godsegare, viscount Lascelles. -- Kröningsresan till Indien har skildrats af J. Fortescue (1912). ^{V. S--g.} *Georg, tyska furstar. -- 7. G., hertigar och konung af Sachsen (sp. 999). -- b) G. II, hertig af Sachsen-Meiningen-Hildburghausen, dog 25 juni 1914. Hans son och efterträdare, hertig Bernhard, blef 1909 generalfältmarskalk och afsade sig tronen 10 nov. 1918, då revolutionen nått äfven hans rike. Hans gemål, Charlotta af Preussen, dog 1 okt. 1919 i Baden-Baden. -- 8. b) G. Viktor af Waldeck-Pyrmont. Hans son, furst Fredrik, abdikerade under tyska revolutionen 13 nov. 1918. *George, Henry. -- Sonen Henry G. junior var från 1911 led. af kongressens representanthus och dog 14 nov. 1916. George [dʃ<over>å</over>'dʃ], Walter Lionel, engelsk författare, f. 20 mars 1882 i Paris, där han växte upp, fick fransk och tysk utbildning, först till kemist, sedan till ingenjör, advokat, soldat och affärsman, vardt 1907 tidningsman och har medarbetat i en mängd af Londons tidningar och tidskrifter samt skrifvit korrespondenser till belgiska, franska och spanska blad. Utom politiska och ekonomiska verk, arbeten om kvinnofrågan (Women and to-morrow, 1912, The intellect of woman, 1917), Anatole France (1915), A novelist on novels (1918), med hans litterära program, Eddies of the day (1919) m. m., har G. författat ett antal romaner, som fört honom fram i förgrunden af den moderna engelska problemlitteraturen: A bed of roses (1911; "En dans på rosor", 1912), The city of light (1912; öfv. 1914), Israel Kalisch (1913), The making of an englishman (1914), The second blooming (s. å.), The strangers' wedding (1916), Blind alley (1919), Caliban (1920), Ursula Trent (1921) och The stiff lip (1923). G., som tagit starka franska intryck, behandlar med en äfven i modern engelsk litteratur sällsynt öppenhet könsförhållandena och sysselsätter sig gärna med samhällsfrågorna om kärlek och äktenskap. ^{R--n B.} George Brown [dʃ<over>å</over>'dʃ brau'n], manlig hufvudroll (ung officer, återfunnen arfvinge till slottet Avenel; tenor) i operan "Hvita frun" (La dame blanche) af Boïeldieu (se denne). Georg Egestorff, pseudonym. Se Ompteda. Georges Courteline [jårj ko'rtlin], pseudonym. Se Moinaux, G. George Taylor [dʃ<over>å</over>'dʃ tei'lə], pseudonym. Se Hausrath, A. *Georgetown. -- 5. Stad på ön Penang invid Malakka, har nu omkr. 100,000 inv., är starkt befäst och har stor betydelse som handelsstad på grund af sin goda hamn. Export af ris, socker, peppar och tenn. Georg Germont, mansroll (fader till Alfred G.; baryton) i operan "Den vilseförda" (La traviata) af Verdi (se denne, sp. 1210). Georg Hermann, pseudonym för G. H. Borchardt (se d. o. Suppl.). *Georgia hade 2,895,832 inv. 1920, d. v. s. 30,7 proc. befolkningstillväxt sedan 1900. Af befolkningen voro 41,7 proc. negrer och 25,1 proc. stadsbor. Af i utlandet födda hvita (16,186 pers.) voro 21,3 proc. från Ryssland och 12 proc. från Tyskland, 1,85 proc. från Sverige, 0,82 proc. från Norge och 0,78 proc. från Danmark. 15,3 proc. af befolkningen öfver 10 år voro analfabeter. Sedan 1916 är folkundervisning obligatorisk. 1921 funnos 6,644 folkskolor med 676,444 elever och 1,603 "high schools" med 53,020 elever. Normalskolornas antal var s. å. 3 med 2,405 elever, och kostnaden för undervisningsväsendet var 17,96 mill. doll. Jordbrukens antal var 310,732 med 10,295 mill. har areal, hvaraf 5,283 mill. har odlade, och 1,356,7 mill. doll. värde. Industrien har starkt tillväxt och omfattade 4,803 fabriker med 123,441 arb. och 448,7 mill. doll. anläggningskapital (1919). Främst står alltjämt bomullsindustrien med 2,64 mill. spindlar och en konsumtion af 614,079 balar bomull (1921). Sjöfarten har kraftigt utvecklats framför allt genom stora förbättringar af Savannahs hamn. Ångjärnvägarnas längd var 11,781 km. och de elektriskas 769 km. (1921). -- Senaten består nu af 51 och representanthuset af 193 medl., och staten har i unionskongressen 2 senatorer samt 12 medlemmar af representanthuset. G. är deladt i 155 grefskap. Jfr U. B. Phillips, "G." (1907). ^{E. A--t.} *Georgien är sedan 1921 en sovjetrepublik, ansluten till den federativa ryska sovjetstaten (se Ryssland. Suppl.). Det gränsar i s. till Turkiet och sovjetrepubliken Armenien, i ö. till sovjetrepubliken Aserbeidjan, i v. till Svarta hafvet och i n. till en rad i Sovjet-Ryssland ingående områden (Terek, Kabardin, Gorskaja-republiken och Dagestanrepubliken). Arealen är 65,967 kvkm. och invånarantalet 2,372,403 personer (enligt 1920 års census). Hufvudstad är Tiflis. Statsförfattningen är i stort sedt densamma som i Sovjet-Ryssland. -- Efter ryska marsrevolutionen 1917 märktes snart i G. och andra transkaukasiska länder en stark rörelse för största möjliga oberoende af Ryssland. I Tiflis sammanträdde i sept. 1917 ett "de transkaukasiska folkens råd", och 20 sept. utropades en af G., Armenien och Aserbeidjan bestående federativ republik, senare kallad "Transkaukasiska federativa demokratiska republiken". Rörelsen leddes af georgiska f. d. riksdumamedlemmar, mestadels tillhörande det socialdemokratiska partiets mensjevikiska grupp (Zeretelli, Tjeidze, Tjenkeli m. fl.). I Armenien (Erivan) och Aserbeidjan misstänktes georgierna för att vilja upprätta enhetligt georgiskt välde öfver Transkaukasien, och den från början klena sammanhållningen försvagades ytterligare genom politiska och religiösa meningsskiljaktigheter. En bolsjevikisk statsbildning i Baku påverkade äfven den nya federativstaten i upplösande riktning. Batum, som af ryska regeringen genom freden i Brest-Litovski afträdts till Turkiet (3 mars 1918), besattes i april af turkiska trupper. Transkaukasiska republiken proklamerade 22 april 1918 sin fulla själfständighet, men upplösningsarbetet hade då redan börjat, och 26 maj förklarades de tre republikernas federativa sammanslutning formligen upphörd. Republiken G. sökte nu tyskt stöd och mottog för ordningens tryggande äfven en sändning tyska trupper, hvilkas närvaro väsentligt bidrog att skydda den nya staten mot anfall från Turkiet eller Ryssland. Efter stillestånden i Världskriget (okt.--nov. 1918) aflägsnades de tyska trupperna från G. och utrymde de turkiska Batum, och i stället följde ockupation af brittiska trupper (dec. s. å.). På Pariskonferensen 1919 diskuterades frågan om uppdragande åt någon västerländsk makt af mandat för Transkaukasien eller åtminstone för Armenien, men