Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abd-ul-Medjid (turkisk sultan) - Abd-ul-Medjid (turkisk kalif) - Amd-ul-Mumin - Abéché, Abech - À Beckett, Gilbert Abbott - Abed-Nego - Abeele, Pieter van - Abegg, Richard - Abel (1 Mos. 4 kap.) - Abel (dansk konung) - Abel, sir Frederick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Abd-ul-Med j id—Abel
36
denne), räddades han endast genom
stormakternas ingripande. A. stod städse under
ledband av sin moder och storvesiren Reschid
pascha. Dessa läto honom 1839 utfärda en
författning, varigenom rikets olika folkslag och
religioner tillerkändes lika rättigheter, och
flera andra viktiga reformer påbjödos men
stannade på papperet. 1850 tillvann A. sig
Västeuropas stora sympatier genom sin
vägran att, oaktat Österrikes och Rysslands
hotelser, utlämna de magyariska och polska
flyktingarna, däribland Kossuth. Skenbart
växte hans makt genom att Egypten, Tripolis
och Tunisien lovade Turkiet lydnad och
ima-men av Oman erkände sultanens överhöghet,
men den slöe och vällustige haremsmannen
A:s gränslösa slöseri hade mycket fördärvliga
följder för rikets finanser. Se vidare
Turkiet, historia.
Abd-ul-Medjid, turk, kalif (f. 1868). Är
son till sultan Abd-uTAziz och yngre bror till
tronföljaren Jussuf Izzeddin, som 1916
begick självmord, samt kusin till den av
An-goraregeringen (se d. o.) avsatte sultan
Muhammed VI. Valdes av Angoraförsamlingen
nov. 1922 till kalif.
Abd-ul-Mu’min, se Almohader.
Abéché, A "b e c h, stad i Franska
Ekvatorial-afrika, ö. om Tsadsjön; huvudstad i Wadai.
Omkr. 30,000 inv. Viktig handelsplats. Har
karavanförbindelse med Kartum och Bengasi.
Anlagd 1850.
Å Beckett [abe’kit], Gilbert Abbott,
eng. humorist (1811—56), polisdomare i
London. Var en av de första och förnämsta
medarbetarna i skämttidningen »Punch».
Hans märkligaste arbeten voro »The comic
Blackstone» (1846), »Comic history of
England» (1857—58) och »Comic history of Rome»
(1852). Han skrev även över ett 50-tal
teaterstycken, av vilka många blevo mycket populära.
Abed-Nego, namn som gavs i Babylon åt
juden Asarja (Dan. 1—3), vän till Daniel.
Han sattes av Nebukadnessar att jämte
Sadrak och Mesak förvalta Babels
hövding-döme, men när de vägrade att tillbedja den
gyllene bildstod Nebukadnessar låtit uppresa,
blevo de kastade i en brinnande ugn. Då de
förblevo oskadade av elden, återfingo de
sina värdigheter.
Abeele [abèTe], Pieter van, holländsk
medaljgravör (d. efter 1677). Utförde
talrika och goda minnespenningar, bl. a. (1658)
en med Karl X Gustavs bröstbild.
Äbegg, Richard, tysk kemist (1869-—■
1910) ; d. genom olyckshändelse vid en
ballonguppstigning i Köslin. A. var först
assistent hos Nernst i Göttingen och blev sedan
professor i Breslau. Han arbetade först med
organisk kemi, speciellt k r y s e n (se d. o.)
och dess föreningar, men gick senare över till
fysikalisk-kemiska undersökningar, och inom
detta område faller hans förnämsta livsverk.
Bland hithörande arbeten märkas
undersök
ningar över diffusionshastighet (se D i f f
u-s i o n) och inre friktion hos saltlösningar,
fryspunktsbestämmelser hos lösningar samt
studier över den elektrolytiska d i s s
o-c i a t i o n s t e o r i e n (se d. o.). A. har
publicerat ett stort antal avhandlingar och en del
böcker. Bland dessa senare märkes en
utmärkt handbok i oorganisk kemi,
kännetecknad därav, att fysikalisk-kemiska
synpunkter i stor utsträckning beaktats. Sedan
1901 redigerade A. »Zeitschrift für
Elektro-chemie». E—t N—n.
Abel, son till Adam och Eva; dräpt av sin
äldre broder Kain (1 Mos. 4 kap.).
Berättelsen om fåraherden A. och jordbrukaren Kain
hade förmodligen till syfte att framhålla
herdelivets fördelar framför åkerbrukets och
belyser därjämte människosläktets växande
fördärv efter syndafallet. I N. T. framställes
A. såsom den första oskyldigt lidande
människan (Matt. 23: 35).
Abel, dansk konung (1218—52), den andre
av Valdemar Sejrs söner. Då hans broder
Erik kröntes till tronföljare, fick A.
Sönder-jylland till län men kom snart i ett spänt
förhållande till brodern och vägrade, då
denne tillträtt regeringen, att erkänna honom
som länsherre. Efter flerårig osämja och
strid tvangs A. till en ganska förödmjukande
underkastelse 1250. Då kung Erik s. å.
gästade A. på hans borg, blev Erik gripen,
nattetid förd ut på Slienviken och där
halshuggen. A. svor sig med 24 riddare som
med-edsmän fri från delaktighet i mordet och
hyllades som konung. Han lät mördarna, behålla
sina höga ställningar. A. stupade i en strid
mot de upproriska friserna. Enligt folktron
spökade han som »den vilda jakten» till straff
för brodermordet. Hans änka Mechtild, dotter
till greve Adolf av Holstein, blev 1261 omgift
med Birger jarl i Sverige. Kronan övergick
efter A. till den yngre brodern Kristofer, men
A:s ätt härskade till 1375 som hertigar i
Sön-derjylland under ständig fejd med
länsherren, den danske konungen.
Abel [elbl], sir F r e d e r i c k, eng. kemist
(1827—1902). Blev 1851 professor vid
krigsakademien i Woolwich och 1854 det engelska
krigsdepartementets sprängämneskemist. Han
utnämndes till baronet 1893. A. uppfann på
1860-talet den ännu använda
fabrikations-och reningsmetoden för bomullskrutet,
varigenom detsamma ernådde sådan hållbarhet,
att det blev användbart såsom sprängämne
för krigsbruk. Han utförde vidare
tillsammans med sir Andrew Noble 1874—80 ytterst
noggranna och vittomfattande
undersökningar om förloppet vid svartkrutets
förbränning i eldvapen och de därvid bildade
produkterna, varigenom en säker grundval lades för
de artilleristiska beräkningarna.
Tillsammans med prof. Dewar uttog A. patent på
det av engelska staten använda röksvaga
krutet. Se vidare B om u 11 s k r ut.
E. S—m. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
