Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Affinitet, Frändskap - Affirmativ - Affirmera - Affisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Affirmativ—Affisch
202
mala arbetet vid reaktionen ur
jämvikts-konstanten och temperaturen. — Ett speciellt
slag av affinitet är syrornas styrka, även
benämnd a v i d i t e t, varmed avses deras olika
förmåga att vid konkurrens om en viss mängd
bas taga till sig och neutralisera densamma
under saltbildning. Ett mått på syrornas
affinitet är dissociationskonstanten
(se d. o.), enär affiniteten ytterst är beroende
på syrornas vätejonkoncentration (se d. o.).
H. W—tt. E—t N—n.
Affirmativ, jakande, bekräftande. I logiken
kallas de omdömen affirmativa, i vilka
predikatet jakas, om subjektet tillägges detta
såsom en positiv bestämning; motsatsen är
negativt omdöme (se d. o.).
Affirmèra, bekräfta. Subst.: A f f i r m
a-t i o n.
Afffsch, anslag, som innehåller kungörelse
eller tillkännagivande, i synnerhet sådant,
som avser att fästa uppmärksamheten vid en
föreställning eller förevisning, ett
industrifabrikat, en bok, tidning el. dyl. eller att
verka i den politiska eller sociala
agitationens tjänst.
Enbart typografiskt anordnade affischer
kommo till användning kort efter
boktryckarkonstens uppfinning och nyttjades i äldre tid
huvudsakligen av boktryckare och
bokhandlare. Snart blev det vanligt att på en affisch
angående en viss bok anbringa ett avtryck av
någon av bokens illustrationer, och redan vid
början av 1500-talet använde man liknande
illustrerade affischer i andra syften. Mera
vanliga blevo konstnärligt illustrerade affi-
Tysk menageriaffisch från 1600-talet.
Affisch för Stockholms utst&Hningen 1897 av R. Bergh
scher dock först på 1800-talet i Frankrike,
vars bästa grafiska konstnärer vid
århundradets mitt, såsom Daumier, Gavarni och Raffet,
utförde och ofta själva litograferade sådana
blad, huvudsakligen för bokhandlare och
förläggare. På 1860-talet började Chéret (se
denne) efter amerikanska och engelska
lito-grafers mönster använda färglitografien för
affischtryck; han var den förste, som i denna
teknik eftersträvade och uppnådde
konstnärlig verkan. Vid mitten av 1880-talet upp
märksammades hans arbeten av konstnärer
och konstvänner, och flera framstående
konstnärer, såsom Steinlen, Toulouse-Lautrec,
Fo-rain och Willette, började ägna sig åt
affischkonsten efter förebild av hans verksamhet.
Under’ följande årtionde spred sig den nya
konstarten också till andra länder. Bland
dess utövare märkas i England Beardsley,
Crane och Brangwyn, i Tyskland Stuck, Th
Th. Heine och Weisgerber samt i Sverige
Rikard Bergh, Nils Kreuger, Albert Engström.
Olle Hjortzberg, Axel Törneman, Eigil Schwab.
Vilh. Kåge, Erik Lange, Leon Welamson,
Torsten Schonberg och Einar Nerman.
Den moderna konstnärliga färgaffischen
fick sin karaktär redan av Chéret: en frap
perande, enkel och åskådlig bild, åtföljd av en
kort, suggestiv text. För att sticka av mot
omgivningen och även på långt håll verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
