Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Afrika (Djurvärld)
224
Ovanför den varmtropiska skogsregionen, på
1,700—2,000 m höjd och högre, ha bergen ofta
ett montant fuktskogsbälte, vari flera barrträd
ingå, såsom Juniperus procera och
Podocarpus-arter, samt rikligt med ormbunkar. Som de
östafrikanska bergen förhåller sig även
Kame-runberget. Det ekvatoriala Västafrika har
mestadels mycket rik nederbörd och bär täta,
yppiga regnskogar, som täcka väldiga
sträckor dels utefter norra Guineakusten, dels från
södra Guineakusten långt inåt Kongobäckenet.
Dessa A:s största sammanhängande
urskogsbälten ha en flora, som visar en del likheter
med Sydamerikas. Bland de i den
västafri-kanska skogsprovinsen hemmahörande
växterna må nämnas oljepalmen. I Östafrika och
länderna s. om Kongo finnas endast smärre
regnskogar å gynnade lokaler. Däremot
förekomma talrika, i allmänhet föga vidsträckta
torrskogar, som stå avlövade under torrtiden.
Den dominerande vegetationstypen är
emellertid stäpper av olika slag, från trädstäpper och
buskstäpper till öppna grässtäpper. Bland de
karakteristiska stäppträden förtjäna förutom
de redan omtalade att nämnas korvträdet,
Ki-gelia, Acacia-arter med ofta horisontalt
utbredd krona, Ficus-nrler och Dracacna-arter.
Floderna kantas ofta av smala skogsbälten,
s. k. galleriskogar. I Kalahari och de västra
kusttrakterna är vegetationen delvis
synnerligen gles och sparsam och består
huvudsakligen av låga, suckulenta buskar. Bland
sydvästra A:s märkligaste växter må nämnas
narasväxten och Welwitschia mirabilis.
Sydvästligaste delen av A. intages av det s.
k. Kapområdet. Detta skiljer sig från det
övriga A. genom sin stora rikedom på former,
tillhörande en urgammal sydhemisfärflora och
sin därav följande släktskap med Australien
och Sydamerika. En mycket stor del av
floran är endemisk. Naturligtvis ingå också en
hel del utlöpare från tropisk-afrikanska floran
i området. Nederbörden faller huvudsakligen
på vintern. Den växlar mycket i mängd och
fördelning, och vegetationen är i följd därav
också ytterst mångformig. Skogar finnas
endast i ö. delarna av övergångsområdet till
skogs- och stäpprovinsen och bestå
huvudsakligen av tropisk-afrikanska element.
Förhärskande inom det egentliga Kapområdet
är en mestadels lågväxt vegetation av
vanligen småbladiga buskar. Bland
floraele-inenten märkas många representanter för
familjen Proteaceae, släktet Erica med flera
hundra arter, släktena Pelargonium och
Oxa-lis, talrika kompositer samt en stor mängd
lök- och knölväxter ur familjerna Liliaceae,
Amaryllidaceae och Iridaceae. De norra
över-gångsområdena äro till stor del mycket
regnfattiga och ha en utpräglat xerofil flora med
många taggiga och suckulenta former. Bland
karaktärsväxterna märkas arter av släktena
Mesembryanthemum, Euphorbia och Stapelia,
många köttiga kompositer m. fl.
Det madagassiska området omfattar
Madagaskar med Komorerna samt
Maskare-nerna och Seychellerna. Floran utmärkes ge
nom höggradig endemism. Den visar den
största släktskapen med den afrik. kontinen
tens men har därjämte många anknytnings
punkter till det indo-malajiska floraområdet.
Märkligt är, att av de två arterna av musacé
släktet Ravenala den ena, R. madagascariensis.
»de resandes träd», förekommer å Madagaskar
och är en av denna ös mest karakteristiska
växter, under det att den andra arten finnes i
norra Sydamerika. A Madagaskars nederbörds
rika östkust finnas stora regnskogar, å den
regnfattigare västsidan torrskogar och stäpper
av samma typ som på afrik. kontinenten.
Det makaronesiska området innefatta r
Kap Verdeöarna, Kanarieöarna, Madeira och
Azorerna. Klimatet är ganska torrt.
Floran-grundstomme är av mediterrant ursprung,
men därjämte finnes, i synnerhet på lägre ni
våer, en rätt stor kontingent tropisk-afri
kanska element. Dessutom förekommer en
stor mängd endemiska arter. På Kap Verde
öarna har vegetationen i de nedre regionerna
en stäpp- och t. o. m. ökenartad karaktär, på
minnande om Saharas, och floran är här rikare
på kontinentalafrikanska element än i övriga
delar av området. Kanarieöarna ha å lägre
nivåer torrformationer med ofta risiga och
småbladiga buskar, stam- och bladsuckulenter
o. s. v. Bland karaktärsväxterna märkas Con
volvulus scoparius, Reseda scoparia, Ephedra
arter, Euphorbia canariensis, Kleinia neriifoliu
och talrika Sempervivum-arter. Här finnes
också det stora drakblodsträdet. Högre upp
kommer låg skog med Laurus canariensis.
Erica arborea och andra; därefter följer, åt
minstone på Teneriffa och Palma, skog av Pi
nus canariensis och upp mot den fanerogama
florans övre gräns åter igen lågväxt vegeta
tion. Madeiras vegetation och flora äro av
samma typ som Kanarieöarnas, likaså Azorer
nas, där dessutom förekomsten av trädormbun
ken Dicksonia Culcita och den irisk-pyreneiska
ericacéen Daboecia polifolia är av stort intres
se. — Litt.: A. Engler, »Die Pflanzenweh
Afrika’s» (1910). K. A.
Djurvärld. Den afrikanska kontinenten
med sina öar tillhör tvenne skilda
djurgeografiska regioner, den palearktiska och
den etiopiska. Till den förra höra de till
Medelhavet gränsande delarna av Nord
af rika ungefär till vändkretsen. Faunan visar
där stor överensstämmelse med den
sydeuropeiska, vilket låter förklara sig genom
antagandet av en i jämförelsevis sen tid befintlig
landförbindelse mellan Spanien och Marocko
samt mellan Tripolis och Sicilien jämte
Malta. Karakterisktiska däggdjur i
Nordafrika äro magoten, vildsvinet, hjorten,
manfåret, gasellen, springråttan, piggsvinet,
schakalen, ökenräven, strimmiga hyenan,
ge-netten m. fl. Bland fåglarna spela några
gamarter, talrika vadare och simfåglar,
flamingos. ibis, hägrar, pelikaner, förutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
