Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adra - Adramiti - Adrar, Aderer - Adrastos - Ad referendum - Adrenalin - Adress - Adressant - Adressat - Adressdebatt - Adresskalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Adra—Adresskalender
180
Adra, stad i sydligaste Spanien, prov.
Al-meria, vid Medelhavet, v. s. v. om staden
Al-meria; 11,188 inv. I det bredvidliggande
berget Sierra de Gabor finnas Spaniens rikaste
blygruvor.
Adramiti, grek, namn på staden E d r
e-m i d (se d. o.).
Adrär, A de r è r, berg- och oasland i v.
Sahara, franska territoriet Mauritanie (A
T m a r r) ; en mindre del faller inom spanska
kolonien Rio de Oro (A. Sutuf). Mer än
70,000 kvkm, omkr. 10,000 inv., till största
delen berber. De odla frukt och säd,
uppföda boskap och driva handel huvudsakligen
med salt, som i synnerhet utvinnes ur
träsksjön Idjil i n. v. Huvudorter äro Vadan,
Chin-guéti och Atar. Detta distrikt kallas Västra
A. till skillnad från Östra A., regnfattiga och
ofruktbara områden v. om Air- och
Ahaggar-bergen.
Adra’stos, frejdad grekisk sagohjälte,
konung i Argos. Oraklet hade sagt honom, att
han skulle förmäla sina döttrar med ett
vildsvin och ett lejon. Då därför Tydeus, fader
till Diomedes (se denne), och Polyneikes,
Oidipus’ son, vilken av sin broder Eteokles
blivit jagad från Tebe, den ene höljd av en
lejonhud, den andre i en vildsvinshud,
sammanträffade i hans palats, gav han dem sina
döttrar till äkta. För att skaffa Polyneikes
hämnd på hans broder, drog A. jämte honom
samt Tydeus och fyra andra grekiska furstar
mot Tebe (De sju mot Tebe). Men
fälttåget slutade olyckligt; argiverna blevo
slagna, och sex furstar stupade utanför Tebe;
blott Adrastos räddades av sin underbara
häst Areion. Tio år senare samlade A. de
fallnes söner, epigonerna, och ryckte ånyo
mot Tebe. Denna gång blevo tebanerna
besegrade och deras stad tagen i besittning av
Polyneikes’ son. A., som i striden förlorat
sin son, dog av sorg kort därefter.
Ad refere’ndum, lat., till att avlägga
redogörelse för, berättelse om. Se f. ö. Ref
e-r e n d u m. folkomröstningsinstitutet.
Adrenalin, C9H13NO3, är ett i binjurar
förefintligt ämne av basisk natur.
Framställ-les genom extraktion av binjurar från
kreatur med vatten och efterföljande rening av
det indunstade extraktet. Kan även erhållas
på syntetisk väg. Adrenalin är ett
vatten-lösligt, kristalliniskt, gråvitt pulver. Föres i
handeln även som salt, t. ex. adrenalinklorid
och -borat. Har starkt sammandragande
verkan på blodkärl, varför det användes till att
stilla blödningar. Användes dessutom som
anesteticum vid katarrer och som motgift vid
strykninförgiftning. E—t N—n.
Adre’ss. 1. Anvisning om var man kan
träffa eller finna en person eller sak,
innefattande uppgifter om namn och uppehållsort;
det ställe, där någon träffas eller dit till
honom ställda brev och andra föremål böra
sändas; utanskrift på brev, paket m. m. — Verb:
Adressera.
2. Skrift, som uttalar flera personers
lyckönskningar, tacksägelser el. dyl. till en person
eller en myndighet.
3. På statslivets område: ett skriftligt
uttalande, varigenom folkombuden inför
regen-ten ge uttryck åt sina önskningar och beslut
eller besvara från honom erhållna
meddelanden (»svarsadress»). Rättigheten till dylika
uttalanden har varit olika i skilda tider och
stater. I England t. ex. är antagandet av en
svarsadress i anledning av trontalet praxis. I
Sverige finns riksdagens rätt att avge adresser
icke direkt omtalad i grundlagarna men anses
ha stöd i den i regeringsformens § 99 stadgade
petitionsrätten. Under 1800-talets förra hälft
avlät riksdagen ganska ofta adresser av olika
anledningar, såsom tacksägelseadresser o. s. v.
Den vid 1815 samt 1817—18 års riksdagar
framträdande oppositionen (Schwerin, K. H.
Anckarsvärd m. fl.) gjorde försök att efter
engelskt mönster med anledning av trontalet
åstadkomma åtminstone en »adressdebatt»,
men framgången blev i stort sett ringa, och
efter 1840 års riksdag upphörde dessa försök.
Den viktigaste av alla senare adresser från den
svenska riksdagen är neutralitetsadressen av
den 8 april 1854 med anledning av
Krim-kriget. Den s. k. remissdebatten vid
stats-verkspropositionens hänvisande till utskott i
början av varje lagtima riksdag är hos oss
vad som närmast skulle kunna jämföras med
utlandets adressdebatter. Jfr Remiss.
Litt.: O. Gränström, »Adresser och
adressdebatter i sv. parlamentarism» (1917).
I Norges historia har man att från
unionstiden lägga märke till flera politiskt
betydelsefulla adresser till unionskonungen,
bl. a. stortingsadressen 23 april 1860 i den
s. k. ståthållarfrågan. (—lm—)
Adressa’nt, avsändare, utställare av ett
brev, en skrivelse el. dyl.; den, som på växel
tecknat s. k. nödfallsadress.
Adressat, den, till vilken en försändelse är
ställd; den, som i s. k. nödfallsadress uppges
som inlösa re av en växel.
Adressdebatt, se Adress 3.
Adresskalender, uppslagsbok, som i en
alfabetiskt ordnad namnförteckning och därjämte
ofta i speciallistor över yrkesgrupper m. m.
meddelar uppgifter om adresser o. s. v. för
personer, allmänna verk, bolag, handelsfirmor,
föreningar, inrättningar o. d. på en ort. I
Stockholm började sådana utkomma på
1830-talet. Sedan 1856 ha de utgivits årligen, i
många år av P. A. Huldberg, vars namn ännu
ingår i titeln. Som ett slags föregångare på
1700-talet kunna anses A. J. v. Henels (se
denne) »Den nu för tiden florerande vidtberömda
kongl. Residencestaden Stockholm» (1728) och
J. G. Rüdlings (se denne) »Det i flor stående
Stockholm» (1731; suppl. 1740). —
Adresskalendrar utgivas även för en del svenska
landsortsstäder, såsom Göteborg, Malmö,
Uppsala, Hälsingborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
