däraf blef intet, och man nöjde sig med att erkänna G. såsom de facto oberoende (jan. 1920) och att stadga förberedande åtgärder för bestämmande af Armeniens gränser mot Turkiet. De brittiska trupperna hemkallades (aug.), dock ej från Batum. Den "hvite" ryske generalen Denikin uppträdde 1919 rätt hotfullt mot G. och oroade dess sjöfart på Svarta hafvet, men hösten 1919 bröts hans makt genom svåra nederlag mot bolsjevikerna. Dessa fingo därigenom möjlighet att öfverge den afvaktande hållning de länge nödgats intaga mot de transkaukasiska republikerna. 1 april 1920 intogo de Baku och förvandlade Aserbeidjan till en sovjetrepublik. "Röda" ryska trupper anryckte äfven mot G., men tillbakaslogos vid gränsen, och 7 maj slöts mellan Sovjet-Ryssland och G. ett fredsfördrag, hvari bl. a. erkändes, att Batum tillhörde G. I juli s. å. öfverlämnades Batum formligen åt G., samtidigt med att den brittiska garnisonen hemkallades. Turkiet vidhöll emellertid sina anspråk på Batum, och ledarna för den nya turkisk-nationalistiska rörelsen i Mindre Asien började anknyta förbindelser med de ryske bolsjevikerna, hvilka i sin ordning för ernående af direkt gräns till Turkiet skärpte sina bemödanden att göra slut på de små transkaukasiska buffertstaternas oberoende. I sept. 1920 anfölls Armenien samtidigt af både ryska bolsjeviker och nationalistiska turkar, och äfven där upprättades en af Ryssland beroende sovjetrepublik. G. vågade ej ingripa till Armeniens hjälp, och dess anhållan om upptagande i Nationernas förbund bifölls ej; till ett de-jure-erkännande af dess oberoende (jan. 1921) inskränkte sig det stöd, som de allierade stormakterna funno möjligt att ge. De ryske bolsjevikerna förberedde sitt anfall genom en intsnsiv propaganda, och bolsjevikiska resningar anordnades i Tiflis och flera andra städer samtidigt med den röda arméns anryckning våren 1921. Georgiska regeringen måste fly till Europa, och i dess ställe insattes en sovjetstyrelse (maj) under ledning af den georgiske bolsjeviken Mdivani. Turkiet förmåddes (okt. s. å.) att erkänna Batums tillhörighet till sovjetrepubliken G., och Batum förklarades samtidigt för fri hamn. De tre sovjetrepublikerna G., Armenien och Aserbeidjan sammanslötos i mars 1922 till "Transkaukasiska federativa sovjetrepubliken", hvars förhållande till Sovjet-Ryssland sedermera blifvit allt intimare. Den förjagade mensjevikiska regeringens medlemmar bedrifva från Schweiz en liflig propagandaverksamhet mot bolsjevikväldet i G., hvilket emellertid torde ha under åren 1922--23 hunnit rätt starkt befästas. Litt.: D. Ghambashidze, "The Caucasus, its people, history, economics and present position" (1918), E. Kuhne, "La Géorgie libre" (1920), K. Kautsky, "G. Eine sozialdemokratische bauernrepublik" (1921), och W. Woytinsky, "La démocratie géorgienne" (s. å.). V. S-g. Georg Kastriota. Se Kastriota. *Georgsorden. Sankt Georgsorden har afskaffats i Ryssland och Bajern efter revolutionerna 1917 och 1918. Geostereoplastik (af grek. ge, jorden, stereo's, hård, och pla'sseln, bilda), relienramställning af jordytan. Geosynklinäl (af grek. ge, jorden, och synklinés, sluttande mot hvarandra), geol. De sedimentära lagerseriernas mäktighet är icke ensartad, utan varierar betydligt efter de förhållanden, under hvilka de bildats. Så har man funnit, att inom relativt ganska begränsade områden aflagrats lagerserier på tusentals meter af bilffSfr^ar, hvilkas natur antyder ett någorlunda ensartadt hafsdjup; detta förklarade man på så sätt, att inom ett dylikt djuphafsområde, geosynklinal, bottnen under ett längre tidsskede, ofta flera jordperioder, varit stadd i fortgående sänkning. Samtidigt med sänkningen försiggick en sammanpressning af lagren från sidorna. Man satte geosynklinalerna i motsats till de epikontinentala hafven (se d. o. Suppl.) med deras större omväxling af bildningar af olika facies. - Dylika sänkningsområden iakttogcs och beskrefvos först från Nord-Amerika, där James Hall 1859 behandlade en sådan serie af äldre paleozoiska bildningar i den appalachiska bergskedjan, och 1873 införde amerikanen James D. Dana namnet geosynklinal för dylika bildningar. Begreppet blef sedan ytterligare fördjupadt af E. Haug (1901), som också skarpare framhöll, att gecsynklinalerna äro svaghetszoner i jordskorpan, där genom aflagringar af ständigt mäktigare sedimentmassor och genom sidotryck jämvikten, isostasien (se d. o. Suppl.), rubbats. Vid bergskedjebildning har i geosynklinalerna en sammanskjutning af jordskorpans lager (en sammandragning eller krympning af densamma enligt ännu gängse åsikter) egt rum, så att de där af-lagrade sedimenten skjutits samman i hög grad - ofta till hälften eller mindre än hälften af sin ursprungliga utsträckning - samt veckats upp i de bergskedjor, som då bildades. För tolkandet af vår jords utseende under förflutna jordperioder, paleogeografien, äro geosynklinalernas läge och utsträckning ett moment af största vikt, då de beteckna de verkliga oceanbäcken, som förefunnits under förflutna tider, och därjämte afge ledlinjer för bergskedjebildningen. Å ena sidan äro de zoner för sedimentansamling, och å andra sidan äro de ursprung för bergskedjebildning: orogenetiska (se d. o. Suppl.) zoner. - En stor geosynklinal öfvertvärade i väst-östlig riktning stora delar af Gamla världens kontinent från Medelhafvet till Öst-Asien och existerade med något olika läge och utsträckning från paleozoisk tid till i början af tertiärperioden. Dess bildningar äro till stor del upp veckade i de tertiära alpina bergskedjorna. M. Neumayr (se d. o. Suppl.) kallade detta gamla medelhaf T e t h y s. En annan geosynklinal, som under början af paleozoiska tiden förefanns i nordöstra delen af Atlantiska hafvet och i Norra is-hafvet, stod i förbindelse med Kaledoniska bergskedjan, som har stor betydelse för Fenncskan-dias (se d. o. Suppl., sp. 772) byggnad. - G e a n-tiklinaler äro en motsats härtill och beteckna fastlandsmassiven, men termen är föga använd. K- A. G. Geotermiska måttet (af grek. ge, jorden, och thefrme, värme), geol., är det afstånd, som i jordskorpan förefinnes mellan nivåer, som ha en temperaturskillnad af 1° C, d. v. s. mellan geoiso-termerna för 1° C. Det kan mätas i grufvor, borrhål och tunnlar. Temperaturen tilltar, mycket olika på olika ställen, nedåt i jordskorpan elléi; inåt i bergen; i allmänhet kan räknas med ett:geotermiskt mått af omkr. 35 m. eller en värmeökmng af 39 C