Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abdominalsternum, Parasternum el. Bukrevben - Abdominaltyfus - Abduktor - Abd-ul-Aziz - Abd-ul-Hamid I - Abd-ul-Hamid II - Abd-ul-Kerim - Abd-ul-Medjid (turkisk sultan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Abdominaltyfus—Abd-ul-Medjid
34
stundom som varande en med a. likvärdig
skelettdel. Se vidare Hudskelett.
L—e.*
Abdominaltyfus, se Typhus a b d o m
i-n a 1 i s.
Abdu’ktor kallas i anatomien varje muskel,
som drager en kroppsdel från en viss,
fastställd linje eller plan. Jfr Adduktor.
Abd-ul-Aziz, turk, sultan (1830—76).
Efterträdde 1861 sin broder Abd-ul-Medjid. Han
bibehöll som ministrar de reformvänliga Ali
pascha och Fuad pascha, och hans eget
reformnit tycktes stärkas
genom intryck från
den resa han
företog till
världsutställningen i Paris
1867 samt till
England och Tyskland,
den första resa, som
en sultan i
fredligt syfte gjort till
västerlandet. Efter
hemkomsten gav han
statsrådet ökad makt
och förändrade det
till ett slags
rådgivande församling,
vari även kristna hade säte. Men denna
förändring blev av ingen betydelse. Efter Alis och
Fuads död och sedan den blint underdånige
favoriten Mahmud Nedim pascha (se denne) 1871
blivit storvesir, kastades reformtankarna över
bord. Ett vanvettigt slöseri, som slutligen
ledde till statsbankrutt, jämte hans planer
att ändra tronföljden till förmån för sin son
framkallade ett allmänt missnöje, som nådde
sin höjdpunkt under en förskräcklig
hungersnöd, som hemsökte flera provinser 1873—75.
Stormakternas ingripande till följd av
vanstyret och resningar i Bosnien, Herzegovina och
Bulgarien förvärrade ytterligare stämningen
mot sultanen. Ryktet om att han träffat
avtal med Ignatiev om ryska truppers
inkallande till Konstantinopel framkallade i maj
1876 ett uppror av studenter (so/tas). A. blev
avsatt och kort därefter (4 juni) mördad. Se
vidare Turkiet, historia.
Abd-ul-Hamid I, turk, sultan (1725—89).
Var son till Ahmed III och besteg tronen
1773 vid sin broder Mustafa III:s död efter
att i 43 år ha varit hållen i fängelse. A. var
därför mycket okunnig samt dessutom
mycket karaktärssvag och inbilsk. Han måste i
freden i Kücük-Kainardza 1774 avträda
till Ryssland en stor del av de turkiska
besittningarna vid Svarta havet. Under ett
nytt krig mot Ryssland avled han. Se vidare
Turkiet, historia.
Abd-ul-Hamid II, turk, sultan (1842—
1918). Var andre son till Abd-ul-Medjid och
besteg tronen 1876 efter sin som sinnessvag
avsatte äldre broder Murad V. Till en början
stod A. under inflytande av reformpartiets
ledare, Midhat pascha. En konstitutionell för-
fattning efter västeuropeiskt mönster
infördes. Stormakternas inblandningsförsök
avvisades av det upprättade parlamentet. Men
kort därefter störtades och landsförvisades
Midhat. Författningen förblev visserligen
formellt beståndande, men parlamentet
hemförlovades och blev återinkallat först 31 år senare.
A. började göra sina självhärskartendenser
alltmera gällande, i synnerhet sedan Turkiet
gått förödmjukat och med stora förluster ut
ur det ryska kriget, som lett till San
Stefano-freden och Berlinkongressen 1878. Han blev
mycket verksam för
trafikväsendets
utveckling, och med
tillhjälp av tyska
instruktörer
reorganiserades delvis
hären. Men på
samma gång som A.
med stor
administrativ duglighet och
otrolig
hänsynslöshet vinnläde sig om
alla företag, vari
han personligen var
finansiellt
intresserad, gjorde han in-
tet för förbättringen av statens finansväsende.
Ett av hans huvudsträvanden blev ock att söka
återuppliva kalifvärdigheten och att bli
betraktad som alla muhammedaners andliga
överhuvud och de heliga orternas beskyddare. För
sådant ändamål lät han även bygga järnvägen
Damaskus—Medina. Den människoskygghet
och skuggrädsla för konspirationer, som alltid
behärskade A., växte med åren och framkallade
en allt mera stegrad godtycklighet i censur
och polisvälde. Härigenom underblåstes den
ungturkiska agitationen. Jäsningen inom
garnisonen i Saloniki framtvang 1908
författningens återinförande, och A. blev en kort tid
populär som en konstitutionell furste. Men
han satte inom kort med tillhjälp av menige
man inom garnisonen i Konstantinopel i gång
en kontrarevolution, varvid parlamentet
förjagades. Ungturkarna, vilkas militäre ledare
var Mahmud Schefket pascha, mobiliserade
hastigt regementena i Saloniki, och efter
blodiga strider i och omkring Konstantinopel
måste A. giva sig 1909. Han avsattes i april
s. å., och halvbrodern Reschad besteg tronen
som Muhammed V. A. var sedan statsfånge.
Se vidare Turkiet, historia. Litt.: Ed.
Pears, »A. H.» (1917).
Abd-ul-Kerim, pascha, turkisk general
(1807—1885). Inlade förtjänster om turkiska
arméns organisation och beväpning under
början av 1870-talet men visade sig svag såsom
överbefälhavare i 1877 års rysk-turkiska krig,
under vilket han avsattes.
Abd-ul-Medjid, turk, sultan (1823—61).
Efterträdde 1839 sin fader Mahmud II. Från
den undergång, som hotade hans välde
genom paschan i Egypten, Muhammed Ali (se
I. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
