Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abel, Niels Henrik - Abel, Othenio - Abel, Wilhelm August Christian - Abelin, släkt - Abelin, Gustav Rudolf - Abelin, Hjalmar August - Abelin, Johann Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Abel—Abelin
38
Abel, Niels Henrik, norsk
matematiker (1802 5/8—29 6/4). Uppväxte under mycket
sorgliga förhållanden i ett hem, där modern
och även fadern, som var präst, fallit offer
för dryckenskapens last. I Kristiania
katedralskola erhöll han till lärare i matematik
den då endast tjugutreårige B. M. Holmboe,
som upptäckte hans underbara begåvning.
Han blev student 1821 och kom under en
med statsunderstöd 1825—27 företagen resa
till Tyskland, Frankrike m. fl. länder i
tillfälle att inleda personlig bekantskap med
dåtidens främsta matematiker. Samtidigt
skrev han en stor del av sina berömda
avhandlingar. 1828 kallades han till docent vid
universitetet i Kristiania och förordnades att
under prof. Hansteens resa till Sibirien
förestå professuren i matematik. Kort därefter
öppnades för honom de bästa utsikter till
en professur vid universitetet i Berlin. Hans
ursprungligen svaga hälsa hade dock blivit
ytterligare undergrävd av fattigdom och
därmed följande vanvård, och han avled
i lungsot, endast tjugusex år gammal. Hur
högt än A. skattades av sina samtida, torde
likväl ingen mer än Gauss ha ens
tillnärmelsevis insett betydenheten av hans
matematiska upptäckter. Numera betraktas han som
ett av de största snillen, som uppträtt på de
exakta vetenskapernas område, och anses
jämförlig med Arkimedes, Newton och Gauss.
Ett bland de viktigaste resultaten av hans
snillrika forskningar är hans bevis, att
allmänna ekvationer av 5:te och högre grader
icke kunna lösas genom rotutdragningar, och
genom detta lade han grunden till den
egentliga algebrans senare utveckling. Ett annat
av hans grundläggande verk är teorien för de
elliptiska funktionerna, vars alla
huvudsatser äro framställda av honom. Hans sista
matematiska storverk var det abelska
addition steoremet, en sats om integraler över
al-gebraiska funktioner, vilken bildar
grundvalen till teorien för dessa s. k. abelska
integraler samjt de därav härledda abelska
funktionerna. A:s saml. verk utgåvos 1839 av
B. M. Holmboe och 1881 i en ny och
förbättrad uppl. av S. Lie och L. Sylow. 1902
firades minnet av A. på ett storartat sätt
under anslutning från världens förnämsta
matematiker. 1908 restes i Kristiania ett
minnesmärke över A., modellerat av G.
Vige-land (se denne). 1917 stiftade skeppsredarna
Chr. Hannevig, fader och son, genom gåvor
på resp. 50,000 och 100,000 kr. en fond till
A:s minne för att främja matematisk
forskning i Norge. Litt.: C. A. Bjerknes, »N. H. A.»
(1880), »Festskrift ved hundredaarsjubileet»
(1902), G. Mittag-Leffler, »N. H. A.» (Ord och
bild 1903; fr. övers, i Revue du mois 1907), Ch.
L. de Pesloüans. »N. H. A.» (1906). M. L.*
Abel, O t h e n i o, österrik, paleontolog (f.
1875), p ifessor i paleontologi vid
universitetet i Wien. Har gjort stora och utmärkta
arbeten i paleontologi, särskilt på
ryggrads
djurens område. I sina arbeten har han
ingående behandlat de olika djurformernas
anpassning efter olika biologiska förhållanden,
och för den paleontologi, som på detta sätt
beaktar djurens levnadsförhållanden, har han
infört benämningen paleobio logi.
K. A. G.
Abel, Wilhelm August Christian,
tysk landskaps-, porträtt- och
miniatyrmålare (f. 1748, levde ännu 1803), verksam i
Köpenhamn fr. o. m. 1776. Representerad i
Nationalmuseum.
Abelin, sv. släkt# vars äldste med säkerhet
kände stamfader, Matts Hansson Mariager,
1655 blev kyrkoherde i Asarum i Blekinge;
hans söner antogo släktnamnet A. Från hans
sonsons son, landssekreteraren J. P. A.,
härstammar den nu fortlevande släktgrenen.
Abelin, Gustav Rudolf, militär (1819
—1903), överste och chef för Norra skånska
infanteriregementet 1867, generalmajor s. å.,
generallöjtnant 1871, generalbefälhavare i
2:a
militärdistriktet 1872—87. Var
1867—71 statsråd
och chef för
Lant-försvarsdepartemen-tet och gjorde sig i
denna egenskap
förnämligast bemärkt
genom sina
allvarliga försök till
lösning av
försvarsfrågan, som den nya
representationen
mottagit i arv från
de gamla ständerna.
Hans tre olika här-
ordningsförslag framlades vid lagtima
riksdagarna 1869 och 1871 samt vid den på hösten
1871 på Karl XV :s bestämda önskan
sammankallade urtima riksdagen, men intet av
dem vann framgång. De voro samtliga byggda
på indelningsverkets grund och systemet stam
och beväring men skilde sig åt i fråga om
lindringar eller icke av indelningsverkets bördor
och med hänsyn till beväringens övningstid,
som i det första förslaget sattes till 60 dagar,
i de två andra till 82—90. A. var led. av
Första kammaren 1871—98.
Abelin, Hjalmar August, läkare
(1817—93), broder till G. R. A. Var
överläkare vid Allmänna barnhuset 1856—83 och
sedan 1858 tillika professor i pediatrik vid
Karolinska institutet. A. var inom sitt fack,
barnsjukdomar och barnavård, en
framstående läkare och klinisk lärare. Han utgav
bl. a. en förtjänstfull skrift »Om vården af
barn under de första lefnadsåren» (1874).
Led. av Vet. akad. 1886.
Abelin, Johann Philip p, tysk
historiker (d. 1634). Redigerade 1628—34 den
historiskt politiska halvårsberättelse, som
brukade utkomma till den stora
frankfurts-mässan, men är mest bekant som grundlag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
