Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Stockholm, student i Uppsala 1900, filos. doktor
där 1909, tjänstgjorde 1909—10 i Kungl. biblioteket,
var 1911—18 litteraturkritiker i "Dagens nyheter",
vardt 1913 led. af Samfundet de nio, där han 1924
utsågs till sekreterare, och inträdde s. å. som
medarbetare i "Aftonbladet". L. har varit flitigt
verksam som författare och utgifvare. Utom talrika
och uppmärksammade artiklar i dagspressen och
tidskrifter har han skrifvit Filosofiska essayer
(1906), gradualafhandlingen Om viljan (1908),
monografierna Verner von Heidenstam (1909) och Ellen
Key (s. å., båda i serien "Svenskar"), Essayer
(1913), den psykologiska analysen Gustaf Fröding
(1916), Knut Hamsun (1917), ännu en samling essayer,
Det levande förflutna (1919) och Människokunskap. En
studie över den historiska och den konstnärliga
kunskapen (1920). 1912—21 redigerade han Strindbergs
"Samlade skrifter", utgaf 1918 Lotten von Kræmers
"Samlade skrifter" (4 bd) och "Valda dikter", 1923
Geijers "Dikter", var 1918—21 redaktör för Sverige af
den skandinaviska tidskriften "Litteraturen" och har
1923 börjat utge E. G. Geijers "Samlade skrifter". —
L:s litteraturvetenskapliga och kritiska alstring,
som genom själfständighet och nya, väl genomförda
synpunkter intar en plats för sig i nutidens svenska
litteratur, är framför allt psykologiskt orienterad,
och hans lifsuppfattning har till grundval en
historisk, utvecklingsfilosofisk åskådning, delvis
öfverensstämmande med Heinrich Rickerts, som
afvisar tillämpligheten af de naturvetenskapliga
slutledningarna på det historiska lifvet. Den
skapande personligheten står i medelpunkten af hans
intressen. Af hans många, med lugn stilkonst skrifna
litterära essayer är största antalet egnadt åt moderna
in- och utländska författare.
2. Axel Daniel L., den föregåendes broder, sjömilitär,
militärskriftställare, f. 20 aug. 1891 i Stockholm,
blef underlöjtnant vid flottan 1911 och kapten där
1920. Flitig skriftställare på det sjömilitära
området, har han, utom tidskriftsuppsatser,
hvaribland Sjömaktens inflytande på Sveriges historia
(i "Tidskr. för sjöväsendet", 1914), och artiklar i
Nordisk familjebok, författat bl. a. Flottan och dess
bemanning (1913), Dardanellföretaget (1916), Den
tyska ostasiatiska eskaderns öden under världskriget
1914—15 (1918) och i Världskriget till sjöss, del 2
(1919).
1. R—n B. 2. H. J—dt.
*Landsarkiv. Landsarkivorganisationen i
Sverige har sedan 1911, då landsarkivet i
Göteborg trädde i verksamhet, icke undergått
någon större förändring. Det afsedda landsarkivet
för Norrland har ännu (1924) icke förverkligats,
och hufvudstadens arkivväsen är fortfarande icke
infogadt i organisationen. Den 1913 väckta tanken på
en förflyttning af landsarkivet i Vadstena från denna
för ändamålet föga lämpliga ort till Linköping har
framförts af riksarkivarien i flera förslag (1913,
1914, 1919) och i sistnämnda stad väckt ett intresse,
som bl. a. tagit sig uttryck i en enskild donation
till främjande af öfverflyttningen samt ett anbud
från stadsfullmäktige af byggnadstomt och af ett
kontant bidrag af 75,000 kr.; frågan har emellertid
icke ännu vunnit sin lösning. Den ord. personalen vid
landsarkiven har ökats med en 2:e arkivarie i Lund
(fr. o. m. 1919); löneregleringskommitténs förslag
till ny lönereglering för landsarkiven (1922), som
äfven innefattar en dylik tjänsteman i Uppsala, har ännu icke
upptagits till afgörande.
En revision af gällande arkivförfattningar, som
1922 igångsattes genom tillkallande af sakkunnige
inom Ecklesiastikdepartementet och som bl. a. afsåg
att undanröja rådande oklarhet i förhållandet mellan
Riksarkivet och landsarkiven, ledde till en rad
författningar 8 sept. 1924, däribland ny instruktion
för landsarkiven. Åt den centrala myndighetens
ledande ställning inom arkivorganisationen gafs här
tydligare uttryck. Landsarkiven stå under uppsikt
och ledning af Riksarkivet, och detta eger meddela för
deras vård och förvaltning erforderliga föreskrifter
och anvisningar.
Skyldigheten att leverera äldre arkivalier till
landsarkiven har utsträckts till kontraktsprostarnas,
fångvårdsanstalternas, landsfogdarnas,
landsfiskalernas, domänintendenternas, skogs-,
tull- samt lots- och fyrstaternas arkiv. De undantag
från leveransskyldigheten, som tidigare i rätt
stor utsträckning beviljades, ha med hänsyn till
de mindre tillfredsställande följderna häraf såväl
för arkivvården som för forskningen, på senare tid
medgetts endast i sällsynta undantagsfall. Genom
1924 års författningar har afgörandet af sådana
dispensfrågor öfverlämnats till Riksarkivet.
En betydande utvidgning af landsarkivens befattning
med arkivvården i landsarkivdistrikten skedde genom
den inspektion af åtskilliga slag af lokala arkiv,
som fr. o. m. 1910 genom årliga bemyndiganden af
K. M:t uppdrogs åt landsarkivarierna att utföra efter
af riksarkivarien godkänd plan. Denna verksamhet,
hvarigenom de ifrågakommande arkiven till stor
del, i ett par landsarkivdistrikt så godt som utan
undantag, blifvit föremål för sakkunnig undersökning,
har gifvetvis ländt den lokala arkivvården till
stort gagn. Lokalarkivinspektionen fick genom
inspektionsförordningen 8 sept. 1924 permanent
karaktär. Enligt denna författning skall den utöfvas
genom riksarkivariens försorg och beträffande
odispenserade stads- och kyrkoarkiv m. fl. af
leveransförordningen berörda arkiv uppdragas åt
vederbörande landsarkivarie, därest tillräckliga
arbetskrafter finnas vid landsarkivet och Riksarkivet
icke eljest finner förhållandena till annat föranleda;
inspektionstiden är begränsad till 1 månad årligen.
H. B—n.
Landsarkivarie, föreståndare för ett landsarkiv
(se d. o., äfven i Suppl.).
*Landsberg, Hans, dog 10 febr. 1920 i Berlin.
Landsberg, Paul Ludvig. Se Leijonsparre.
Landsberg, Otto, tysk politiker, född 4 dec. 1869
i Rybnik, blef 1895 praktiserande advokat i
Magdeburg och 1912 (socialdemokratisk) led. af
tyska riksdagen. Han blef efter revolutionen
1918 folkkommissarie och i febr. 1919
riksjustitieminister, tillhörde s. å. den tyska
fredsunderhandlingsdelegationen i Paris och afgick
juni s. å. ur ministären med Scheidemann. L. var
1919—20 led. af tyska nationalförsamlingen. Han blef
jan. 1920 tyskt sändebud i Bruxelles och hemkallades
i jan. 1923 efter den fransk-belgiska
Ruhrockupationen. L. är moderat högersocialist
och har gjort sig känd för stor arbetskraft.
V. S—g.
*Landsbok. Enligt k. kung. 21 dec. 1917 med
föreskrifter ang. medelsförvaltningen i länen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
