Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Affisch - Affischera - Affix - Affiktiva straff - Affonso I, erövraren - Affonso V, afrikanen - Afganistan - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Affischera—Afganistan (Naturförhållanden)
204
Engelsk agitationsaffisch 1915 av F. Brangwyn.
iögonenfallande utfördes den i få och klara
färger och ofta med summarisk och
förenklande teckning. På 1880-talet påverkades
affischernas stil starkt av japansk
träsnitts-konst och impressionistisk figurteckning,
omkring sekelskiftet av denna tids symbolistiska
och ornamentalt dekorativa läggning men
samtidigt av dess böjelse för ett realistiskt
framställningssätt, vilket sistnämnda
ofördelaktigt inverkade på många av de
tidigare svenska affischkonstnärerna. Under
inflytande av den på 1910-talet moderna
konsten uppstod en starkt stiliserande och
formförenklande affischstil, som hos flera
konstnärer lett till mycket goda resultat men
av andra, delvis på grund av en särskilt
beträffande biografaffischer märkbar
massproduktion, tillämpats på ett ytligt och schablon
mässigt sätt. H. W—n.
Affischèra, genom affisch tillkännagiva;
genom sitt uppträdande vilja giva sig sken av
t. ex. lärdom.
Affi’x kallas varje fonem
(språkljudskvan-tum), som endast i förening med ett annat
fonem äger någon betydelse. Allt efter sin plats
före, inne i eller efter det andra fonemet
kallas affixet för prefix, i n f i x eller s u
f-f i x. Exempel på prefix äro be-hålla,
erkänna, an-söka. Ännu vanligare äro suffix,
t. ex. flicka-s, kalla-r, lott-er, god-het,
egendom, del-har, vän-skap, sann-ing, stickding.
Sällsynta äro däremot infix, t. ex. i
norrländs
ka dialekter be-int-hövs i stället för »behövs
inte». Ad. N—n.
Affliktfva straff, benämning på vissa slags
straff, särskilt de s. k. kroppsstraffen.
Affo’nso I, erövraren (conquistador),
Portugals förste konung (1110—85), son till
Portugals erövrare och förste greve, Henrik av
Burgund. Slog 1139 morerna vid Ourique och
lät på slagfältet utropa sig till konung av
Portugal. Från morerna erövrade han 1147
Lissabon och senare Galicien och Estre
madura.
Affo’nso V, afrikanen, konung av Por
tugal (d. 1481). Efterträdde 1438 fadern,
konung Edvard. Han erhöll sitt tillnamn,
därför att portugisernas stora upptäcktsresor
började under hans tid. Han landsteg 1458
vid Céuta och erövrade Alcazar och 1470
Tanger, vilka fästningar sedan bildade ett
bålverk mot morerna. Förlovad med Jo
hanna, föregiven dotter till Henrik IV av
Kastilien, sökte A. göra arvsanspråk gällande
på Kastilien och Leon mot Isabella och hen
nes gemål Ferdinand av Aragonien men blev
slagen vid Toro 1476 och uppgav i freden i
Alcaeevas 1479 sina anspråk på Kastilien och
på Johannas hand.
Afganistan, rike i Asien, n. v. om Indien
I n. gränsar det till Bochara och ryska
Turkestan, i v. till Persien, i s. och ö. till
Indien, och längst i n. ö. stöter det till öst
turkestan. Arealen uppges (av Statesman’s
yearbook, 1922) vara 634,500 kvkm med
6,380,500 inv. Huvudstad är Kabul, omkr.
50,000 inv.; närmast i storlek bland städerna
komma Jalalabad, Kandahar och Herat.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförbftllanden.... 204
Näringar ............ 205
Förbindelseleder...... 206
Befolkning .......... 206
Religion o.
undervisning................. 207
Styrelsesätt .......... 208
Historia.............. 208
Naturförhållanden. Afganistan (»Asiens
Schweiz») omfattar n. ö. delen av Irans
högland och når med det kilformiga
landskapet Wakhan in över Pamir. Genom randber
get Hindukusch, som når 7,750 m och är en
västlig fortsättning av Himalaja, avskiljes
Irans högland från afganska Turkestan i n.,
landets lägsta del, som likväl icke
understiger 300 m ö. h. A. kan sägas vara ett
utpräglat alpland. Hindukuschs väldiga massa
fortsätter västerut i Kuh-i-baba m. fl.
bergskedjor. Talrika utgreningar från dessa genom
stryka landet i västlig och sydvästlig
riktning. Sefid-kuh övergår längst i s. ö. i
Soli-manbergen. Namnet Sefid-kuh bäres även av
bergskedjan s. om Heri-rud. Bland de
talrika floderna bildar Amu-darja delvis
nordlig gräns. Många av A:s floder äro
periodiska. Viktigast är Hilmend (Helmund) från
Hindukusch till träsksjöar kring persiska
gränsen i s. v., däribland Hamun-i-Hilmend.
Vintertid är denna flod på slätten uttorkad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
