Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nanteuil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slig, värd 255,008 kr. N. upptogs 1738, men först
omkr. 1840 började brytning i större skala; den
tillhör nu Stora Långviks gruf-a.-b., som äfven eger
grufvor i Dalarna. Malmen exporteras till Tyskland
(Bochumer verein).
O. Sjn.
Narutowicz [-vitj], Gabriel, polska republikens
president, f. 1865 på godset Telsji i Litauen,
mördad 16 dec. 1922 i Warschau, genomgick
teknologskolan i Petersburg, studerade därpå vid
Zürichs polytekniska institut och blef professor i
vattenbyggnadskonst där. Revolutionsåret 1905 ämnade
han ställa sina krafter i fädernebygdens tjänst,
men blef omedelbart efter sin ankomst till ryskt
område förföljd af polisen och måste återvända till
Zürich, där han återtog sin professur och innehade
den till 1920. Under denna tid planlade och ledde han
elektrifieringen af öfre Rhens flodområde. N. kallades
1920 till Polen som minister för offentliga arbeten
i en ministär Grabski. Han behöll denna post i
ett par följande ministärer och blef juli 1922
utrikesminister i expeditionsministären Sliwinski. I
polsk inre politik var N. närmast frisinnad vilde
och stod marskalk Pilsudski nära. Han uppsattes som
vänsterns och de nationella minoritetsgruppernas
kandidat vid presidentvalet 9 dec. 1922 och
segrade i femte omröstningen öfver högergruppernas
kandidat, diplomaten Zamojski. Nationalisthögerns
våldsamma smädekampanj mot den redbare och
duglige N. påverkade en excentrisk målare
att en vecka efter valet skjuta den nyvalde
presidenten, då denne besökte en konstutställning.
V. S—g.
*Narva tillhör nu republiken Estland, kretsen
Viru. 27,022 inv. (1922). 4 mars 1918 besatte
tyskarna N., som åter utrymdes på hösten s. å. Från
bolsjevikerna, som besatt N. i slutet af nov. 1918,
togs det 19 jan. 1919 af ester och finländare under
den svenskfödde Martin Ekström (se denne. Suppl.),
efter att förut, 13 i s. m., ha beskjutits från
estniska örlogsfartyg.
L. W:son M.
*Narvik hade omkr. 6,500
inv. 1923. Luossavaara—Kirunavaara a.-b. taxeras i
N. efter en inkomst motsvarande 10 proc. af dess hela
inkomst. Malmexporten 1924 var 4,276,000 ton. N. har
gymnasium, mellanskola och folkskola; det står
i liflig ångbåtsförbindelse med Bodö, Svolvær,
Harstad och Tromsö samt med Trondhjem.
O. Sjn.
Narvväxter, bot., namn på underfam. Alsinoideæ af
fam. Caryophyllaceæ.
G. L—m.
*Nasafjället. Se Janrik Bromé, "Nasafjäll. Ett
norrländskt silververks historia" (1923), där
tyngdpunkten är förlagd till 1635—60.
Nasard [-ṡār], fr., mus. Se Nassat. Suppl.
*Nasaret heter officiellt en-Nasira. 7,424
inv. (1922). Under Världskrigets sista skede
öfverfölls N., där turkiske öfverbefälhafvaren Liman
v. Sanders hade sitt högkvarter, 20 sept. 1918 af
en engelsk kavalleribrigad, som, dock först efter
förbittrade gatustrider med den tysk-turkiska
besättningen, besatte staden. Dessförinnan hade
emellertid Liman v. Sanders med stab lyckats
undkomma (till Tiberias). Jfr Världskriget, sp. 250.
H. J—dt.
*Nasir-ed-din hodscha skall enligt traditionen ha
varit född omkr. midten af 1300-talet i Sevri-hissar
ej långt från Angora. 1910 utkom en samlad kritisk
uppl. af N:s berättelser, och till denna ansluter sig
en af Henry Barnham gjord engelsk öfv. ("Tales of
Nasr-ed-din Khoja", 1923).
Nassat (fr. nasard), mus., i orgeln en vanligen täckt
kvintstämma af 5 1/3, 2 2/3 eller 1 1/3 fots tonhöjd.
*Nassau. — 3. N. har omkr. 11,000 inv. N. är sedan
alkoholförbudet i Förenta staterna (10 jan. 1920)
mycket anlitad nederlags- och transiteringsort för
spritdrycker, afsedda till insmuggling dit.
*Nasturtium. — N. palustre heter äfven kärrfräne.
Nasus, lat., näsa (se d. o.).
Nasuti. Se Termiter, sp. 900.
*Natal är enligt senaste uppgifter 91,382
kvkm. (35,284 square miles) med 1,429,398
inv., hvaraf 136,838 hvita (1921), 16 inv. på 1
kvkm. Skolundervisningen har gått mycket framåt
under senaste årtiondet och omfattade 193 skolor
(folk-, mellan- och elementar-) för hvita och
579 för färgade barn, hvartill kom ett antal
specialskolor af olika slag. I statens och i
statskontrollerade skolor gingo 31,029 europeiska
och 36,869 färgade elever 1921. Bland nyare
näringsfång märkes särskildt den 1908 i Durban
började hvalindustrien. Till 1923 hade 10,719
hvalar fångats (711 år 1922), hvaraf afkastningen
beräknades till 126,127 pd st. (1922). Jfr R. Russell,
"N., the land and its story" (6:e uppl. 1900).
E. A—t.
Nathan [ne͡i’thən], George Jean, nordamerikansk kritiker
och utgifvare, f. 15 febr. 1882 i Fort Wayne, Ind.,
bachelor of arts 1904, studerade i Bologna 1905, har
sedan detta år varit medarbetare i flera tidningar och
tidskrifter, bl. a. sedan 1908 teaterkritiker i "The
smart set", som han och H. L. Mencken utgåfvo 1914—23,
hvarefter de utge "The american Mercury". N. är en
kvick och skarp teaterkritiker, som med omfattande
kunskaper om den moderna teatern förenar en intensiv
lust att, på samma gång han eftersträfvar högre
konstnärlighet, utöfva en radikal kulturkritik
af det amerikanska samhällslifvet. Af hans böcker
må nämnas Europe after 8: 15 (med Mencken, 1914),
Another book on the theatre (1916), Bottoms up
(1917), Mr George Jean Nathan presents (1917), A book
without a title (1918), The popular theatre (1918),
Comedians all (1919), Heliogabalus (med Mencken,
1920), The american credo (med Mencken, s. å.), The
theatre, the drama, the girls (1921), The critic and
the drama (1922) och The world in falseface (1923).
R—n B.
Nathan den vise (Nathan der weise), drama af
G. E. Lessing (se denne, sp. 257), uppf. i Stockholm
1863.
*Nathansen, H., frånträdde 1911 platsen som
sceninstruktör. Han har skrifvit skådespelen Affæren
(1913) och Dr Wahl (1915) samt romanen Af Hugo Davids
liv (4 bd, 1917), där han i halft själfbiografisk
form behandlar problemet juden i förhållande till
europén.
P. E—t.
*Nathorst. - 3. Alfred G. N. lämnade 1918 platsen som
intendent vid Naturhistoriska riksmuseum och dog 20
jan. 1921 i Stockholm. Under sina sista år egnade han
sig företrädesvis åt studiet af paleozoiska växter,
särskildt från de arktiska trakterna. Af hans stora
verk Zur fossilen flora der polarländer utkommo
ytterligare delarna "Nachträge zur paläozoischen
flora Spitzbergens" 1914 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
