Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lithberg, Nils Jakob Maurits - Litheim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därvid gjorda fynd och i samband därmed författat den populära
skildringen Schloss Hallwil, zur orientierung (Basel, 1918).
Ett monumentalverk härom är under utarbetning.
N. E. H.
*Litheim, Johan, dog 4 mars 1725. Efter
L:s i tusch synnerligen väl gjorda
ritningar utförde "bataljkopisten" Daniel
Stawert i olja Karl XI:s bataljer.
L. W:son M.
Lithospongia, zool. Se Svampdjur, sp. 820.
*Litium. Sp. 789, r. 27 står löslig bör vara olöslig;
r. 31: lition är namn på litiumoxid och -hydrat,
men ej på karbonatet. — Metalliskt litium är det
lättaste af alla vid vanlig temperatur fasta ämnen.
K. A. V—g.
Litiumnitrid, kem. Se Nitrider.
Litomastix truncatella, zool. Se Pteromalidæ.
*Litopterna, zool. Se Ungulata, sp. 1077.
*Litorale tillhör nu Italien. Arealen uppges enligt
italiensk statistik till 7,966,17 kvkm., nämligen
Görz och Gradisca (Gorizia e Gradisca) 2,915,34
kvkm., Trieste 95,03 kvkm. och Istrien 4,955,80
kvkm. med tills. 892,276 inv. (1921). L. hänföres
till italienska landskapet Venezia Giulia.
*Litslena är förenadt med Husby-Sjutolft till ett
pastorat i Trögds kontrakt, Uppsala stift. 1,014 inv. (1924).
Lits och Rödöns tingslag, i Jämtlands län, bildadt
1912 genom sammanslagning af Lits tingslag och
Rödöns tingslag, ingår i Jämtlands norra domsaga
och fögderi samt omfattar socknarna Rödön, Näskott,
Aspås, Ås, Kyrkås, Lit, Häggenås, Föllinge, Laxsjö
och Hotagen. 5,612,20 kvkm. 19,173 inv. (1924).
E. A—t.
*Littera, språkv. Om litteræ mutæ se Mutæ.
Litteraturföreningen, Svenska. Se Svenska litteraturföreningen.
*Litterär eganderätt, jur. Se Eganderätt, äfven i Suppl.
Little Marlow [li’tl mālå͡u]. Se Marlow 2.
Little Miami [li’tl ma͡iä’mi]. Se Miami.
Little Minch [li’tl minʃ]. Se Minch.
Little Yarmouth [li’tl jā’məth]. Se Yarmouth 1.
Littmann, Enno, tysk orientalist, f. 16 sept. 1875
i Oldenburg, blef professor i semitiska språk 1906
i Strassburg, därefter vid andra universitet och
1921 i Tübingen. Han är en af de främste bland
nutida orientalister, specialist på de abessinska
språken, såväl den gamla etiopiskan som de moderna
dialekterna; bl. a. har han behandlat de förut föga
kända tigrē- och hararispråkens byggnad. L. har
varit verksam äfven inom andra områden af semitisk
filologi; sålunda har han bearbetat de fornarabiska
inskrifterna (Zur entzifferung der Safā-inschriften,
1901; Zur entzifferung der thamudenischen inschriften,
1904) och har påbörjat en ny öfv. till ty. af "Tusen
och en natt" (bd I, 1920). L. har företagit långa
resor i Orienten och bl. a. ledt en expedition
till Axum, det gamla etiopiska rikets hufvudstad
(Deutsche Aksum-expedition I, IV, 1913).
P. Lr.
Liturgiska dramer. Se Mysterier, sp. 133.
Litvinov [-åff], Alexander Ivanovitj, rysk militär,
f. 22 aug. 1853, blef officer vid kavalleriet 1873, deltog
i rysk-turkiska kriget 1877—78, blef öfverste 1889,
regementschef 1896, generallöjtnant 1905 och chef för
1:a kavallerifördelningen 1906. 1911 blef
han general af kavalleriet och chef för 5:e
armékåren (Voronesj). Under Världskriget förde
L. sin armékår, i södra Polen och Galizien,
till i nov. 1914, då han (efter v. Rennenkampf,
öfvertog befälet öfver 1:a armén, som han förde
först i norra Polen och därefter (från aug. 1915)
i Litauen. I april 1917 afgick han som arméchef.
H. J—dt
Litvinov [-åff], Maksim Maksimovitj, rysk
kommunistpolitiker af judisk börd, f. 1869 (uppges
urspr. ha hetat David Finkelstein. Han deltog i
den revolutionära rörelsen, nödgades därför lämna
Ryssland och slog sig ned i London, där han fick
anställning i en pappershandel och blef sekreterare
hos en grupp ryska politiska flyktingar. L. anställdes
under Världskriget vid ryska regeringens inköpscentral
i London och öfvergick 1917 till den af Tjitjerin
ledda bolsjevikdelegationen. Efter Tjitjerins hemresa
ledde L. denna, skref en bok om bolsjevikrevolutionen
(The bolshevik revolution: its rise and meaning,
1918) och utvisades 1919 från England. Han förhandlade
1920 i Köpenhamn med den engelske underhusledamoten
O’Grady om villkoren för lössläppande af de engelske
krigsfångar bolsjevikerna tagit, och i samband
därmed förbereddes en provisorisk engelsk-rysk
handelsöfverenskommelse. L. användes 1920 äfven som
sovjetunderhandlare i Norge, blef ställföreträdande
utrikeskommissarie (under Tjitjerin), deltog i
Genuakonferensen 1922 och var vid konferensen i
Haag s. å. de ryske ombudens ledare. Som diplomatisk
underhandlare har L. gett prof på mycken smidighet,
men äfven på opålitlighet.
Litzmann, Karl, tysk militär, militärförfattare,
f. 22 jan. 1850 i Neu-Globsow (kretsen
Neu-Ruppin, reg.-omr. Potsdam), blef 1868 officer
vid gardespionjärbat., deltog med utmärkelse i
1870—71 års krig, blef generalstabs- och inf.-officer,
lärare vid krigsakademien, öfverste och chef för 49:e
inf.-reg. (1896) samt generallöjtnant och chef för
39:e fördelningen (Kolmar, 1901). 1902—05 var han
chef för krigsakademien. Sistnämnda år afgick han ur
aktiv tjänst, men inkallades åter vid Världskriget
utbrott och blef chef för 3:e gardesfördelningen. Med
denna verkställde han 23—24 nov. 1914 vid Brzeziny
(se d. o. Suppl.) det namnkunniga genombrottet af
ryska fronten, hvarigenom v. Scheffer-Boyadels
arméafdelning räddades från en katastrof. I
dec. s. å. blef han general af infanteriet och chef
för 40:e reservkåren (på östfronten). I aug. 1915
intog han Kovno, deltog sedan i striderna i Volynien
(1916), Rumänien (1916—17), Galizien och Bukovina
(1917) samt Flandern (1918). I aug. 1918 erhöll
han afsked ur krigstjänsten, men bestred dock senare
s. å. befattningen som chef för "Heimatschutz ost". —
Framstående författare på det militärpedagogiska
området, har han utgett bl. a. Beiträge zur taktischen
ausbildung unserer offiziere (4 dlr, 1893—1905, många
uppl.; sv. öfv. 1899—1905) samt Das neue volksheer (1919).
H. J—dt
Liudolf, Liudolfinger, andra namnformer
för Ludolf, Ludolfinger. Se Ludolfinger och Sachsare, sp. 277.
*Liungh, S. I., skänkte sina samlingar till svenska staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
