Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adam, Robert - Adamaua, Adamawa - Adam av Bremen - Adam de la Halle el. Hale - Adamello - Adamiter - Adam och Eva - Adams, Charles Francis - Adams, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Adamaua—Adams
122
och dekoration, hör han till de bästa
byggnads-konstnärer i nyare tid. Han lämnade också
ritningar till möbler och andra
konstindustriella föremål. — Litt.: Swarbrick, »Robert
Adam and his brothers» (1915). H. W—n.
Adama’ua, A d a m a w a, fruktbart
berglandskap i v. Sudan, Centralafrika, kring
Benues, Sanagas och Logos källor. Omkr.
350,000 kvkm med omkr. 6 mill. inv. Utgör
vattendelare mellan Nigers, Kongos och
Tsad-sjöns vattensystem. Tillhör Franska
Ekvato-rialafrika och till en del Nigeria (se dessa
ord). A:s befolkning består förnämligast av
fulbe (se d. o.), vilka invandrade på
1400-talet och äro det förhärskande folket, och
hausa (se d. o.). Omkr. 1900 bestod det av
flera småstater under engelsk och tysk
kontroll, tills det efter världskriget delades upp
mellan Frankrike och England.
Adam av Bremen, tysk historieskrivare (f.
före 1045), domherre och föreståndare för
domkyrkoskolan i Bremen omkr. 1069.
Författade på 1070-talet sitt berömda verk,
»Gesta hammaburgensis ecclesiae pontificum»,
om det hamburg-bremiska ärkestiftets
historia till ärkebiskop Adalberts död 1072. Detta
arbete innehåller tillika många upplysningar
om nordens historia, vilka A. till stor del
fått av den danske konungen Sven
Estrids-son, vid vars hov han en tid vistades. Man
märker också av skildringen, att A. haft att
tillgå synnerligen goda källor. Hans
uppfattning av händelserna är däremot ofta
ensidig. I tilldragelserna i norden ser han
sålunda blott yttringar av striden mellan
kristendom och hedendom, en strid som ingalunda
i verkligheten spelade så stor roll. A:s
arbete är av så mycket större värde för
nordens historia, som vi från annat håll om
denna tids förhållanden äga blott få
upplysningar. Hans framställning är klar, sakrik
och präglad av hans studier av klassiska
författare, i synnerhet Sallustius. Arbetet består
av fyra böcker, av vilka den sista, en
»beskrivning över nordens öar» (»Descriptio
insularum Aquilonis»), innehåller en utförlig
geografisk skildring av de nordiska länderna.
Arbetet finnes i dansk övers, av P. W.
Chri-stensen (1862). Litt.: Sv. Lönborg, »Adam af
Bremen och hans skildring af Nordeuropas
länder och folk» (1897). S. L.*
Adam de la Halle [adä’ d-la-a’1] el. Hal e,
berömd fransk trouvère (omkr. 1235—88).
Hans »jeux» (spel) ha gjort epok i franska
teaterhistorien och representerade nästan
en-samma på 1200-talet den profana komedien,
fullständigt åtskild från det halvt liturgiska
dramat. »Le jeu de Robin et de Marion»
anses som den första »opéra comique». Han
satte själv musik till sina stycken.
Efterlämnade en mängd kärlekskväden. Hans »Oeuvres
complets» utg. 1872. Litt.: O. Levertin,
»Studier över fars och farsörer i Frankrike» och
J. Mortensen, »Medeltidsdramat i
Frankrike» (1899).
AdameTlo, bergsgrupp i s. Tyrolalperna,
Italien, mellan Val Camonica i v. och
Adige-dalen i ö. Högsta toppar: Presanella
(3,564 m) och A d a m e 11 o (3,554 m). A.
bestegs f. ggn av Julius Payer 1864.
Adamiter, namn på åtskilliga sekter, som
försökt återställa det paradisiska oskuldstill
ståndet och, åtminstone vid sina gudstjänster,
gått nakna som Adam och Eva. En sådan
sekt av gnostiskt ursprung uppträdde redan
på 100-talet e. Kr. Under medeltiden
uppträdde adamitiska sekter flera gånger, bl. a.
des. k. picarderna i Böhmen och Mähren
vid början av 1400-talet. Picarderna
förkastade äktenskapet, nattvarden och
prästerskapet samt levde i kvinno- och
egendomsgemen-skap. De slogo sig ned på en ö i den lilla
floden Luznitz i Böhmen och härjade
därifrån det kringliggande landet, till dess att
största delen av sekten 1421 nedgjordes av
Zizka. Även i nyare tid ha sekter med
adamitiska grundsatser framträtt, såsom vid mitten
av 1800-talet i Böhmen.
Adam och Eva, en orkidé, 0’rchis
sambu-cina, med violetta eller vitgula blommor, som
förekommer ymnigt på många ställen i
mellersta och s. Sveriges ö. kusttrakter.
Adams [ä’damz], Charles Francis,
amerik. diplomat (1807—86), son till John
Quincy A. Skickades av Lincoln vid
inbördeskrigets utbrott som minister till London
(1861—68) och lyckades genom sin skicklighet
och takt förmå engelska regeringen att trots
den sydstatsvänliga stämningen i landet icke
erkänna de konfedererade staternas
självständighet. Han uppträdde även med stor
bestämdhet i A 1 a b a m a f r å g a n (se d. o.)
och utverkade (1863) förbud för två för de
konfedererades räkning beställda
pansarfartyg att lämna Liverpools hamn. Som medlem
av skiljedomstolen 1871—72 var det till stor
del han, som genomdrev den för Förenta
staterna gynnsamma utgången av ovannämnda
märkliga tvistefråga. Litt.: »Ch. F. A. by his
son Ch. F. A.» (1900).
Adams [ä’domz], John, Förenta staternas
andre president (1735—1826). Utmärkte sig
tidigt som jurist och
blev genom skrifter
mot engelska
parlamentets beskattnings-an språk och som
kolonisternas rådgivare en
av Massachusetts’
ledare i kampen mot
parlamentet. På
Filad elfiakongressen
(1774) ivrade han
liksom sin frände
Samuel A. för definitiv
brytning med England
och var en av dem,
som genomdrevo oavhängighetsförklaringen
1776. Senare användes han i diplomatiska
uppdrag i Europa och bidrog till
åstadkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
