Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Achamot - Achard, Franz Karl - Acharius, Erik - Achates - Achatina - Acheloos - Achen, Georg Nicolai - Achen (Aachen), Johann (Hans) von - Achenbach, Andreas - Achenbach, Oswald - Achensee - Achenwall, Gottfried - Acheron - Acherontia atropos - Acheson, Edward Goodrich - Acheson-grafit - Achillea - Achilleion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Aehard—Achilleion
98
väsendet. — Stagnelius nyttjar ordet A. som
beteckning för materiens idé, den
ursprungliga synden.
Aehard [aja’r], Franz Karl, tysk kemist
och fysiker (1753—1821). Är bekant såsom
betsockertillverkningens uppfinnare. Stödjande
sig på Marggrafs rön, att vitbetan innehåller
socker, började A. omkr. 1786 en serie
mödosamma odlingsförsök på sina gods och erhöll
slutligen genom Fredrik Vilhelm III medel att
inköpa godset Kunern i Schlesien, där han
1796 anlade den första fabriken för
tillverkning av vitbetssocker.
Achärius, Erik, läkare, naturforskare (1757
—1819), provinsialläkare i Östergötland 1789;
professors fullmakt 1803. Genom sitt intresse
för botaniken tillvann sig A. sin lärare Linnés
synnerliga uppmärksamhet och välvilja.
Särdeles ryktbar blev A. för sitt reformerande
studium av klassen Lichenes, lavarna. Han
utarbetade en ny klassindelning, tilläde nya
släkten och arter och utgav flera högst
värdefulla arbeten på detta område. Led. av
Vet.-akad. 1796.
Achätes, Aeneas’ följeslagare, av Virgilius
kallad fidus A., den trogne A.
Achatina, lat. namnet på släktet a ga
t-snäckor (se d. o.).
Achelöos, lat. Achelous, flod i Grekland, se
Aspropotamos. I grek, mytologien var
flodguden A. en son till Okeanos och Tethys
och stred i tjurskepnad med Herkules om
Deianeira men övervanns efter hårdnackat
motstånd.
Achen [a’ljen], Georg Nicolai, dansk
målare (1860—1912). Utbildade sig under
ledning av Kyhn och Kröyer samt på många
resor; målade porträtt, interiörer och landskap.
En målning av honom finns i Nationalmuseum.
Achen [ä’ljan], el. Aachen, Johann
(Hans) v o n, tysk målare (1552—1615).
Verksam i Köln, München och Prag samt under
långa tider i Italien, blev han 1592 hovmålare
hos kejsar Rudolf II. Utförde humoristiska
och obscena genremålningar samt bibliska,
mytologiska och allegoriska kompositioner jämte
porträtt i en svulstig, starkt maniererad stil,
ytligt påverkad av Michelangelo, med formell
rutin och kall kolorit. Bäst äro hans
porträtt. Dessutom utförde han
mönsterkompositioner för konsthantverkare; även utkastet
till Adriaen de Vries’ Herkulesfontän är av
hans hand. H. W—n.
A’chenbach, Andreas, tysk målare (1815
—1910), professor i Düsseldorf. Var lärjunge
av Schirmer och stod under inflytande av
1600-talets holländare Ruisdael och
Ever-dingen. Han målade stormstämningar från
Nordsjöns kust eller från Norge och
landskap, ofta skogsmotiv med forsar och
kvarnar. Hans föredrag var på en gång käckt och
omsorgsfullt, färgskalan fyllig, penselföringen
smidig och skicklig. Hans stil var mera rik
på uttrycksmedel, mera klangfull och
effektfull, än vad man finner hos de äldre tyska
landskapsmålarna, även om man hos mer än
en bland dem finner en mera personlig och
innerlig naturuppfattning. A. utövade stort
inflytande på det düsseldorfska
landskaps-måleriet vid 1800-talets mitt, alltså även på
svenska målare (jfr D ü s s e 1 d o r f s k
o-lan). Se Voss, »A. A.» (1896).
A’chenbach, Oswald, tysk målare (1827—
1905), broder till föreg., prof, i Düsseldorf.
Målade huvudsakligen italienska landskap och
folklivsbilder i en målerisk stil med kraftig
kolorit. Hans tavlor berömdes för anslående
komposition, skicklig behandling och
effektfull ljusverkan.
A’chensee [-ze], alpsjö i n. ö. Tyrolen,
Österrike. 920 m över havet. De omgivande
bergen stupa brant ned i sjön och nå med sina
toppar över 2,000 m. Genom floden Achen
avflyter A. till Isar.
A’chenwall, Gottfried, tysk statistiker
(1719—72), professor i juridik i Göttingen.
Blev »statistikens fader», i det att han var
den förste, som gav vetenskapen dess namn
och en självständig ställning samt sökte
avskilja den från närbesläktade vetenskaper.
Se vidare Statistik.
A’cheron, »suckarnas flod», flod i Epirus,
rinner genom Acherusiasjön och faller ut i
Joniska havet. Dess dyiga vatten, ödsliga
klippstränder och osunda avdunstningar
kom-mo troligen grekerna att överflytta dess
namn på en av underjordens floder. Även
dess biflod Kokytos (»jämmerns flod») har
gemensamt namn med en av underjordens
floder. — Sagan omtalar, att Acheron, son
till Helios (solen) och Gaia (jorden), läskade
titanerna med vatten under deras strid med
gudarna och att han därför av Zeus
förvandlades till en smutsig flod och förvisades till
underjorden.
Achero’ntia a’tropos, en svärmarefjäril,
kallad dödskallefjäril (se d. o.).
Acheson [ä’tjison], Edward Goodrich,
amerik. uppfinnare (f. 1856), assistent hos
Edison 1880—81. Har uppfunnit bl. a. en
bergborrmaskin, en dynamomaskin (liknande
Siemens’), karborundum (se d. o.), siloxicon
(1903; en blandning av kol, kisel och syre)
och konstgjord grafit (se A c h e s o n-g r
a-fit). Om de av A. uppfunna
grafitsmörj-medlen se Smörjmedel.
Acheson-grafit [ä’tfison-], konstgjord grafit,
erhålles genom upphettning av koks eller
an-tracit i elektrisk ugn. Kolsubstansen blir
härvid »grafiterad», medan askbeståndsdelarna,
speciellt kiselsyra, vid den höga temperaturen
till större delen förflyktigas. A. har god
elektrisk ledningsförmåga och är motståndskraftig
mot kemisk inverkan. Användes därför som
a n o d m a t e r i a 1 (se d. o.) vid elektrolys av
alkaliklorider och en del andra liknande
elektrokemiska processer. E—t N—n.
Achillèa, lat. namnet på
rölleksläk-t e t (se d. o.).
AchilléBon, se Korfu.
I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
