Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akamba el. Wakamba - Akantus - Akantusväxter - Akardi - Akarnania - Akarnanien - Akashi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Akantus—Akashi
344
Dansande kamba-ynglingar. (Armprydnader av
spi-ralrullad metalltråd.)
skilde och det allmänna farlig (»svart») magi
med syfte att förgöra människor eller boskap.
Personer, som genom sin trolldom ansågos
särskilt farliga för den allmänna säkerheten,
dödades under samfälld medverkan av hela
traktens manliga befolkning, dock först sedan
nzama givit sitt samtycke.
A. äro ett intelligent, gladlynt och
humoristiskt släkte. De äro även praktiskt
begåvade, och i den vite mannens Östafrika synas
de mera än andra stammar äga fallenhet för
vissa arbeten, ss. i mekaniska och andra
verkstäder, som lokförare samt eldare å
Uganda-järnvägen och båtarna å Victoriasjön m. m.
Litt.: G. Lindblom, »Afrikanska strövtåg»
(1914) och »The akamba in British East Africa»
(1918—20). K. G. L.
Aka’ntus, ett under olika tider mycket
använt plastiskt växtornament, ursprungligen
utbildat i fri anslutning till bladen hos de i
medelhavsländerna vanliga, storväxta örterna
Acanthus mollis och Acanthus spinosus. —
Akantusornamentet, som i äldre tider
huvudsakligen användes till plastisk utsmyckning av
kolonnkapitäl och gravvårdar (se Kolon n-
Bysantinskt
akantuskapi-täl (500-talet e. Kr.).
Romerskt-korintiskt
kapital.
ordningar), uppkom i Aten, på grund av
bruket att pryda gravmonument med levande
akantusblad, under senare delen av 400-talet
f. Kr. och spriddes därefter hastigt. I
hellenis
tisk och romersk konst nyttjades det flitigt,
ofta föga naturalistiskt anordnat men i stället
så mycket mera plastiskt verkningsfullt i form
av ytfyllande rankor eller med blad, som
omedelbart växa fram ur varandra, ej sällan i
förening med vaser, figuriner o. s. v. Den yppiga
karaktären hos akantusornamentet försvann i
den bysantinska konsten, som ombildade det
till ett flät- och grenverk av smala stänglar
med små, skarpt formade, spetsflikiga blad.
Detta torra, vid den dekorerade ytans plan
bundna ornament, som i och för sig självt
inbjöd till geometrisk stilisering, torde icke ha
varit utan betydelse för uppkomsten av
arabesken (se Arabisk konst); det upptogs
och utvecklades även av den västerländska
romanska konsten. Det mjukare och fylligare
senantika akantusornamentet återkom med
medeltidens många antikiserande
stilströmningar, särskilt i Italien, samt användes
ymnigt under vissa perioder av ungrenässansen
och barocken. I Sverige uppträder det, utom
i den romanska konsten, företrädesvis vid
tiden omkr. 1700. H. W—n.
Aka’ntusväxter, Acanthäceae, växtfamilj av
ordn. Personatae, omfattande över 2,000 för
det mesta tropiska arter med motsatta blad
Akantus-art (.Acanthus longifolius).
och ofta vackert färgad krona. Björnkloört,
Acanthus mollis (Sydeuropa), odlades redan
av greker och romare såsom prydnadsväxt.
Akardi, en missbildning, som består i
saknad av hjärta. Se Missbildning.
AkarnanFa, se Etolia och Åkarna ni a.
Akarnänien, landskap i mellersta Grekland,
vars västligaste, till Joniska havet gränsande
del det bildar, är genomflutet av floden
Aspro-potamos, förut Acheloos.
Forntidens Akarnanien bildade en
svårtillgänglig och avskild del av Hellas. På
kusten anlades kolonier av Korint.
Befolkningen, akarnanerna, betraktades som ett folk
med råa och vilda seder och hade aldrig någon
djupare inverkan på Greklands öden. Enligt
den av Thukydides återgivna sägnen
härstammade de från Akarnan, son till Alkmaion.
Akashi [-Ji], sjöstad i Japan på s. kusten
av ön Hondo, 20 km s. v. om Kobe. 33,099
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
