Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Sigtuna - Sigtungaskolan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storhetstid från vikingatidens slut till 1200-talet. Bl. a.
upptäcktes 1925 ett klinhus från 1000-talet, en hel
bronsgjutarverkstad samt stora mängder alster af
stadens tidiga horn-, ben- och metallindustri. S:t
Pers ruin är afbildad å pl. XXI till
Byggnadskonsten.
O. Sjn.
Sigtunaskolan. Se Sigtuna. Suppl.
*Sigtunastiftelsen har blifvit mötesplats för
konferenser af olika slag. Hvartannat år anordnar
stiftelsen själf sommarkurser på 10 dagar med
föreläsn. öfver ämnen berörande lifsåskådning och
kristligt-socialt arbete. 1925 beslöt styrelsen upprätta
ett humanistiskt gymnasium i Sigtuna. Stiftelsen
förfogar bl. a. öfver en stor byggnadskomplex, som
inrymmer gästhem, folkhögskola, bibliotek och
kapell.
Sigtunaån. Se Trosaån.
*Sigurjónsson, J., dog 30 aug. 1919 i
Köpenhamn. Han skref ytterligare dramat Lögneren
(1917); postumt utkom Smaadigte (1920). 1917
gafs S:s "önskningen" i Stockholm.
P. E—t.
Sihvo [-vå], Aarne, finländsk krigare, f. 22 dec.
1889 i Vederlax, Karelen, student 1910, begaf sig
1915 till Tyskland och fick sin utbildning som
jägare i Lockstedter lager (se d. o. Suppl.). 1916
sändes han i särskildt uppdrag till Finland, men
häktades och inspärrades i fängelse i Petersburg,
hvarifrån han befriades vid revolutionens utbrott
1917. Under frihetskriget hade han befäl på
fronten i Karelen och utmärkte sig för djärfhet och
förslagenhet samt befordrades till öfverste och
divisionschef. 1919 var han riksdagsman, vald af
maalais-partiet, utnämndes 1921 till chef för
tanktrupperna, 1924 till chef för den nyinrättade
krigshögskolan och dec. 1925 till jägargeneralmajor.
1923—25 studerade han vid krigshögskolan i Turin.
S. har på finska utgett en del skrifter i militära
ämnen.
T. C.
Sikarier. Se Zelot.
Sikkilsdalen, vacker dalgång i östra delen af
Jotunheimen, Norge. Där ligger
Sikkilsdalsseteren med turisthydda och på norra sidan de
1,800 m. höga Sikkilsdalshö.
K. G. G.
Sikkilsdalshö. Se Sikkilsdalen. Suppl.
Sikkilsdalsseteren. Se Sikkilsdalen. Suppl.
*Sikkim hade endast 81,791 inv. 1921
Siko’rski, Władysław, polsk militär och
politiker, f. 1881 i Tuszowa i Galizien, blef
civilingenjör och österrikisk reservofficer, ingick vid
Världskrigets utbrott 1914, som öfverstelöjtnant, vid
Piłsudskis polska legioner, i hvilkas organisation
han tog verksam del, tjänstgjorde sedan, till i
sept. 1917, under tyske generalguv. v. Beseler,
men slöt sig därefter åter till Piłsudski. S. var
1918, under kriget mot bolsjevikerna,
kvartermästare vid polska arméns östra grupp och förde
1920 en del af armén mot samma motståndare. I
april 1921 blef han, som generallöjtnant chef för
generalstaben och verkade i denna egenskap
framgångsrikt för arméns omorganisation.
Dec. 1922—maj 1923 var han stats- och inrikesminister
och blef dec. 1923, som general, krigsminister i
Grabskis ministär, med hvilken han afgick 1925.
H. J—dt.
Siksjöbergsfältet, järnmalmsfält i Norrbärke
socken, Dalarna, med en brytning af omkr. 6,000 ton
malm och berg. Egare Starbo bruksegares a.-b. (se
Starbo).
*Siksläktet. Siklöjan är i Dalsland
benämning för vimba (se d. o.).
Sikån, biflod till Rickleån (se d. o. Suppl.).
Sil, landtbr. Se Täckdikning, sp. 728
och fig. 5.
*Silaus, bot. Arten kallas nu S. flavescens. I
äldre floror kallades den vanligen S. pratensis.
*Silene, bot. S. venosa kallas nu S. latifolia. Jfr
Melandrium.
*Sileshår, bot. Se Drosera äfven i Suppl.
*Silfberg skrifves nu officiellt Silvberg.
1,638 inv. (1925).
*Silfver. Sp. 483. Silfrets kokpunkt är 1,950°.
Om silfvers raffinering på elektrolytisk väg se
Elektrokemisk industri. Suppl., sp.
554—555.
Silfverasp, bot., namn på Populus alba.
Silfverblad, bot., namn på Lunaria rediviva.
*Silfvergran, bot., namn på släktet Abies. Utom
den europeiska silfvergranen (Abies alba, se Abies),
kalifornisk silfvergran (se d. o. Suppl.) och
Nordmannsgran (se d. o. Suppl.) odlas i Sverige flera
andra silfvergranar som prydnadsträd, såsom
balsamgran, A. balsamea, från Nord-Amerika,
härdig ända upp i Ångermanlands kusttrakt, Veitchs
silfvergran, A. Veitchii, från Japan, härdig
till Stockholmstrakten, den fullt härdiga
sibiriska silfvergranen, A. sibirica, inhemsk i
nordöstra Ryssland och Sibirien, den likaledes fullt
härdiga amerikanska silfvergranen, A.
nobilis, från Oregon, och den endast i södra Sverige
härdiga grekiska silfvergranen, A.
cephalonica.
G. L—m.
Silfverlaktat. Se Aktol. Suppl.
Silfvermura, bot., namn på Potentilla argentea.
*Silfverskiöld (Silfverschiöld). — 3.
Nils August S. — Hans brorson friherre Otto
B. A. Silfverschiöld tillhörde Första
kammaren t. o. m. lagtima riksdagen 1919 och är
sedan 1922 led. af Andra kammaren för Älfsborgs
läns norra valkrets. Han har 1910—18 och från
1922 varit suppleant i jordbruksutskottet, där han
1919 var ord. ledamot.
4. Petter Didrik S., tillhörande ättens
adliga gren, läkare, f. 12 juni 1854 på
Björksäter i Råda socken, Skaraborgs län, vardt med.
licentiat vid Karolinska institutet 1881, andre
läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för
sjuka barn i Stockholm och amanuens vid Karolinska
institutets kirurgiskt pediatriska klinik
1880—81, andre läkare vid Allmänna och Sahlgrenska
sjukhusets i Göteborg kirurgiska och medicinska
afd. 1882—85, har därefter verkat väsentligen som
barnläkare och som läkare vid Styrsö
hafsbadanstalt. På hans initiativ inrättades 1890 den första
hafskuranstalten för skrofulösa barn i Sverige (se
Styrsö), som sedan stått under hans ledning.
Bland S:s skrifter märkas Om meningitis
cerebrospinalis epidemica, öfver rakiten och om
hafsbadanstalter för behandling af skrofler och
svaghetstillstånd hos barn. — Hans son Nils Otto S., f.
3 jan. 1888 i Göteborg, med. d:r vid Karolinska
institutet 1924, blef 1921 läkare vid dess
ortopediska klinik och 1925 docent i ortopedi.
C. S—g.
*Silfverstolpe. — 2. A. G. Silverstolpe.
Se N. Gobom, "A. G. S. Bidrag till belysning av
hans personlighet och tidigare författarskap" (1923).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
