Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adresskommission - Adria - Adrianopel (vilajet) - Adrianopel (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Adresskommission—Adrianopel
182
Adresskommissiön, arvode, som utbetalas
vid befraktning av fartyg och som i regel
erlägges till betraktaren. Kommissionen, som
vanligen uppgår till U/2—3 % av
fraktbeloppet, synes allt mer och mer upphöra att utgå.
A’dria, stad i n. Italien, prov. Rovigo, vid
Biancokanalen i Pos deltaområde. 17,562 inv.
Den äger en vacker katedral. Tillverkning
av fajans och handel med spannmål, boskap och
fisk. — A. har givit namn åt Adriatiska
havet, vid vilket det fordom låg. Genom
landets höjning och Pos deltabildning ligger det
au 22 km från havet.
Adrianöpel, vilajet i n. ö. Trakien, Turkiet;
22.380 kvkm, 610,000 inv. (1920), övervägande
turkar. Bebos även av bulgarer, judar och
armenier.
dare märkes Eski Serai, ett till hälften förstört
sultanpalats. A. är ett viktigt handelscentrum
och stapelplats för Trakiens
jordbruksprodukter. Tillverkning och export av mattor, saffian,
rosenolja, siden-, ylle- och bomullsvaror m. m.
Nära A. ligger slottet Timurtasch, där Karl
XII vistades från 9 apr. 1713 till 3 nov. s. å.,
då han flyttade till det ett par mil
därifrån belägna Demotika. A. har på grund av
sitt läge alltid varit av militär betydelse och
är därför sedan äldre tider befäst. Under
1900-talets första årtionde blevo
befästningarna under tysk ledning i någon mån
moderniserade.
A. har fått namn efter den romerske
kejsaren Hadrianus (117—138), som uppbyggde
staden på platsen för det tidigare U skada-
Sultan Selims moské i Adrianopel.
Adrianopel, grek. Adrianou’ polis, turk.
Edirne, stad i Turkiet på ö. Balkanhalvön, i
Trakien, 22’ mil v. n. v. om Konstantinopel,
vid sammanflödet av den vattenrika och
segelbara Maritza och Tundza samt vid järnvägen
Wien—Konstantinopel (Orientbanan), från
vilken utgår en bibana till Dedeagats vid Egeiska
havet; omkr. 50,000 inv. (1920), övervägande
turkar. Dess märkligaste byggnader äro av
turkiskt ursprung, såsom sultan Selims moské
(Selimije), en mäktig kupolbyggnad (se
ovanstående bild), uppförd 1567—74 i anslutning till
de bysantinska centralkyrkornas arkitektur
och försedd med fyra smärta minareter. Dess
arkitekt var den berömde byggmästaren S
i-n a n (se denne och Turkisk konst).
Vi
m a. Vid A. besegrades romarna 378 av
goterna. 1361 blev staden erövrad av sultan Murad
I, som 1366 gjorde den till sitt residens,
varefter den till 1453 var turkarnas huvudstad,
varför den ännu med sina sultangravar av
turkarna betraktas såsom en helig stad.
Kriget 1829 mellan Turkiet och Ryssland slöts
genom freden i A. s. å. Under rysk-turkiska
kriget (1877—78) besattes A. i jan. 1878 av
ryssarna, och kort därefter avslöts där ett
vapenstillestånd, som blev inledningen till
freden i San Stefano. Under Balkankrigen
1912—13 belägrades A. från nov. 1912 till
mars 1913 först av bulgarerna och sedan av
dessa i förening med serberna. Efter A:s
intagande stannade staden i bulgarernas händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
