- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
1255-1256

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Wissell, Rudolf - Visskvarn - Vissnesjuka - * Wissowa, G. - * Vist. 2. - * Vista härad - Vistdal. Se Eresfjord. Suppl. - * Vitalianer - * Vitaminer-0676 - * Witasek, Stephan - * Vitberg, Aleksandr - * Vitebsk - * Vitellus - * Withers, Hartley

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1255

Wissell-Withers

1256

*WÍSsell, Rudolf, blef okt. 1919 sekreterare i
Allgemeiner deutscher gewerkschaftsbund och är se-
dan 1924 förlikningsman i arbetstvister i Storberlin.
Han var 1919-20 led. af nationalförsamlingen och
är sedan 1920 led. af tyska riksdagen. W. blef
första gången riksdagsman 1918 (ej 1917).

Visskvarn. Se Holmens bruk. Suppl., sp. 450.

Vissnesjuka, bot., hos odlade växter visar sig
genom bladens afvissnande under växtperioden och
förorsakas af parasitsvampar, som intränga i växtens
kärlsträngar, hvarigenom vattnets ledning i växten
hämmas. Jfr V er t i c i l Ii o s. Suppl. H. J. Dft.

*Wissowa, G., blef professor i Halle 1895 (ej
1893).

*Vist. – 2. V. hade 1,621 inv. 1926.
Patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922.

*Vista härad omfattar nu 30,794 har. 7,294 inv.
(1926).

Vistdal. Se Eresfjord. Suppl.

*Vitalianer (sp. 860). Den s. k. Käpplingestenen
förvaras numera i Nordiska museet.

*Vitaminer, biokem., fysiol., kem. Kännedomen
om vitaminerna har gjort afsevärda framsteg, i
synnerhet genom systematiska undersökningar i
England (Lister-institutet i London, Harden, miss
H. Chick, Zilva, Golding) och Amerika (Mc Collum,
Steenbock, Hess m. fl.). En mycket god
vetenskaplig öfversikt finner man i den af den engelska
Medical research council afgifna "Report on the
present state of knowledge of accessory food
factors" (2:a uppl. 1924) och i Cas. Funks
monografi "Die vitamine" (3:e uppl. 1924). För de 3
hittills bäst undersökta grupperna har
bokstafsbeteckning blifvit allmänt antagen; sålunda betecknas

de fettlösliga vitaminerna med A,

det vattenlösliga antineuritiska vitaminet med B,

det vatttenlösliga antiskorbutiska vitaminet med C.

Det viktigaste fettlösliga vitaminet är det
antirachitiska, som fått beteckningen A 1, särskildt
rikligt förekommande i tran. Dessutom antar man
i tran ett annat fettlösligt vitamin, A 2, som
motverkar ögonsjukdomen xeroftalmi (se d. o.).
Existensen af andra fettlösliga egentliga vitaminer
liksom af en ifrågasatt förökningsfaktor är ännu
oviss. – Från de egentliga vitaminerna måste
särskiljas de s. k. tillväxtfaktorerna, D, af hvilka en
fettlöslig faktor 1 D (lipoidlösligt D) ofta åtföljer
vitaminet A 1.

Tillsammans med vitaminet B förekommer ofta
den vattenlösliga tillväxtfaktorn h D. Förekomsten
af de 3 hufvudgrupperna framgår af vidstående
tabeller (efter sp. 1256).

Den viktigaste källan för A-vitaminer är utan
jämförelse fisklefverolja, särskildt torsklefvertran
(se Tran). Dess tillväxtverkan är omkr. 300
gånger så stor som smörets, och det öfverträffar detta
vida som antirachitiskt medel. Däremot skall enligt
den engelska Medical research councils uppgifter
smör vara tranet öfverlägset i antixeroftalmisk (A 2)
verkan. Ett synnerligen B-rikt material är jäst
(särskildt värdefull fodertillsats för fjäderfä).
Hufvudkällan för C-vitaminet är citron och apelsin.

