Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adoption - Adoptiv- - Ador, Gustave - Adorant - Adoration - Adoratör - Adorera - Adour - Adoxa moschatellina - Ad pias causas, Ad pios usus - Ad protocollum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Adoption—Ad protocollum
178
Adoption, upptagande av person i barns
ställe. Den äldre romerska rätten, vars
regler i ämnet ligga till grund för nutidens
adoptionsordningar, lät den adopterade
fullständigt övergå i adoptantens familj, där han
fick rättslig ställning ss. dennes barn med
lika arvsrätt o. med adoptantens namn. Där
adoptionen är upptagen i nutidens
lagstiftning (vilket ej är fallet i engelsk, icke heller
i finländsk rätt; i Danmark kräves för
adoption särskild »bevilling» av regeringen),
gäller också regelmässigt, att den adopterade får
samma rättsliga ställning till adoptanten,
som vore han dennes eget barn. Vad vår
svenska rätt angår, har den före 1917 ej känt
annan adoption än det introducerande å
rid-darhuset under adlig ätts namn, nummer och
vapen, som med K. m:ts tillstånd kunnat
ske men som ej medfört egentlig
adoptions-verkan. Närmare verklig adoption har stått
upptagande av fosterbarn (se d. o.),
ehuru icke heller denna åtgärd inneburit, att
den upptagne blivit likställd med eget barn.
Genom lagen om adoption 14 juni 1917 (nära
överensstämmande med en norsk lag 2 april
1917) har emellertid möjlighet beretts att
med domstols tillstånd antaga adoptivbarn,
varvid för adoptant stadgats ålder av minst
25 år och för gift person som regel förbud
att adoptera annorledes än i förening med
maken. Utan eget samtycke kan den, som
fyllt 12 år, ej adopteras; är han omyndig,
erfordras ytterligare samtycke av föräldrar
el. förmyndare. Domstolens tillstånd ges ej,
utan att adoptionen finnes lända till gagn för
barnet. Den, som har egna bröstarvingar, kan
vanligen ej få tillstånd att adoptera. Verkan
av adoptionen är, även i svensk rätt, att
adoptivbarnet kommer i samma ställning till
adoptanten som dennes barn i äktenskap,
dock vad arvsrätten angår med visst
förbehåll till förmån för de egna barnen.
Adoptivbarnet har emellertid kvar sin
försörjningsplikt gent emot sina egna föräldrar och
sin arvsrätt efter egna släktingar. Likaså
ärves adoptivbarnet av sina egna släktingar, av
adoptant endast om ingen av dessa är i livet;
vartill dock kommer, att, om adoptivbarnet
förut ärvt adoptant el. en av
adoptivföräldrarna och dör utan att efterlämna
avkom-lingar, arvet skall gå tillbaka till den
överlevande av adoptivföräldrarna el. till
adoptantens barn. Adoptivbarn erhåller adoptantens
släktnamn, såvida ej rätten tillåter, att barnet
behåller sitt namn eller bär båda tillsammans.
Adoptivförhållandet kan under båda parternas
livstid hävas av domstol, på samfälld begäran
av båda, ävensom, därest särskild anledning
föreligger,på ansökan av endera. — Litt.:
Ö.Un-dén, »Föräldrar och barn» (1921). C. G. Bj.
Adoptiv-, som genom adoption kommit i
förhållande till någon (t. ex. adoptivfader,
adoptivson).
Ador [a’dår], G n s t a v e, schweizisk
politiker (f. 1845). Praktiserande advokat i sin
födelsestad Geneve, invaldes han 1874 i
kantonens stora råd, blev medlem av kantonens
regering och genomförde i dess politik en
liberal, av religiös tolerans präglad politik i
stället för den förut
rådande radikala.
1889 medlem av
Schweiz’
national-råd, var han 1901—
02 rådets president
och ledare för den
liberala centern, som
motsatte sig alltför
stor administrativ
eentralisation. Var
några år president
i Röda korsets
internationella kommitté
men avgick från
denna befattning
1917 och blev s. å. medlem av schweiziska
förbundsrådet och chef för utrikesdepartementet.
1918 övertog han i stället ledningen av
inrikesdepartementet och valdes dec. s. å. till
förbundsrådets president för 1919. På denna
post inlade han stora förtjänster om
tryggandet av Schweiz’ permanenta neutralitet även
i händelse av dess inträde i Nationernas
förbund och förhandlade personligen i Paris
därom samt om upphörande av de savojiska
gränsområdenas neutralisering. Efter
presi-dentskapets upphörande återgick A. till Röda
korset. Vid Nationernas förbunds andra
de-legeradeförsamling i Genève 1921 utsågs han
till dennas hederspresident. V. S—g.*
Adora’nt, se O r a n t.
Adoratiön, tillbedjan, dyrkan. 1. I
rom.-kat. kyrkan: dels den tillbedjan, som ägnas
den invigda oblaten (hostian) såsom Kristi
lekamen, dels den ceremoni, som äger rum på
långfredagen, då såväl prästerna som
församlingen kyssa korset; även den hyllning, som
kardinalerna hembära en nyvald påve. — 2. I
luterska kyrkan: den del av gudstjänsten,
som är avsedd att påkalla församlingens
verksamma deltagande och som består i gemensam
sång och bön. J. Hdr.*
Adoratör, tillbedjare.
Adoréra, tillbedja, dyrka.
Adour [adö’r], flod i s. v. Frankrike.
Upprinner på Pyrenéerna, flyter i en åt n. vänd
båge västerut genom Campandalen och
utfaller i Biscayaviken nedanför Bayonne. Längd
335 km, varav 127 km äro segelbara. Biflod
fr. v. Gave, fr. h. Midouze.
Ado’xa moschate’llina, lat. namnet på d e
s-m e k n o p p (se d. o.).
Ad pi’as ca’usas, Ad p i’o s ü s u s, lat.,
till fromma ändamål, till välgörande stiftelser.
Uttrycket brukas om gåvor el. testamenten
till förmån för fattiga, kyrkor, skolor m. m.
Jfr Milda stiftelser.
Ad protoco’llum, lat., till protokollet; taga
a. p., införa i protokollet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
