Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abelin, Johann Philipp - Abelin, Rudolf - Abelmoschus - Abenserragerna, familj - Abeokuta, Abbeokuta - Aber (tyska) - Aber (keltiska) - Aberavon - Aberconway, Charles Benjamin Bright M’Laren - Abercorn - Abercorn, James Hamilton - Abercrombie, Lascelles - Abercromby, sir Ralph - Aberdare - Aberdare, Henry Austin Bruce - Aberdarebergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Abelin—Aberdarebergen
40
gare av tidskrönikan »Theatrum europaeum»
(se d. o.). Hans författarskap till »Arma
sue-cica» (se d. o.) och »Inventarium Sueciae»
be-strides av senare forskare.
Abelin, Rudolf, trädgårdsodlare (f. 1864
30/5), son till G. R. A. Erhöll vid Rosenborgs
slottsträdgård i Danmark sin utbildning inom
trädgårdsyrket och anlade i slutet av
1880-talet å Norrviken
invid Bråviken en
större
fruktträds-plantering samt 1906
en dylik, Norr viken
(se d. o.), vid
Bå-stad i Skåne. A. har
ivrat för den
natur-förskönande sidan
av
trädgårdskonsten. Bland hans
skrifter, av vilka
många erhållit en
betydande spridning,
märkas
»Fruktod-lingsf rågan», »Den
mindre trädgården. En bok för täppan och
torpet», »Om frukt och fruktträdsodling»,
»Villaträdgården», »Trädgården inomhus»,
»Herrgårdsträdgården» m. fl. (G. L—d.)
Abelmo’schus, växtsläkte, tillhörande
familjen kattostväxter (se d. o.), Malvaceae.
Abenserrägerna, högättad morisk familj i
konungariket Granada i Spanien. Är bekant
för sin tragiska undergång, i det att dess
medlemmar enligt sägnen blevo av konung
Abu Hassan (omkr. 1480) lockade in i
Al-hambra och där nästan mangrant nedgjorda i
ett stort blodbad. Detta tragiska öde utgör
motivet i Chateaubriands berömda roman »Les
aventures du dernier des abencérages» och i
Cherubinis opera »Abencérages».
Abeokuta [äbjekö’to], Abbeokuta, stad
i övre Guinea (Västafrika) i britt, kolonien
Nigeria vid den segelbara floden Ogun, ej
långt från kusten. Omkr. 60,000 inv. (1914).
A. är egentligen en samling negerbyar,
omgivna av en gemensam, 2 ä 3 m hög jordvall,
ung. 30 km lång. Handel med palmolja,
gummi, trä och europeiska manufakturvaror. A.
är huvudstad i det intill 1914 självständiga
Egbariket (se d. o.).
Aber, tysk konj., men. »Det var ett aber»,
det var ett streck i räkningen.
Aber [ä’bo], keltiskt ord, ofta
förekommande i eng. ortnamn, där det betecknar
tvenne vattens sammanflöde.
Aberavon [äbaréTvon], handelsstad i Wales,
grevskapet Glamorgan, vid Avons utlopp i
Bristolkanalen. 15,370 inv. (1921). Stadens
hamn är Port Talbot. A. har storartade tenn-,
järn- och kopparverk.
Aberconway [äbokå’ncoél], Charles
Benjamin Bright M’L aren, baron av A.,
eng. affärsman o. politiker (f. 1850). Var
urspr. advokat men övergick till affärslivet
och blev intresserad i stora kol-, järn-,
skepps
byggen- och järnvägsföretag. Ingick 1880
som radikal kandidat i parlamentet och blev
1902baronet, 1911 baron. Hans hustru, Laura
P och in (f. 1877), har varit mycket verksam
för den kvinnliga rösträttsrörelsen o. dyl.
Abercorn [ä’bokån], gruvdistrikt i
Syd-rhodesia. Järnvägsförbindelse med Salisbury.
Abercorn [ä’bokån], James Hamilton,
hertig av A., eng. politiker (1811—85). Ägde
stora gods på Irland och var öns lordlöjtnant
under ministären Derby-Disraeli 1866—68.
Han lyckades som sådan genom sin både fasta
och försonliga politik dämpa de hotande
fe-niska (se F e n i e r) oroligheterna och
belönades vid sin avgång med hertigvärdighet (förut
markis av A.). Även under Disraelis andra
ministär var A. en tid (1874—76) lordlöjtnant.
Abercrombie [äbokrå’mbi], Lascelles,
eng. poet (f. 1881), föreläsare i poesi vid
Liverpools universitet 1919. Hans första arbete,
»Interludes and poems», utkom 1908 och har
sedan efterföljts av en kritisk studie över
Thomas Hardy och flera diktsamlingar, bland
vilka må nämnas »Mary and the bramble»
(1910), »Emblems of love» (1912), »Deborah»,
ett blankversdrama (s. å.), »Speculative
dia-logues» och »The epic» (1914). Han behandlar
ofta på realistiskt el. metafysiskt sätt
sexuella och erotiska ämnen. Senare ha utkommit
»Four short plays» (1922), »A theory of art»
(s. å.) och »Elements of english prosody» (1923).
Abercromby [äbekrå’mbi], sir R a 1 p h, eng.
general (1734—1801). Deltog med stor
utmärkelse i striderna i Holland och Västindien
på 1790-talet. A. blev 1800 överbefälhavare
för de trupper, som sändes mot den franska
hären i Egypten, och vann år 1801 slaget vid
Alexandria men blev därvid själv dödligt
sårad. Hans verksamhet för
officersutbildningens och disciplinens förbättring har
förskaffat honom ett namn bland den brittiska
härens mest framstående organisatörer.
Aberdare [äbodä’o], stad i s. v. England,
grevskapet Glamorgan i s. Wales. 55,010
inv. (1921). Järn- och kolgruvor, järnverk.
Aberdare [äbedä’o], Henry Austin
B r u c e, baron A., eng. politiker (1815—95).
Var medlem av Gladstones kabinett 1868—74,
först som inrikesminister och sedan 1873, då
han upphöjdes till baron A. (hette förut
Bruce), som president i Privy council. A.
verkade ivrigt för de eng. handelsintressena
i Västafrika och grundade jämte sir George
Goldie »National african company», som 1886
fick kungl. fribrev under namnet »Royal
Niger company».
Aberdarebergen [äbodä’o-], eng. Mount
Aberdare el. Lord Aberdare range,
bergskedja på Laikipiaplatån i ekvatoriala
Östafrika, Keniakolonien, mellan Kenia och
Vic-toriasjön. Högsta toppen, Sattima, når 4,270
m. A. undersöktes i botaniskt syfte 1921—22
av bröderna prof. R. Fries o. doc. T. Fries.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
