Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abraham (Abram) - Abraham a Sancta Clara (Ulrik Megerle) - Abraham Brodersson - Abraham Rydbergs stiftelse - Abrahams, Johannes Henrik Severin - Abrahamsen, Lars Kristian - Abrahamson, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Abraham a Sancta Clara—Abrahamson
62
»Abrahams sköte».
Skulptur på en
dop-funtsfot i Knivsta
kyrka, 1100-talet.
Hagar åt sin man, för att hon måtte giva
honom en son, som kunde tillräknas Sara.
Så föddes Ismael, som araberna betrakta
såsom sin stamfader. En dag kommo
emellertid tre män på besök till
A. Han mottog dem på
det älskvärdaste sätt, och
sedan de ätit lovade den
ene, som var Herren själv,
att Sara inom ett år
skulle föda en son. Nästa
år föddes Isak. Hagar
och Ismael blevo nu
bortdrivna och togo sin
tillflykt till öknen. Ännp
återstod ett fruktansvärt
prov för A., då Herren
befallde honom att offra
Isak, »din ende son, som
du har kär». A. stod
redan med kniven lyft över
den på altare bundne
sonen, då Herrens ängel
från himmelen hejdade
honom. — A. dog vid 175
års ålder och begravdes
av Isak och Ismael vid
Saras sida.
I A. tecknas en israelitisk idealgestalt, som
obetingat förtröstar på Herren. I sitt
förhållande till Lot är han typen för en fridsam
och klok man. Den sena berättelsen om Lots
tillfångatagande och befrielse har också velat
göra honom till en tapper krigare. Den
särskilt i Jakobs historia starkt framträdande
israelitiska slugheten har kommit till uttryck
i berättelsen om Farao. Denna innehåller ett
typiskt drag av äldre israelitisk gudstro. A.
hade bedragit Farao, men denne straffas. Ett
förbund fanns nämligen mellan Herren och A.:
»jag skall välsigna dem, som välsigna dig,
och den, som förbannar dig, skall jag
förbanna». I strider mellan Israel och andra
folk tog Herren alltså parti för Israel. Det
var denna åskådning Amos angrep, då han
förkunnade, att Herren var hela världens Gud
och rättfärdighetens Gud. S. H—r.
Berättelserna om Abraham kunna icke göra
anspråk på historisk trovärdighet i vanlig
mening. Sannolikt är han emellertid icke en
mytisk figur utan snarare en personifikation
av en stam. — I medeltidens litteratur och
konst uppfattas Abraham som en sinnebild för
Gud, emedan han offrade sin ende son. Det
tillfälle, då Melkisedek bjöd honom bröd och
vin, tolkas som en förebild till nattvarden.
Hans förhållande till Sara och Hagar tydes
som en förebild till Kristi förhållande till
hedendomen (Sara) och judendomen (Hagar).
Parallellen mellan Herrens besök före Isaks
födelse och Marias bebådelse är självklar.
Abrahams offer betraktas som en förebild till
Kristi offerdöd; platsen, där det skedde,
identifieras med tempelplatsen i Jerusalem. —
»Abrahams sköte» (jfr liknelsen om den rike
mannen och Lasarus, Luk. 16: 22)
uppfattades som en uppehållsort för goda människors
själar efter döden. Som en illustration till
denna uppfattning ser man någon gång i
medeltidens konst Abraham framställd sittande
med några små figurer i knät (se vidstående
bild). H. W—n.
Abraham a Sancta Clara (Ulrik M
e-g e r 1 e), augustinmunk (1644—1709),
hovpredikant i Wien hos Leopold I. Var ryktbar
för sina kraftfulla predikningar, vilka han
kryddade med grovkorniga och kvicka infall.
Hans »Werke» utgåvos i urval av Strigl (6 bd,
1905). Biografi av Bertsche (1918).
Abraham Brodersson, danskt riksråd (d.
1410). Stod högt i drottning Margaretas gunst
och blev genom stora förläningar både i
Danmark och Sverige nordens rikaste adelsman
på sin tid. Han var illa beryktad för
övermod, grymhet och sedeslöshet och undgick
icke sitt straff. Följaktig Erik av Pommern
på ett tåg till Als 1410, blev han nämligen
beskylld att ha kränkt den påbjudna friden,
måhända genom att våldtaga en kvinna, och
blev avrättad av konungen. Berättelserna om
att han skulle ha varit Margaretas älskare
äro obestyrkta och härstamma från en
senare tid.
Abraham Rydbergs stiftelse, se
Rydberg-ska stiftelsen.
Abrahams, Johannes Henrik S e v
e-r i n, dansk skådespelare o. teaterdirektör
(1843—1900). Gjorde sig ett ansett namn i
synnerhet genom sitt utförande av
resonörs-rollerna i de då moderna
konversationskome-dierna. Från 1884 var han ledare av
Folke-teatret i Köpenhamn.
Abrahamsen, Lars Kristian, norsk
politiker (1855—1921). Utnämndes 1902 till
so-renskriver i Hardanger och Voss, var
stor-tingsman 1898—1903 och 1906—08, inträdde
1908 som handelsminister i Gunnar Knudsens
regering men avgick samtidigt med denne
1910. 1912 omvaldes A. till stortinget men
ingick 1913 i Knudsens nya ministär, där
han var chef först för justitiedep., sedan för
socialdep. Ivrig förbudsman, genomdrev han
under världskriget ett alkoholförbud och
framkallade genom sitt försök våren 1918 att
ingripa i läkarnas rätt att föreskriva alkohol
till medicinskt bruk en häftig protest från
ett allmänt läkarmöte och en ofta mycket
hetsig harm hos förbudspolitikens
motståndare. Motgångarna för vänstern vid valen
hösten 1918 tillskrevos väsentligt A:s
för-budspolitik. Han avgick i febr. 1919 och blev
sorenskriver i Follo.
Abrahamson, August, köpman, mecenat
(1817—98). Tillhörde en släkt, som bland
sina medlemmar räknat flera konstnärer.
Hans farfar var en framstående tysk
medalj-gravör. Själv var han son till en judisk
handlande i Karlskrona och kom obemedlad
till Göteborg, där han 1840 grundade egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
