Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ackuschörsgroda - Ackuschörska - Ackvisition - Ackvisitör - Acland, Francis Dyke - Açoka - Acollas, Émile - Aconcagua (berg) - Aconcagua (provins) - À condition el. A kondition - Aconitum - Acontius, Jacobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Ackuschörska—Acontius
108
rommen kring sina bakben. På detta sätt för
han äggen med sig, tills tiden för kläckningen
är inne, då han beger sig i vatten, där
larverna börja sitt fria liv. Detta egendomliga
slag av yngelvård har givit djuret dess
svenska namn. Rend.
Ackuschörska, se Barnmorska.
Ackvisitiön, förvärv. —
Ackvisitions-katalog, katalog, som upptager böcker i
den ordning, vari de förvärvas.
Ackvisitör, användes i affärsspråket för att
beteckna den, som anskaffar kunder,
försäkringstagare, annonsörer etc.
Acland [ä’klønd], Francis Dyke, eng.
politiker (f. 1874). Liberal underhusmedlem
sedan 1906, innehade han 1908—16 flera
befattningar i ministeriet och var bl. a.
understatssekreterare i utrikesdep. Han avgick med
Asquith och tillhörde det fåtal av dennes
anhängare, som återvaldes 1918.
A§öka, se A s o k a.
Acollas [akåla’], É m i 1 e, fransk rättslärd
(1826—91). Ivrig socialist, blev A. för sitt
mycket bemärkta uppträdande vid
Internatio-nalens kongress i Genève 1866 dömd till ett
års fängelse. Han blev senare jur. professor i
Bern men utnämndes av Pariskommunen 1871
till dekanus för juridiska fakulteten i Paris.
1880 blev han generalinspektör över
fängelserna. Sin radikalt demokratiska
uppfattning av rättslivet och dess normer har han
framlagt i flera välskrivna arbeten, bl. a.
»Manuel du droit civil» (1869) och »Les droits
du peuple» (1875).
Aconcagua [akågka’gcoa], Amerikas högsta
berg; 7,021 m ö. h. Det reser sig bland de
chilenska Anderna i argentinska prov.
Men-doza vid gränsen till Chile, n. ö. om Santiago.
A. är en gammal, slocknad vulkan. Invid A.
går, på 3,960 m höjd, Cumbre- el.
Uspallata-passet. Själva bergmassivet genomskäres här
av Transandinska järnvägen (se d. o.). A:s
topp bestegs f. ggn 1897 av den fitzgeraldska
expeditionens ledare Zurbriggen och geologen
Vi nes. A. avbildas på planschen vid art.
Anderna.
Aconcagua [akåQka’gcoa], provins i
mellersta Chile. 14,210 kvkm, 132,165 inv. (1920).
Huvudstad är San Felipe. Anderna nå här
2,000—3,000 m; landet vattnas av små floder
och lämpar sig utmärkt för åkerbruk och
boskapsskötsel. Vin- och fruktodlingen står högt.
Den viktigaste mineralförekomsten är koppar;
även guld, silver, järn, mangan m. m. finnas.
A condition [a kådisiå’] el. A
kondition, villkorligt; med villkor att mottagna
varor (t. ex. böcker) få återlämnas, om de icke
inom en viss tid kunnat av kommissionären
försäljas.
Aconitum, lat. namnet på
stormhatt-släktet (se d. o.).
Aco’ntius, J a c o b u s, it. Giacomo Aconcio,
italiensk humanist (omkr. 1500—omkr. 1566).
Tillhörde de humanister, som vunnos för
lu-terdomen och som vid den påvliga
inkvisitionens upprättande 1540 måste fly från Ita
lien. Han kom slutligen till London (1561—
65) och påverkades där av Sebastian Francks
och döparnas spiritualism samt vände sig som
Servet, Castellio och andra romanska
humanis-ter-protestanter särskilt mot intoleransen även
inom protestantismen. Men han nådde långt
över dem alla i betydelse. Sina tankar
nedlade han i boken »Stratagemata Satanae» (Sa
tans illistiga försåt; både lat. o. fr. edition,
Basel 1565), vilken först nyligen blivit mera
observerad men som visat sig höra till det
nyare andelivets inflytelserikaste böcker. A.
stod närmast Luther och behöll den
grundläggande luterska läran om rättfärdiggörelsen.
Men han vände sig mot hela det för
katolicismen och gammalprotestantismen gemensamma
tvångskyrkosystemet: kyrkan som nödvändig
frälsningsanstalt och en given lärokomplex
som nödvändig för saligheten, och gjorde där
vid den för framtiden så viktiga skillnaden
mellan det väsentliga och det oväsentliga i
kristendomen. Det väsentliga, de få
grundläggande och eviga sanningarna, äro alla av
praktisk art och röra omedelbart vår
frälsning. Kristendomens utanverk äro dogmerna,
mänskliga försök till tolkning av bibeln. Det
är Satans list, att han ingivit de kristna
uppfattningen av dessa olika dogmer, skiljoläror
som objektiva sanningar, nödvändiga för
frälsningen, och så hetsat kyrka och sekter till
blodiga förföljelser mot varandra. Den
evangeliska reformationen har ock släpat med sådant,
som blott vore människofunder, och gjort det
till Guds ord. Dess uppgift är nu att åter
bringa en rätt insikt om kristendomens väsen
och om dogmernas historiska karaktär och
re-lativitet samt att därmed taga bort all
tvångs-makt i trossaker. Sanningen kan bestå blott
genom övertygelse- och yttrandefrihet.
Tros-tyranniet kan emellertid ej uppryckas med
rötterna, förrän man gör slut på teologernas
herravälde i kyrkorna och återinför alla
kristnas fria profetia. Den sönderbrutna
kristenheten skall då åter närma sig idealet
om en enhet därigenom, att varje grupp inom
densamma blir medveten om att den blott har
en del av sanningen och att alla sträva hän
mot samma mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
