Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - A (latin) - à - ā el. āā - Aa - Aa, Aabjöra, Aadal m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A är den första bokstaven i det vanliga
europ.-lat. alfabetet och betecknar i de
flesta fall ung. samma ljud som sv. a
i k a 11, men i eng. är »långt» a oftast tecken
för en diftong äe (äa) eller ei (t. ex. i n a m e),
kort a oftast tecken för ett ljud, som något
närmar sig ä (t. ex. c a p). Väsentligen samma
ljud är danskans »långa» a i t. ex. g a d e. I
tjeckiskan och ungerskan betecknar å långt a
(a utmärker i ungerskan kort a, som närmar
sig å). — aa är i finskan, holländskan och
tyskan tecken för långt a-ljud, i danskan och
i norsk icke officiell skrift för d-ljud; q (i
polskan) och å (i portug.) betyda liksom fr.
an eller en (före kons, eller utljud) nasalerat
a eller å (uttalat med sänkt gomsegel).
4 är i det musikaliska alfabetet sjätte
tonen i den från C utgående durskalan. Den
allmänt införda normalhöjden för ettstrukna a
är 435 svängningar i sekunden. Då alla
toner med en oktavs mellanrum i vårt
tonsystem ha samma benämning, finnas lika
många olika a:n som oktaver, nämligen:
A är den ton, efter vilken tonhöjden
bestämmes, i det att det ettstrukna a:t (ä) är
den ton, efter vilken det »stämmes», i
orkestern efter oboen, på pianot efter
stämgaffeln, som sålunda i regel anger ä:s tonhöjd.
Såsom symboliskt tecken betyder A
i allmänhet det första eller det främsta. — Vid
betygsgivning betecknar A högsta betygsgra-
den, a näst högsta. Vid de allmänna
läroverken betecknar »linjen A» helklassiska linjen.
I algebran nyttjas a likasom alfabetets
närmast följande bokstäver i allmänhet till
tecken för bekanta storheter, då däremot de
obekanta betecknas med x, y och z. — I 1
o-giken använder man A för att i allmänhet
beteckna ett föremål för tänkandet. A = A är
formeln för den första tankelagen (se
d. o.). A användes ock såsom tecken för u n
i-versellt-affirmativt omdöme (se
Omdöme).
A förekommer dessutom i en stor mängd
förkortningar. Så är på romerska mynt och
inskrifter A = Augustus; i andra
romerska uamnförkortningar = Aulus; i fråga om
mynt = a v e r s (framsidan); på växlar =
accepterad; i assuranshandlingar = a
s-surerad; i franska kursuppgifter =
arge n t (klingande mynt); på rucktavlan i
fickur = avance (fram); i tidsuppgifter (a.)
— anno (år). Slutligen är att märka
uttrycket »A och O», grek. A (Alfa) och Q (Omega)
eller a och w (den första och den sista bokstaven
i det grekiska alfabetet), ett talesätt, som
förekommer i Joh. Upp. 1: 8 och betyder
»begynnelsen och änden», början och slutet, det
första och det sista, allt i allom. Bokstäverna
AQ användas därför i konsten som en
symbol för Kristus.
A, lat. prep. Se A b.
A, fr. prep., för, till, t. ex.: ä 50 öre metern;
för 5 ä 6 år sedan.
ä el. ää, på recept, förkortning för ana,
d. v. s. lika mycket av vartdera slaget (av
ingredienserna i ett läkemedel).
Aa [ä], en hawaiisk beteckning för
blocklava. Se vidare K i 1 a u e a och Vulkan.
Aa [å], A a b j ö r a, Aadal m. fl., se Ä,
Ä b j ö r a, Å d a 1 m. fl. — Då aa ss.
beteckning för å-ljudet sedan 1921 i norsk officiell
rättstavning utbytts mot å, häuvisas till Å
beträffande norska med. Aa förut begynnande
ortnamn.
I. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
