värdshusflicka; uppf. i Stockholm f. g. 1903, senare äfven till-godogjordt för filmen. *Gamlakarleby. 1. G. är ej genom en bibana förenadt med österbottniska stambanan, utan ligger vid denna. En bibana leder till Yxpila. - 5. Landskommun och församling i Vasa län, Finland, Gamlakarleby domsaga, Pedersöre härad, pastorat af l:a kl., Gamlakarleby kontrakt af Äbo ärkestift. 714 kvkm. 6,246 inv. (1921), öfvervägande svensktalande. 5. O- B-n. Gamla Kastilien. Se Kastilien 2. *Gamla krönikan. Se Erikskrönikan (äfven i Suppl.). *Gamla Norberg omfattar nu 75,852 har. 17,395 inv. (1923). Gamla Oxelösund. Se Oxelösund. Gamla svenska städer, gator och gränder, hus och gårdar, samlingsverk i bilder jämte förklarande text, utg. af Svenska teknologföreningens afd. för husbyggnadskonst (7 hftn, 1911-23; somliga hftn i flera uppl.). * Gamla Uppsala. 1. Konung Erik Eriksson firade sitt bröllop på Förisäng, men därmed af ses ej någon kungsgård i nuv. Uppsala, utan själfva ängen eller ängarna. Tiundalands tingsplats var åtminstone i förra hälften af 1300-talet ej i Gamla Uppsala, utan invid domkyrkan i nuv. Uppsala. Biskopssätet i Sigtuna fanns omkr. 1120, enligt en romersk förteckning på biskopar, men däremot namnes i den ej biskopssätet i Uppsala, hvilket måste innebära, att det då ännu ej fanns till. 1134 stupade emellertid i slaget vid Fotevig en svearnas biskop Henrik, som säges vara fördrifven från Sverige och kanske varit biskop i Sigtuna samt blifvit fördrifven vid biskopssätets förflyttning till Uppsala. 1141 vistades hos ärkebiskop Adalbert i Bremen en Siwardus, biskop i Uppsala, som 1134 befann sig i Rastede (i Oldenburg) och sedan blef abbot där. I den äldsta biskopslängd, som upprättats vid Uppsala domkyrka, säges dess äldste biskop ha hetat Severinus, som kan vara en misskrif-ning för Siwardus. Biskopssätet synes efter allt att döma ha flyttats till Gamla Uppsala emellan 1120 och början af 1130-talet. Hvad som närmast gett anledning till flyttningen, kan ej afgöras, emedan den tidens händelser äro höljda i dunkel. De två följande biskoparna uppges ha hetat Nicolaus och Sven och efterföljdes af Henrik, som led martyrdöden i Finland. Om denne har Cornelius Hams-fort (på 1500-talet) den uppgiften, att engelsmannen Nicolaus af Albano vid kyrkomötet i Linköping 1154 invigt honom till biskop i Uppsala, hvilket kan vara möjligt, emedan äfven Henrik uppges ha varit engelsman. Att Gamla Uppsala ej varit stad i egentlig mening, torde vara otvifvelaktigt, ty med uttrycket "urbs" menas endast biskopssäte; däremot namnes orten 1200 "villa" eller byn Uppsala. I öfrigt finns intet, som antyder, att handels- eller marknadsplats med någon ständig bosättning af köpmän och handtverkare funnits därstädes. Däremot hölls säkerligen där en stor marknad vid Distingen (eller Kyndelsmässan) i febr., tills också den i sinom tid flyttades till östra Aros, nuvarande Uppsala, som tidigt hyst en bosättning af köpmän och handtverkare, hvilket i sin mån gaf anledning till, att Gamla Uppsala aldrig blef