Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 173-174 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liège ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anses vara vårt lands främste nu lefvande psalmkännare
och har särskildt på Wallin-forskningens område
gjort betydande insatser, hvarjämte han utgett
förträffliga essaysamlingar. Af hans skrifter märkas
den psalmhistoriska öfversikten Den svenska psalmboken
(1910; 4:e uppl. 1920), Johan Olof Wallin (1912),
Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (1916),
Kyrka och dikt (s. å.) och Vox angelica (1918). I
"Nya psalmer" af 1921 har han författat n:r 584.
^{E. N. S—g.}

Skiss af Lièges befästningar.

*Liège skrifves officiellt Liége. 1. Provinsens
areal uppges officiellt till 2,898,11 kvkm. 869,246
inv. (1922). — 2. L. hade vid 1923 års ingång 165,664
inv. Staden omgafs 1888—92 af en fortgördel enligt
af Brialmont uppgjord plan och förvandlades sålunda
till en modern lägerfästning. Af äldre befästningar
kvarstodo citadellet och fort La Chartreuse
(se skissen). Ingen enceinte uppfördes,
något som sedermera kom att inverka menligt på
fästningens försvar. De nya forten voro till antalet
12, 6 ö. och 6 v. om Maas. Afstånden mellan stadens
utkanter och forten växlade mellan 7 och 9 km. Forten
Boncelles, Fléron och Barchon ö. och Flemalle, Loncin
och Pontisse v. om Maas voro af den större typen,
de öfriga af den mindre. De förra hade 2 pansartorn,
hvartdera för en 21 cm. haubits, 2 15 cm. kanoner i
1 torn, 4 12 cm. kanoner i 2 torn och några mindre
pjäser. De senares tunga artilleri utgjordes af 1
21 cm. haubits i torn, 2 15 cm. kanoner i 1 torn
samt 2 12 cm. kanoner i 2 torn. Forten voro vid
Världskrigets utbrott så till vida otidsenliga, att
pansar- och betongkonstruktionerna voro beräknade att
motstå det vid tidpunkten för deras byggnad i bruk
varande jämförelsevis svaga belägringsartilleriet
(hufvudpjässlag: 15 cm. haubitser), men ingalunda
tyskarnas och österrikarnas tyngsta artilleri
1914 (42 cm. haubitser och 30,5 cm. mörsare) med
mångdubbelt kraftigare verkan. Några permanenta
mellanverk funnos icke. Besättningsstyrkan utgjorde
omkr. 30,000 man under befäl af generallöjtnant Léman
(se d. o. Suppl.), som fästningens kommendant. Tyska
Maas-armén, som fått i uppdrag att betvinga den
strategiskt viktiga fästningen, räknade omkr. 40,000
man, med ett mycket
kraftigt belägringsartilleri, flygare och
luftskepp, under general v. Emmich (se Världskriget,
sp. 158). Redan 5 aug. 1914 stod armén framför
L. och gick omedelbart till anfall, hvilket dock
afslogs med stora förluster. Sedan försöket att
genom öfverrumpling intaga fästningen sålunda
misslyckats, öppnades den 6 artillerield mot
forten å östra fronten, hvilken fortsattes dag och
natt t. o. m. den 9. Samtidigt pågick infanteri-
och ingenjöranfallet. Sistnämnda dag hade alla
försvarsverk å nämnda front samt fort Pontisse
v. om Maas — samtliga mer och mindre sönderskjutna
— kapitulerat eller stormats. Dessutom hade
själfva staden och citadellet besatts, det senare
genom en djärf, af general Ludendorff utförd
kupp. Artilleribeskjutningen fortsattes 11—15
aug. och riktades då mot forten v. om Maas, af hvilka
det ena efter det andra måste ge sig. Slutligen sprang
fort Loncin, i hvilket kommendanten befann sig, i
luften genom explosion af ammunitionsförrådet. General
Léman påträffades af tyskarna sanslös under
fortets spillror och togs jämte de få öfverlefvande
af besättningen till fånga. Sedan fort Hollogne
omedelbart därefter gett sig, var hela fästningen i
tyskarnas våld den 16. De belgiska fälttrupperna (3:e
arméfördelningen och 1 inf.-brigad), som utgjorde
hufvuddelen af besättningen, hade dessförinnan
aftågat och förenat sig med fältarmén, så att
antalet fångar inskränkte sig till omkr. 4,000.
^{H. J—dt.}

Liekkiö, myt. Se Mytologi, sp. 168.

Lieksa. 1. Kyrkoby och betydande handelscentrum
i Pielisjärvi socken, Kuopio län, Finland, invid
järnvägen Joensuu—Nurmes. L. skall i snar framtid
bli köping. Invid L. var den forna staden Brahea
belägen. — 2. Älf (fi. Lieksanjoki), upprinner i ryska
Karelen och utfaller i Pielisjärvi sjö i Finland.
1 o. 2. ^{O. B—n.}

Lielahti (sv. Lielax), sulfitcellulosafabrik
i Ylöjärvi socken invid Tammerfors stad, Tavastehus län,
Finland, grundad 1913—14, tillhör A.-b. J. W. Enqvist
(akt. kap. 2,4 mill. mark). Årsproduktion 18,000 ton.
^{O. B—n.}

Lien, lat., anat., mjälten (se d. o.).

*Lienhard, F., blef 1911 professor. Af L:s många
senare verk må nämnas berättelserna Der einsiedler
und sein volk (1915) och romanen Westmark (1919).

Liepaja, lettiska namnet på Libau.

*Liern y Cerach, R. M., var född 11 april 1832
(ej 1833) och dog 25 nov. 1897 i Madrid.

Liestöl. 1. Lars Knutson L., norsk jordbrukare och
politiker, f. 13 juni 1839 i Aaseral, d. 15 dec. 1912
i Kristiansand, började sin bana som vallpojke,
lärde sig på egen hand t. o. m. främmande språk,
fick anställning som kontorsbiträde på fogde- och
sorenskriverkontor samt blef 1866 länsman i Bygland
i Setesdalen, där han från 1870 egde en gård. L. var
1874—88, 1898—1903 och 1906—12 stortingsman för
Nedenes amt (nu Aust-Agder fylke) och därunder
odelstingets president 1900—03 och 1906—12. Han var en
af vänsterns mera framträdande män och tillhörde mars
1888—febr. 1889 Johan Sverdrups ministär. L. var en
ifrig "målman", kännare af skotsk folkdiktning och
duktig föredragshållare. — 2. Knut L., den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>