Gillerån, biflod till Indalsälfven i Ragunda socken, Jämtland. Gillesocialism (eng. guild socialism). Se Socialism. Suppl. Gillet på Solhaug (Gildet paa Solhoug), ett af folkviseromantik genomandadt skådespel af Ibsen (se denne, sp. 316), uppf. i Stockholm 1857 ("Gästabudet på Solhoug", öfv. af F. A. Dahlgren, musik af P. Sperati), äfven tonsatt som hel opera af V. Stenhammar (se denne; uppf. 1902 f. g. i Stockholm). Musikinlägg till dramat ha komponerats äfven af danskarna Lange-Müller och Gläser samt tysken Pfitzner. *Gillhof tillhör nu Östersunds kontrakt, Härnösands stift. 361 inv. (1923). Gillöga skärgård, i Rådmansö socken, Stockholms län, belägen mellan Svenska högarna och Stora Nassa skärgård, består af ett hundratal obebodda skär och holmar ute i hafsbandet. O. Sjn. *Gilman, D. C., dog 13 okt. 1908. Jfr biogr, af F. Franklin (1910). *Gilman, N. P., dog 23 jan. 1912. *Gimo eges nu af Gimo-Österby bruks a.-b. (se Österby, sp. 204). Sedan G. ingått i denna stora koncern, har järntillverkningen med undantag för 2 masugnar flyttats till Österby och sågverksdriften koncentrerats till G., där nu finnas snickerifabrik, ångsåg om 6 ramar, 3 kant- och 2 stafverk, 2 hyflar och 4 klyfsågar m. m. Tax.-v. af G. är nu 4,125,000 kr. O. Sjn. Gimo--Österby bruks aktiebolag, stiftadt 1916 med ett aktiekapital af till sist 20 mill. kr., som dock i okt. 1923 nedskrefs till 8 mill., omfattar betydande delar af norra Upplands värdefullaste naturtillgångar: järn, skog och åkerjord, utgörande en sammanslagning af Gimo, Österby och Löfsta bruk med underlydande. Bildadt vid högkonjunkturens toppunkt, har det på grund af krisen ännu ej kunnat realisera de storartade planer, som dock vid en konjunkturförbättring torde komma att återupptagas. Se vidare Österby, sp. 204. O. Sjn. Gimsöy, härad och pastorat i Lofoten, Nordland fylke, Norge. 185,34 kvkm. 1,582 inv. (1920). Fiske och jordbruk. Inom häradet ligger den stora ön G., 47,60 kvkm., som skiljes från Vestvågöy genom den starka hafsströmmen Gimsöyströmmen. K. G. G. Ginchy [ʃäʃī], by i franska dep. Somme, 13 km. ö. om Albert och 4 km. n. v. om Combles. 91 inv. (1921). Den befästa byn, som fullständigt förstördes under Världskriget, spelade en viss roll under slaget vid Somme 1916. Den ingick först i en af tyskarnas bakre försvarsställningar, men eröfrades 10 sept. af engelsmännen. Under tyska offensiven i mars 1918 återtogs byn af tyskarna, hvilka dock i aug. s. å. än en gång måste utrymma densamma. Jfr Världskriget, sp. 204, 235 och 240. H. J-dt. Gin-drinkers' liver [dʃi'n-driŋkəs li'və], med. Se Lefversjukdomar, sp. 31. *Giner de los Rios. 1. Francisco G. dog 1915. Ginevra. Se Guinevra. Suppl. Gi'nglymus, anat., liktydigt med gångjärnsled (jfr Led). Ginkgoväxter, bot., svenskt namn på klassen Ginkgoales. Ginningen, en omkr. 6 kvkm. stor sjö, 8,6 m. ö. h., i Knutby, Faringe och Bladåkers socknar, Stockholms län (Roslagen). Den 10 km. långa och 1/10--1 km. breda sjön är en af Olandsåns (se d. o.) källsjöar. O. Sjn. Ginzkey [gi;ntskaj], Franz Karl, österrikisk författare, officer, f. 8 sept. 1871 i Pola, anställd vid militärgeografiska institutet i Wien, har skrifvit flera stämningsfulla diktsamlingar (1901 ff.) och romaner (Geschichte einer stillen frau, 1909, Der von der Vogelweide, 1912, Die einzige sunde? 1920, m. fl.) och Diirerberättelsen Der wiesenzaun (1913). Gioconda [djåkå;nda], it. (fr. La Joconde), tafla af Lionardo da Vinci (se d. o., sp. 732 o. pl.). Gioconda [djåkårnda], opera af Ponchielli (se denne), uppf. i Stockholm f. g. 1892. Gioddu [djå'ddo], mjölkpreparat. Se Kefir, sp. 1361. *Giolitti, G., genomdref statsinköp af Italiens, förnämsta järnvägslinjer, men möttes efter nyvalen 1909 af stark opposition mot sina förslag om ny progressiv inkomstskatt och lindring i sockerbeskattningen. Han afgick då (dec. s. å.), men utöfvade under de båda närmast följande ministärerna (Son-nino och Luzzatti) starkt parlamentariskt inflytande och blef mars 1911 ånyo konseljpresident och inrikesminister (med San Giuliano som utrikesminister). Denna G:s fjärde ministär förvärfvade åt Italien 1911-12 genom Tripoliskriget (se d. o.) Turkiets båda nordafrikanska provinser Tripolis och Cyrenaica, genomförde statsmonopol på lifför-säkring (1912, med en öfvergångstid af 10 år) och en rätt genomgripande rösträttsreform, som mer än fördubblade valmännens antal. G. hade under Tripoliskriget flera gånger besvärats af slitningar med Österrike-Ungern och motsatte sig aug. 1913 med energi och framgång dess krigsplaner mot Serbien. Efter nyvalen till parlamentet okt. s. å. fann han sin majoritet i kammaren alltför svag" och afgick därför mars 1914. Han gillade sin efterträdare Salandras neutralitetspolitik vid Världskrigets utbrott och motverkade därefter i det längsta den växande rörelsen våren 1915 för Italiens inträde i kriget på ententesidan. Med anledning däraf utsattes han för en mängd smädliga och grundlösa rykten samt fientliga demonstrationer af hetsiga nationalister. Då han insåg, att saken var afgjord, reste han hem till Piemont 17 maj, ett par dagar före kamrarnas krigsbeslutr och förblef under hela kriget i tillbakadragenhet. Efter ministären Nittis fall (maj 1920) bildade han en koalitionsministär med Sforza som utrikes-, den-oberoende socialisten Bonomi som krigs- och katolska folkpartiets ledare Meda som skatteminister. G. af stod från det Italien erbjudna protektoratet öfver Albanien, åtnöjande sig med att behålla ön Saseno utanför Valona besatt, samt träffade uppgörelse i gränsfrågan med Jugo-Slavien genom direkta förhandlingar i Santa Margherita och Ra-pallo (se Italien, Historia. Suppl.) och nödgade därpå med militärmakt G. d'Annunzio att lämna Fiume. I hög grad passiv var däremot han& politik mot kommunisternas tilltag att besätta fabrikerna; han lät dem helt enkelt hållas och på erfarenhetens väg öfvertyga sig om arbetarnas oförmåga att själfva öfvertaga industriens ledning.