Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abrahamson, August - Abrahamson, Euphrosyne, f. Leman - Abrahamson, Verner Hans Frederik - Abrahamsson, Petter - Abrahamus Andreæ Angermannus - Abrakadabra - Abram - Abramis - Abramovitj, Shalom Jakob (Mendele Mocher-Sforim)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Abrahamson—Abramovitj
64
kortvarufirma, på vilken han småningom blev
millionär. Han överlämnade 1868 affären åt
släktingar och
bosatte sig å det av
honom s. å. inköpta,
i göteborgstrakten
belägna
frälsesäte-riet Nääs, där han
dog och som blivit
världsberömt genom
det av A. där
upprättade slöjdseminariet. Egendomen
blev jämte en fond
genom hans
testamente under
namnet »August
Abra-hamsons stiftelse»
överlämnad till svenska staten. Se vidare
N ä ä s.
Abrahamson, Euphrosyne, f. Leman,
sångerska (1836—69). Debuterade efter
studier för Julius Günther å Kungl. teatern
1855 som Pamina i »Trollflöjten», varefter
hon fortsatte sina studier i Paris under
Du-prez’ ledning. Anställd 1858 vid kungl.
operan i Madrid, vann hon där liksom 1859 på
ital. operan i Wien stora triumfer.
Hennes förnämsta operapartier voro: Anna i
»Don Juan», grevinnan i »Eigaros bröllop»,
titelrollerna i »Lucie», »Norma» och
»Sömn-gångerskan», Leonora i »Trubaduren» m. fl.
1859 g. m. Aug. Abrahamson (se ovan).
A. L. (Sbg.)
Abrahamson, Verner Hans F re
de-rik, dansk förf. (1744—1812), officer, lärare
vid artilleriskolan och kadettakademien.
Utgav tillsamman med Rahbek och Nyerup
samlingen »Udvalgte danske viser fra
middel-alderen» (1812—14). Mest bekant av hans
dikter är »Min sön, om du vil i verden frem».
Abrahamsson, Petter, rättslärd (1668—
1741). Vid 25 års ålder utnämnd till
häradshövding, åtalades han ett år därefter för 50
verkliga eller förmenta fel mot »lag och
process» m. m. samt dömdes tjänsten förlustig.
Felen torde i allmänhet ha berott på en iver
att fylla lagens luckor, som tog sig uttryck i
godtyckliga tolkningar. I domen säges ock
uttryckligen, att »ingen väld, arg list eller
passion» kunde läggas honom till last. Sin
ledighetstid använde han till grundliga
juridiska studier och till studieresor samt utgav
1702 lands- och stadslagarna med
anmärkningar. 10 år efter avsättningen återfick han
domsaga. 1726 utgav A. sitt stora verk
»Landslagarna med anmärkningar», där
under varje lagrum i landslagen de nya
författningar och den praxis, som supplera eller
ändra lagen, anföras. Detta arbete är
fortfarande av mycket stor betydelse för
rätts-historikern, då det utgör den säkraste
vägledaren bland den mängd skilda förordningar,
som gällde före 1734 års lag. A. blev efter
utgivandet av detta verk adlad och kom
där
igenom i tillfälle att deltaga i det
riksdags-arbete, som föregick antagandet av 1734 års
lag. Det inflytande, som han därvid utövade,
torde emellertid ha varit jämförelsevis ringa.
Jfr P. A. östergren, »Till historien om 1734
års lagreform» (2 bd, 1902). P. A. ö.*
Abrahämus Andrèæ Angerma’nnus,
ärkebiskop (omkr. 1540—1607), f. i
Ångermanland, därav namnet Angermannus
(ånger-manlänning). Ådrog sig som ung skolmästare
och predikant i Stockholm till följd -av sitt
ivriga motstånd mot Johan III:s liturgi
konungens stora ovilja. Han underkastades
flera förflyttningar och blev slutligen
insatt i fängsligt förvar i Åbo 1580.
Därifrån lyckades han emellertid rädda sig
över till hertig Karls furstendöme och
sedan till Tyskland, där han förblev i elva
år. Genom flera delvis mycket smädefulla
skrifter uppträdde han därunder som den
främste kämpen mot liturgien och dess
till-skyndare och uttolkare. Som renlärighetens
trognaste försvarare blev han vid Uppsala
möte 1593 med överväldigande majoritet vald
till ärkebiskop. A:s stora myndighet och
hänsynslösa stränghet vid en visitation 1596
framkallade ett allmänt missnöje och
hertigens häftiga ovilja, och denne kunde aldrig
glömma denna »mäster Abrahams tragoedia».
Oviljan ökades genom den kraftfulle
ärkebiskopens bestämda uppträdande ävensom
genom hans närmande till konung Sigismund,
så att hertigen slutligen alldeles förlorade
tålamodet. Han lät suspendera A. 1598 och
åtala honom vid riksdagen i Jönköping 1599
såsom den där »stått efter hertigens
argaste». De världsliga ständerna dömde honom
äran förlustig och de förnämsta av det
närvarande prästerskapet dömde honom från
värdigheten och ämbetet. De sista åren av sin
levnad tillbragte A. i fängsligt förvar i
Grips-holm, utan att dock, såsom vanligen påståtts,
röna någon omänsklig behandling. Han
begrovs i Kärnbo kyrka. Litt.: O. Holmström,
»Ärkebiskop Abrahams räfst» (Kyrkohist.
årsskrift, 1901—02), E. Hildebrands biografi
över A. i Sv. biogr. lexikon (1917).
Abrakadäbra, en
magisk formel, troligen
av persiskt ursprung.
Amuletter, på vilka
detta mystiska ord
var skrivet i
triangelform, buros fordom
såsom skyddsmedel.
Nu är ordet liktydigt
med osammanhängande, meningslöst pladder.
Abräm, se Abraham.
A’bramis, lat. namnet på b r a x e n s 1 ä
k-t e t (se d. o.).
Abra’movitj, Shalom Jakob, judisk
förf. (1836—1917), ofta verksam under
pseudonymen Mendele Mocher-Sforim
(Mendele bokförsäljaren). F. i Litauen, miste
han vid tretton års ålder sin fader, som
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
