Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Afrika (Växtvärld)
222
nerna sällsynta, och där de förekomma, äro de
i regeln tämligen glesa och föga vidsträckta.
Först högre upp på bergsluttningarna längre
inåt landet förekommer rikligare skogbiblning.
De viktigaste träden äro barrträd, t. ex.
aleppo-tallen, ekar, såsom korkeken, samt oliven.
Den mest karakteristiska formationen är
macchien, en tät buskvegetation, som
täcker stora sträckor, särskilt i havets närhet.
I sin typiska form är den låg, ofba av hedartat
utseende. Vintergröna vedväxter äro mycket
vanliga. Så t. ex. förekomma lagern,
rosenlagern, myrten, ekar, såsom Quercus Ilex och
Quercus coccifera. I den lågväxta macchien
äro arter av släktet Cistus
talrikt representerade. Väl
företrädda äro även låga
buskar och halvbuskar samt
perenna örter, såsom
Lavan-dula, Rosmarinus och många
andra starkt aromatiska
la-biater, vidare Ruscus,
Aspa-ragus, Ephedra m. fl. Av
övriga karaktärsväxter i
området kunna slutligen
nämnas dvärgpalmen,
Chamae-rops humilis, och
halfagrä-set, Stipa tenacissima.
Det afrik.
medelhavsområdet övergår åt s. utan skarp
gräns i det nordafrikanska
ökenområdet. Detta
indelas i Sahara och
egyptiska (egynt.-a rab.) öknen. Det
är huvudsakligen i wadier
och oaser, som en
yppigare växtlighet finnes, med
dadelpalmer, gummiacacior,
tamarisker, Pistacia-arter m.
fl. träd, och marken kan här,
åtminstone tidvis, täckas av
en grönskande matta av gräs
och andra örter. Den
egentliga ökenfloran är xerofilt
utbildad. Många växter ha
ett mycket starkt osmotiskt
tryck i cellerna, varigenom
de få stor förmåga att
avvinna marken iess fuktighet.
En del har oerhört långa och ofta djupgående
rötter, så t. ex. det för stora delar av området
så karakteristiska gräset Aristida pungens med
intill 20 m långa rötter, som krypa nära
markens yta, och den likaledes mycket vanliga
kolokvinten, Citrullus Colocynthis, vars rötter gå
på djupet. Många äro suckulenta (se d. o.),
andra ha starkt reducerade bladytor eller
djupt insänkta klyvöppningar eller äro
försedda med vaxöverdrag eller tjock hårfilt
o. s. v. Taggiga växter äro mycket vanliga.
Ett stort antal växter äro halofyter (se d. o.).
Under de ytterst korta regnperioderna
upp-spirar en mängd små efemära örter, som på
dessa begränsade tidsrymder hinna fullborda
hela sin utveckling från groning till frömog-
nad. Bland dem märkas Neurada procumbens,
Stipa tortilis och de båda s. k. jerikorosorna,
Odontospermum pygmaeum och Anastatica
hie-rochuntica. Rullande omkring på marken för
ökenvindarna förekommer ofta mannalaven,
Lecanora esculenta.
Från Saharas sydgräns ända ned till
sydligaste A. räknar man på grund av en viss
enhetlighet i floran det stora, klimatiskt och
fysiognomiskt ytterst växlande afrik.
skogs-och stäppområdet, som alltså i
huvudsak omfattar kontinentens hela tropiska del
och jämte Asiens tropiska zon bildar det
s. k. paleotropiska floraområdet. I n., i Sudan,
där regnmängden är ringa, förhärska stäpper
med högt gräs och ofta med mer eller mindre
rikligt inströdda träd. Karaktärsträd äro
framför allt apbrödsträdet eller baobaben,
delebpalmen, Borassus flabellif ormis, var.
aethi-opum, tamarinden och shismörträdet,
Buty-rospermum Parkii. Bland gräsen dominera
här liksom å övriga afrikanska stäpper
släktena Andropogon, Aristida, Eragrostis,
Pani-cum, Pennisetum m. fl. De abessinska och
östafrikanska höglands- och bergsområdena ha
i sina högre delar ett svalt klimat, som
gynnar uppträdandet av mediterrana och nordliga
floraelement. Bland de mediterrana arterna
märkes Erica arborea, bland de nordliga
Sani-cula europaea och Anthoxanthum odoratum.
AFRIKA
Vegetationskarta
Skala. 1: SOmiU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
