Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler, Georg - Adler, Guido - Adler, Johan Gunder - Adler, Viktor - Adlerberg, Edvard Ferdinand (Vladimir Fjodorovitj) - Adlerberg, Nikolaj - Adlerbeth, Gudmund Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Adler—Adlerbeth
158
grundlighet, kritisk skärpa och förträfflig
form utmärkta bidrag till de sociala idéernas
historia. Hans huvudverk är den
monumentalt anlagda »Geschichte des Sozialismus und
Kommunismus» (1899). Dessutom utgav A.
»Geschichte der ersten sozialpolit.
Arbeiter-bewegung in Deutschland» (1885), »Die
Grundlagen der Karl Marxschen Kritik der
be-stehenden Volkswirtschaft» (1887), »Stirners
anarchistische Sozialtheorie» (1907) m. m.
Adler, G u i d o, tysk musikhistoriker (f.
1855); professor i musikvetenskap vid
universitetet i Wien. Grundade 1884 jämte
Chry-sander och Spitta »Vierteljahrsschrift für
Mu-sikwissenschaft» och leder utgivandet av
»Denk-mäler der Tonkunst in österreich». A. hör
till samtidens lärdaste kännare av den äldre
musikhistorien samt har även författat
arbeten om Beethoven, Wagner, Mahler m. fl.
Adler, JohanGunder, dansk-norsk
politiker (1784—1852). Var lektor i Fredrikshald,
då han tills, m. K. M. Falsen (se denne) i
februari 1814 utarbetade det grundlagsförslag,
som, efter en omarbetning på grundval av
Kristian Fredriks anmärkningar, sedan
trycktes och förelädes riksförsamlingen på Eidsvold
samt i det väsentliga antogs. Till följd av sin
stora skicklighet i franska språket blev han
under kriget med Sverige använd som biträde
till de militära underhandlarna. Utnämnd s. å.
till Kristian Fredriks privatsekreterare,
åtföljde han honom i samma egenskap till
Danmark, där han vid prinsens tronbestigning
blev kabinettssekreterare och senare
gehejme-konferensråd.
Adler, Viktor, österrikiska
socialdemokratiens ledare (1852—1918), av judisk börd. Var
urspr. läkare men anslöt sig 1880 till
arbetarrörelsen och blev organisatör av österrikiska
socialdemokratien
samt var i många
år huvudredaktör
för den av honom
grundade
»Arbeiter-zeitung». Han blev
medlem av
riksrådet 1907. Under
världskrigets senare
skede samverkade
han med regeringen
i försöken att få [-fredsunderhandlingar-]
{+fredsunderhandling-
ar+} till stånd och
deltog i sådant syfte
i de internat.
socia
listiska överläggningarna i Stockholm maj
1917. Efter revolutionen blev han
Tysk-öster-rikes förste utrikesminister men dog redan 12
nov. A. skrev ett arbete om den engelska och
schweiziska fabriksinspektionen (1905) samt
talrika politiska broschyrer.
Adlerberg, Edvard Ferdinand
(Vladimir F jodorovitj), rysk general o.
minister (1793—1884). Var sonsons sonson till
ärkebiskopen i Uppsala Olof S v eb i 1 i u s
(1624—1700), vars söner 1684 upphöjts i adligt
stånd under namnet Adlerberg. En sonson till
ärkebiskopen blev medlem av Estlands
riddarhus och stamfader för ryska ättegrenen. A.,
som upphöjdes i grevligt stånd, var kejsar
Nikolaus’ förtrogne samt 1852—72 minister för
ryska hovet och apanagerna.
Adlerberg, N i k o 1 a j, generalguvernör över
Finland (1819—92), son till föreg. övergick som
ung från luterska till grekisk-katolska läran
och gjorde en vallfärd till det heliga landet,
som han sedan skildrat. Han deltog i krigen
i Kaukasien och Ungern samt på Krim och
blev Alexander II :s generaladjutant 1857.
Åtnjutande kejsarens vänskap och förtroende,
utnämndes han 1866 till generalguvernör i
Finland och kvarstod som sådan till 1881. I
början hade A. icke rätt förstående för Finlands
egendomliga förhållanden men förändrade
senare hållning och medverkade till nyttiga
reformåtgärder. Bl. a. lär han ha bidragit till
att landet 1878 fick en egen armé.
Adlerbeth, Gudmund Jöran, frih.,
skald, politiker (1751—1818). Blev redan 1773
som ung kanslitjänsteman införd i Gustav
III :s vittra umgängeskrets. Där togs hans
dra
C. J. Adlerbeth. Pastellmålning av L. Pasch d.«y.,
1780.
maturgiska förmåga i anspråk för hovets
festligheter och konungens stora teaterplaner. A:s
befordran gick nu raskt: 1778 riksantikvarie
och konungens handsekreterare, 1783
konungen följaktig till Italien som föredragande i
ministeriella och inrikes ärenden, 1787
kansliråd. A. kom under allt detta konungen ganska
nära men bevarade sitt oberoende. Hans
karaktär var självständig samt utmärkt av
mycken rättrådighet och besinningsfullhet. År
1789, då Gustav III på rikssalen sökte förmå
ständerna att omedelbart och utan föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
