Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historia. Polska rikets återuppståndelse är en följd
af Världskriget och det nederlag, som de i P:s
delningar deltagande makterna Ryssland, Tyskland
och Österrike därvid ledo. I början af kriget låg
emellertid återupprättandet af ett oafhängigt P. föga
de kämpande makterna om hjärtat, så att ingen af dem
då fann med sin fördel förenligt att uttala sig i
sådan riktning. De krafter, som framdrefvo frågan
om en återförening af det styckade P:s olika delar
till en enda själfständig stat och som till slut
framtvungo en sådan lösning, lågo förvarade inom det
polska folket själft, och det är den polska nationens
uppoffrande hängifvenhet för den nationella frihetens
sak och dess målmedvetna arbete för sina ideals
förverkligande, som P. i främsta rummet har att tacka
för sitt återupprättande i nuv. utsträckning. Den
polska nationen hade aldrig släppt tanken på att
återvinna sin själfständighet och på en återförening
inom de forna gränserna. Men delningen hindrade en
gemensam aktion och tvang polackerna i de skilda
delarna att i främsta rummet tänka på försvaret af
sin nationella kultur och sitt språk inom den stat,
vid hvilken de fastkedjats.
Ryska P. omfattade ej blott det s. k. Kongress-Polen,
utan äfven flera landsdelar ö. och n. därom. Efter
1863 års uppror vidtog där en hänsynslös
russificeringsregim på alla områden: alla
polska kulturella sträfvanden undertrycktes,
religionsförföljelser anställdes, de polska
skolorna stängdes o. s. v. I stället infördes
rysk undervisning, men i mycket ringa omfång
och uteslutande anlagd på russificering. Vid
det ryska universitetet i Warschau, det enda för
hela P. och Väst-Ryssland, minskades frekvensen
genom bestämmelsen, att antalet studerande
af polsk nationalitet ej fick utgöra öfver
50 proc. Landet förföll kulturellt, och vid
Världskrigets utbrott utgjorde analfabeternas
antal inom befolkningen 60 proc., på sina ställen
70 proc. Det såg en tid ut, som om folket,
hämmadt i sin andliga utveckling och beröfvadt
möjligheten att offentligt dryfta samhälleliga
frågor, skulle försjunka i dåsig materialism och
uteslutande hänge sig åt att utnyttja de gynnsamma
konjunkturer, som skapades genom P:s tillträde till
den stora ryska afsättningsmarknaden. Industrien
utvecklades, förmögenheter skapades, och ett talrikt
arbetarproletariat uppstod i industricentra, såsom
Warschau, Łódż, Częstochowa, Dombrowa, Białystok. Men
på djupet lefde dock frihetsandan och ett jäsande
missnöje med den vanärande träldomen. Under dessa
förhållanden funno socialismens läror villiga
anhängare bland stadsproletariatet, och den efter
frihet trängtande delen af befolkningen anslöt sig
till denna rörelse såsom riktad mot tsardömet och den
ryska styrelsen. – Visserligen inträdde med Nikolaus
II:s tronbestigning en mildring i förtryckets
metoder, men alla förhoppningar på en återgång till
mera frisinnade förvaltningsprinciper visade sig snart
grundlösa. De polske ledare, som, i förlitande på den
unge tsarens förmenta frisinne, sökt inleda ett polskt
närmande till Ryssland, i hopp om att därigenom för
polackerna utverka en viss grad af autonomi, förlorade
allt förtroende hos folket, då omkr. år 1900 den
polskfientliga kursen ytterligare skärptes. Däremot
vunno de riktningar, som representerades af de i
hemlighet verkande
nationaldemokraterna, hvilkas ledare var Roman Dmowski, och
socialdemokraterna med sin ledare Józef
Piłsudski allt flera anhängare. Nationaldemokraternas
mål var att genom propaganda och upplysning väcka
och vidmakthålla den nationella andan i de djupa
leden. Socialdemokraternas program, äfven det i grund
och botten nationellt, betonade i främsta rummet
kampen mot tsardömet. Då den första ryska revolutionen
utbröt 1905, bildade de polske socialdemokraterna
en gemensam front med de ryske socialisterna, medan
nationaldemokraterna motsatte sig ett uppgående i
den allryska, internationellt färgade socialismen
och beslöto sig för att med begagnande af den
omständigheten, att åt polackerna i den första ryska
duman tillerkänts 36 platser, på parlamentarisk
väg söka eröfra vissa medgifvanden åt det polska
folket. De reformer, som 1905 års revolution medförde,
nämligen fri religionsutöfning och polsk undervisning
i privata skolor, syntes ge nationaldemokraterna
rätt. Med oerhörd entusiasm grepo sig polackerna an
med att själfva ordna sitt skolväsen, och inom ett
par månader hade genom frivillig beskattning samlats
en fond, hvarmed upprättades öfver 2,000 skolor för
primär undervisning. Men glädjen varade ej länge,
ty redan i juni 1907 upplöstes den andra duman samt
oktrojerades en ny konstitution och en valordning,
hvarigenom polackernas representanter i duman
fastställdes till endast 11. Detta fåtals oförmåga
att inverka på den nya dumans och regeringens politik
mot P. framträdde tydligt, då regeringen med dumans
bifall afskaffade alla under revolutionen gjorda
medgifvanden åt P. och från Kongress-Polen lät
afskilja Chelm-området med dess hufvudsakligen
polsk-katolska befolkning för att där genomföra
en våldsam russificering såväl i språkligt
som religiöst hänseende. Dessa åtgärder väckte
oerhörd förbittring, och misslyckandet af Dmowskis
och nationaldemokraternas försonlighetspolitik
beröfvade dem en god del af deras inflytande bland
polackerna. Samtidigt hade antagonismen mellan judar
och kristna i P. skärpts genom de ryska myndigheternas
åtgärd att förvisa öfver 200,000 judar från det inre
Ryssland till P., ett land, där förvärfsmöjligheter
fattades dem och där kampen om uppehället därför
måste urarta till bitter fiendskap mellan dem och
polackerna. – Då under Stolypin reaktionens seger
syntes definitivt tryggad, insågo alla, att af det
tsaristiska Ryssland intet fanns att hoppas. Men
alla insågo äfven, att så kunde det ej länge fortgå
och att man måste rusta sig för en nära framtid. De
socialistiska kampformationerna inställde sin
verksamhet, och deras ledare Piłsudski flydde 1909
till Galizien; därifrån ledde han den revolutionära
rörelsen i ryska P. och började i hemlighet
organisera det blifvande P:s vapenmakt. Dmowski
nedlade 1909 sitt mandat som dumamedlem och ägnade
sig uteslutande åt politisk litterär verksamhet i
syfte att förbereda de nationella elementens samling
om ett allmänt polskt politiskt program, omfattande
P:s alla tre delar, i afvaktan på de världsomformande
händelser, hvilkas annalkande han förutsåg. På skilda
linjer, men mot samma mål, P:s återuppbyggande och
samlandet af dess skilda delar, arbetade från detta
ögonblick det nya P:s förgrundsfigurer, Piłsudski
och Dmowski.
I de preussisk-polska landsdelarna,
dåv. prov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