Undersökningen af vitaminhalten har hittills (med
undantag för vissa färgreaktioner) kunnat ske
endast genom djurförsök. Man bestämmer den
minsta mängd af materialet, som hindrar uppkomsten
af motsvarande vitaminbrist-sjukdom (avitaminos).
Därvid måste olika arter af försöksdjur väljas på
grund af djurens mycket olika känslighet för
speciella vitaminbrister. Såsom försöksdjur för
undersökning af fettlösliga vitaminer och faktorer tagas
vanl. råttor, för pröfning på B-vitamin dufvor eller
höns, för pröfning på C-vitamin marsvin.

Uppkomsten af rachitis vid otillräcklig tillförsel af
A1 påvisas dels genom histologiska undersökningar
af epifys och refbenens broskgräns, dels genom
undersökning af blodets halt af organiskt och
oorganiskt fosfat och af kalcium. – B-brist
igenkännes vid försök med dufvor på en mycket typisk
krampställning hos dessa (se fig. 1), C-vitaminbrist
påvisas hos marsvin genom förändringar i ben- och i
synnerhet i tandbildningen, och C-brist-sjuka
(skorbutiska) marsvin intaga ofta karakteristiska
ställningar (se fig. 2). – Bristen på tillväxtfaktorer blir
tydlig genom ringa eller totalt uteblifvande
viktsökning.

Angående människans och husdjurens
kvantitativa behof af olika vitaminer äro våra kunskaper
ännu mycket osäkra, i synnerhet därför, att det är
vanskligt att öfverföra erfarenheter, vunna med
vissa försöksdjur, på andra djur eller på
människan. Viktigast är tillgodoseendet af människans
vitaminbehof hos den gravida kvinnan
(A1-tillförsel) samt i barnaåldern. Den pastöriserade
mjölkens C-vitaminhalt är mycket ringa, och födan
behöíver ofta kompletteras med den C-vitaminrika
apelsin- eller citronsaften. Vid fall af A 1-brist i
födan kan komplettering ske med små trandoser.

I allmänhet torde vitaminerna bildas i växtriket
i sådana celler, som innehålla vissa växtfärgämnen,
såsom klorofyll, karotin m. m. Äfven torsklefverns
höga halt af A 1 och tillväxtfaktorn 1 D är af
vegetabiliskt ursprung, i det att vitaminhalten hos
algerna, som utgöra vissa småfiskars föda,
öfvergår till dessa och därifrån till torsken.

Belysningsfaktorer. Sedan man funnit, att
behofvet af A-vitaminer och fettlöslig tillväxtfaktor
blir mindre hos en individ, som utsättes för
ultravioletta strålar, har det visat sig (1925), att vissa
oljor och fetter kunna antaga antirachitiska och
tillväxtverkningar genom kortvarig ultraviolett
bestrålning. Bland kemiskt rena ämnen, som undergå
en sådan aktivering, är enligt hittills gjorda
undersökningar kolesterin (se d. o.) det viktigaste, och
olika material synas kunna aktiveras, i den mån
de innehålla kolesterin eller närbesläktade ämnen.
– Svensk vitamin-litt.: H. v. Euler, "Vitaminer
och tillväxtfaktorer" (1924), och G. v. Wendt,
"Vitaminer, hälsa och liv" (1924).
H. E.

*Witasek, Stephan, blef professor 1907 och
dog 18 april 1915 i Graz.

* Vitberg, Aleksandr. Se Rafael Lindqvist,
"A. V." (i "Ord och bild", XXXII, 1923).

*Vitebsk. 1. Det forna guv:s område är
uppdeladt på Lettland och Hvitryska socialistiska
sovjetrepubliken, där en krets i n. ö. nu benämnes
V., medan sydvästra delen bildar kretsen Polotsk.
– 2. Staden V. är nu hufvudstad i kretsen V.

Vitellus, kem. Se Ägg 3, sp. 1171.
*Withers, Hartley, utgaf "Economist" till

1921 och därefter finanssupplementet till "Satur-
day review" 1921-23. W. har ytterligare skrif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 19:30:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free