Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik (konung av Sverige) - Adolf Fredrik (församling) - Adolf Friedrich (hertig av Mecklenburg) - Adolf Johan (pfalzgreve vid Rhen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Adolf Fredrik—Adolf Johan
174
framstå som ett stöd för vetenskap, konst
och litteratur. Hans egna intressen gällde
soldatexercis och krigsväsendets detaljer och
för övrigt svarvstolen. Men han förenade
med ett ädelt och värdigt yttre ett vänligt
sätt och en naturlig hjärtats godhet och var
för familjen en öm make och fader. A. F.
avled av ett slaganfall, förmodligen
framkallat av något dietfel. Han är gravsatt i
Rid-darholmskyrkan. Med Lovisa Ulrika hade
han barnen Gustav (III), f. 1746, Karl (XIII),
f. 1748, Fredrik Adolf, f. 1750, och Sofia
Albertina, f. 1753. Se f. ö. LovisaUlrika och
Sverige, historia.
Adolf Fredrik, församling i n. delen av
Stockholm, 17,943 inv. (1923), omfattar 5:e
och 18 :e rotarna. Församlingen hörde urspr.
under Klara, fick 1675 eget kapell, S:t Olof,
på den plats, där A. F:s kyrka nu ligger,
och blev 1773 egen församling, uppkallad
efter konung Adolf Fredrik. 1906 uppdelades
den i 3 församl.: A. F., Gustav Vasa och
S:t Matteus. — Den nuv. kyrkan, som har
grekisk korsform och är försedd med ett lågt,
lanterninkrönt torn över korsmitten, byggdes
av K, F. Adelcrantz och invigdes 1774.
Märkliga äro altartavlan, en stor
reliefframställning av Kristi uppståndelse, och Cartesius’
Kristi uppståndelse. Altarrelief av J. T. Sergel i
Adolf Fredriks kyrka.
Adolf Fredriks kyrka från sydöst.
monument, båda av Sergel, samt J. K ronbergs
takmålningar.
Adolf Friedrich, hertig av Mecklenburg
(f. 1873), son till storhertig Friedrich Franz II
och broder till senaste storhertigen Friedrich
Franz IV. Var överste i preussisk tjänst,
företog 1907—08 och 1910—11 forskningsresor
i Afrika samt var 1912—14 guvernör över
Togo. Han har utgivit »Ins innerste Afrika,
1907—08» (1909) och »Vom Kongo zum Niger
und Nil» (2 bd, 1912). Redan före Finlands
självständighetsförklaring 1917 hade han varit
närmast och allvarligt påtänkt som blivande
finsk konung, men efter att ha visat sig
benägen, fann han sig av förhållandena
föranlåten att i aug. 1918 avböja kandidaturen. Se
Edv. Hjelt, »Från händelserika år» (1919).
Adolf Johan, pfalzgreve vid Rhen,
titulärhertig i Bayern till Jülich, Kleve och Berg
(1629—89), Karl X:s broder. Tillbragte sin
ungdom vid Kristinas hov och utnämndes
1651 till Torstenssons efterträdare som
generalguvernör i Västergötland med Värmland,
Dal och Halland samt till riksmarskalk 1653.
I det 1655 utbrutna polska kriget röjde han
personlig tapperhet och en viss
krigarduglig-het samt förordnades 1656 till generalissimus
över arméerna i Polen och Preussen med
fältmarskalken Wrangel vid sin sida.
Broderns skarpa ogillande av hans krigföring
föranledde A. J. att 1659 lämna befälet.
Genom Karl Gustavs testamente 1660 insattes
han emellertid som riksmarsk i
förmyndarregeringen men kom icke i besittning av
ämbetet, då höstriksdagen 1660 kullkastade
testamentets föreskrifter i denna del. Tillika
avvisades alla A. J :s arvsanspråk på
Sveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
