- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
1101-1102

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Entusiasmen bland polackerna var i början allmän. Men
vid närmare granskning af oafhängighetslöftet visade
det sig, att hvad som lofvats i gengäld för en oerhörd
blodstribut var skäligen ringa. Det var ej tal om P:s
förening med det österrikiska Galizien eller med de
tysk-polska landsdelarna. Det nya P:s gränser voro ej
bestämda; tvärtom förutsattes af tyskarna ytterligare
annexion af norra P. till Narew-linjen och anslutning
till Tyskland af det rika Dombrowa-området. Man insåg,
att tyskarna främst hade för afsikt att skaffa ny
kanonföda, i själfva P. förekommo protester mot detta
spegelfäkteri, och kraftigast protesterade de i Paris
under Dmowskis ledning församlade polske politikerna,
som i ett manifest af 11 nov. 1916 uppfordrade de
allierade att uttala sig för ett fritt återförenadt
P. Till svar uttalade västmaktsregeringarna, ehuru af
hänsyn till deras allierade Ryssland försiktigt, att
P:s återupprättande vore nödvändigt i den europeiska
jämviktens intresse. Den polska frågan hade sålunda
från "en inre rysk angelägenhet" ryckt upp till att
bli en allmänt europeisk fråga. Den misstro, hvarmed
man i P. mottog tyskarnas löften, och deras tydliga
afsikt att endast förmå polackerna till att aktivt
deltaga i kriget på centralmakternas sida gjorde,
att rekryteringen slog fullständigt fel. Piłsudski
afgick från chefskapet öfver de till 2 divisioner
uppbringade legionerna, och tyskarna beslöto sig för
en åtgärd, som ytterligare skärpte antagonismen. 1917
började de med våld utskrifva polska arbetare för
ammunitionsfabrikerna i Tyskland. En half mill. polska
arbetare fördes till arbete i dessa. Samtidigt började
en systematisk rekvirering af de polska fabrikernas
alla värdefulla maskiner, industrien ödelades,
landets alla guldförråd och råmaterial beslagtogos,
och i gengäld utgåfvos af den af tyskarna skapade
Polska lånekassan pappersmynt till ett belopp af 500
mill. mark med garanti af tyska riksbanken, hvilken
dock aldrig inlöste dem.

Amerikas inträde i kriget och den ryska revolutionens
utbrott bilda vändpunkten i historien om det nya
P:s tillkomst. I Amerika bosatta polska emigranter
(2 1/2 mill.) hade från krigets början ställt sig
på ententemakternas sida och understödt Dmowskis
sträfvanden i Paris att förmå de allierade att taga
parti för P. Deras ledare pianisten Paderewskis
inflytande bör det tillskrifvas, att president Wilson
i sina 14 punkter, som utgjorde Förenta staternas
krigsprogram, nämnde "upprättandet af en oberoende
polsk stat, innefattande de områden, som bebos af
odisputabelt polska befolkningar, med fritt och
tryggadt tillträde till hafvet".

Då i mars 1917 ryska revolutionen utbröt, blef också
en af den revolutionära ryska regeringens första
åtgärder att erkänna ett fritt P., visserligen i
militärt förbund med Ryssland. Intet stod då längre
i vägen för ett dylikt erkännande från Rysslands
allierades sida, och 14 april 1917 skedde detta
i en not, hvari England, Frankrike och Italien
utan några inskränkningar proklamerade P. som en
fri och oafhängig stat. Samtidigt erkändes Polska
nationalkommittén i Paris, under Dmowskis ledning,
af de allierade som den polska nationens representant
i utlandet. – Tyskarna beslöto sig visserligen för
att 15 okt. 1917 bilda en polsk regering, bestående
af ett regentskapsråd, hvari insattes furst
Zdsisław Lubomirski, grefve Józef Ostrowski och
ärkebiskop Alex. Kakowski med en ministär under
Kucharzewski, men de lyckades ej därigenom återställa
det rubbade förtroendet. Medan tyskarna delvis
afväpnade och internerade de motspänstige legionärerna
och läto häkta Piłsudski, som fördes fängslad till
Wesel vid Magdeburg, bildades i Amerika en frivillig
polsk armé, som öfverfördes till Frankrike, där den
tills. med de i Frankrike och Italien af krigsfångar
uppsatta polska formationerna vid krigets slut uppgick
till 70,000 man. I Ryssland började äfven de polske
soldaterna sammansluta sig till särskilda förband,
som efter bolsjevikrevolutionens utbrott tilltogo
i styrka och bildade flera större fristående kårer,
den största i trakten ö. om Minsk under general
Dowbór-Musnicki. Vid tyskarnas framträngande nedlade
dessa vapnen på order från regentskapsrådet i Warschau
och återvände till P. Freden i Brest-Litovski mars
1918 gaf emellertid dödsstöten åt den tyskorienterade
riktningen i P. Denna fred, som bekräftade och
fullständigade P:s delning, framkallade öppet
uppror bland de ännu i fält stående legionärerna. En
division under general J. Haller lyckades, efter
häftig strid mot österrikarna vid Kaniów, slå sig
igenom till Ryssland, efter ett äfventyrligt tåg till
Murmankusten inskeppa sig till Frankrike och förena
sig med där uppsatta polska trupper, hvilkas befäl
öfvertogs af Haller ("Hallerska armén").

Centralmakternas nederlag 1918 återgaf friheten åt
P. De i upplösning genom P. tillbakadragande tyska
trupperna kunde ej hindra, att polska frivilliga
trupper samlade sig. Delvis utrustade med af tyskarna
öfvergifna förråd, bjödo dessa frivilliga trupper de
framträngande bolsjevikerna spetsen, och i skydd af
dem började P. organisera sig som en själfständig
stat. Piłsudski frigafs af tyskarna och återvände
som triumfator till Warschau, där regentskapsrådet
frivilligt afgick och till honom öfverlämnade makten
såsom riksföreståndare. Piłsudskis första åtgärd var
att utnämna en ministär under Thugutt och utlysa val
till en konstituerande riksdag. – Landet var sköfladt
efter 4 års krig på dess mark, folket uppagiteradt
af kommunistiska läror från Ryssland, jordbruket låg
nere, och industrien var förlamad. Från ö. trängde
de bolsjevikiska horderna plundrande fram, och i
sydöstra P. hade ukrainska divisioner af österrikiska
armén besatt Lemberg. Denna stads invånare reste sig
emellertid snart och jagade nov. 1918 ukrainerna
under blodiga gatustrider ur staden. Under tre
månader uthärdade Lemberg utan att svikta ukrainernas
bombardemang, tills undsättning i mars 1919 kunde
sändas och befria staden. Det gällde i det nya P. att
skapa allt af intet – armé, förvaltning, finanser –
och samtidigt ge sysselsättning och föda åt en utarmad
befolkning. Omedelbart efter centralmakternas nederlag
sammanslöto sig den ryska och den österrikiska
delen af Galizien och österrikiska Schlesien med
Teschen, hvarvid dessa senare landsdelar en tid
styrdes af en särskild kommission under regeringen
i Warschau, den s. k. Komisja Likwidacyjna
("Likvidationskommissionen"). De tysk-polska
landsdelarna förblefvo besatta af tyskarna till slutet
af dec. 1918. Men 27 dec. 1918 ankom Paderewski till
Posen på genomresa till Warschau, mottagen med jubel
och allmän flaggning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcq/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free