Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abruzzi e Molise - Absalom - Absalon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Absalom—Absalon
68
Staden Celano i Abruzzerna.
ramo, Aquila och Campobasso, huvudorter i
de fyra dep. med samma namn, i vilka A. är
delat. Känt för sin skönhet är Celano.
Absalöm, konung Davids tredje son. Han
anstiftade ett uppror mot sin fader. Vid
drabbningen i Efraims skog blev A. slagen
och dödades av Joab, medan han hängde fast i
ett träd med sitt långa hår (2. Sam. 13—18).
Se vidare David.
Absalon, dansk prelat o. statsman (1128—
1201). Var son till Asser Rig och yngre
broder till Esbern Snare (se dessa). Redan i
barndomen lades grunden till A:s för landet
senare så betydelsefulla vänskap med
Valdemar den store. Denne uppfostrades näml gen
i A:s fädernehem. A., som skulle utbildas
till kyrkans tjänst, anses ha varit den förste
dansk, som studerade i Paris, den dåtida
bildningens högsäte, där han påverkades av det
kyrkliga uppsving, för vilket Bernhard av
Clairvaux gick i spetsen, och i den store
statsmannen abboten Suger (se denne) fann sin
förebild. Han blev icke endast en lärd klerk
utan utbildade sig också i krigisk idrott.
Valdemar, som 1157 blivit ensam konung i landet,
genomdrev A:s val till biskop i Roskilde 1158,
och nu började samarbetet mellan honom och A.
till Danmarks återupprättande. Ars största
nationella uppgift blev att samla danskarna till
kamp mot de påträngande hedniska venderna,
vilka gjort sig till herrar över sunden kring
de danska öarna, ödelagt Fyn och Jyllands
östkust samt fattat fast fot på de sydliga
öarna. I en lång följd av år ledde A.
personligen ledungstågen till Riigen och
Pommerns fastland. Särskilt berömt är Ars tåg
mot venderna 1169, då Arkonas borg på
Riigen jämte hela ön föll i danskarnas våld,
Svantevits m. fl. avgudabilder förstördes och
invånarna döptes. Senare förde han
segerrika krig mot venderna i Pommern. Danmark
vann nu fred på havet och kusterna, och
freden betryggades ytterligare genom
byg
gande av fasta
sten-borgar vid sunden,
blaud dem
Absa-lons borg vid Havn
på Själland.
Härigenom lades
grunden till landets
blivande huvudstad,
Köpenhamn.
Som biskop
genomdrev A. 1171
den själländska
kyrkorätten,
varigenom tionden
fastställdes. Han
arbetade ivrigt på
genomförande av
prästernas
celibatplikt samt för
utvecklingen av
klosterväsendet, dåtidens plantskola för
bildning och kultur. Från Paris tillkallade han
sin berömde vän abboten Vilhelm (se denne)
för att med hans tillhjälp återupprätta
kyrkotukten. Det av hans släkt grundlagda Sorö
kloster ombildade han till cistercienskloster
och skänkte till detsamma största delen av sina
många gods. Vald till ärkebiskop i Lund 1177,
avböjde han upphöjelsen, till dess att påven
följande år tillät honom att därjämte behclla
Roskilde stift, som han sedermera lämnade
1191. Skåningarna funno A :s styrelse hård
och reste sig 1180 mot hans fogdar, särskilt
på grund av hans stränga krav på nya
kyrkobyggnader, tionde och prästernas celibat.
Resningen kvävdes av konungen genom den
blodiga striden vid Dysie å (nuv. Saxån mellan
Onsjö och Harjagers härad) 1181, och det efter
Valdemars död 1182 förnyade upproret blev
också undertryckt.
Under Valdemars son Knut, som var A:s
fosterson, blev den store ärkebiskopen i än
högre grad landets ledare. Fredrik
Earba-rossas krav på länsöverhöghet avvisades, och
över den av kejsaren mot Danmark hetsade
furst Bogislav av Pommern (se denne) vann
A. annandag pingst 1184 utanför Högen den
största sjöseger, som danskarna någonsin
vunnit; han »lät svärden sjunga mässa till
Herrens ära». Bogislav och andra pommerska
furstar nödgades giva sig under dansk överhöghet,
och i danska kungatiteln ingingo hädanefter
även orden »vendernas konung». Därefter
nedlade A. svärdet och ägnade sig
huvudsakligen åt kyrklig verksamhet. Hänförelsen
över fosterlandet och forntidens bedrifter, som
hade varit den bärande kraften i A:s hela
livsgärning, föranledde honom att giva sin
klerk Saxo Grammaticus (se denne) och Svend
Aggesön (se denne) i uppdrag att skriva
Danmarks historia. A:s grav i Sorö klosterkyrka
finnes ännu i behåll, och inskriften på dess
år 1536 utförda gravsten kallar honom »en
god och from man». — A. är utan tvivel den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
