Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akamba el. Wakamba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Akamba
342
kan sägas utgöra ett stammärke för dem.
Därjämte slår man ut de två mellersta
framtänderna i underkäken. — Vapnen bestå
av båge och förgiftade pilar samt svärd.
Pilarna höra till de vackraste och bäst
gjorda i Afrika, i alla avseenden små
mästerverk. Sköld och spjut, annars
östafrikanernas huvudvapen, användas ej. Bland
musikinstrumenten märkas trummor av flera
typer för olika syfte (slag- och stöttrummor),
en musikbåge (endast använd av
medicinmännen), en ensträngad fiol med stråke (troligen
variant av rebaben), flöjter av horn och rör
m. m. På dans äro a. mycket begivna.
Männen leva i månggifte, men det stora flertalet
har ej mer än 2—3 hustrur. Många ha av
ekonomiska skäl endast en. Man köper
hustrun av hennes far (släkt), och brudpriset
utgöres av 2 kor och 2 oxar jämte mycket
annat. Exogami och klanväsen existera,
giftermål inom samma klan är förbjudet.
Familjelivet är i regel gott; trots hustruköpet
grunda sig de flesta äktenskap på ömsesidig
Elddrillning.
böjelse. Jämte vanlig omskärelse praktiseras
även en del egendomliga och mycket
intressanta initiationsriter (se d. o.).
Samhällsordningen är patriarkalisk. Varje
familjefader råder över sitt folk; för flera
byar el. ett visst område gemensamma
angelägenheter avgöras av »de gamles råd» (nzama), en
uteslutande lokal enhet. Någon för hela
landet gemensam myndighet ges ej, ej heller
några hövdingar. Numera finnas dock av
engelsmännen tillsatta distriktshövdingar.
Dömande myndighet i rättssaker är nzama. De
flesta brott kunna sonas med böter. För en
mans liv t. ex. betalas i Ukamba 11—13 kor
och en oxe, för en kvinnas omkr. hälften. Ofta
hände, att målsägaren ej ville taga mansbot
utan krävde blodshämnd på mördaren och hans
släkt (»liv för liv»). På så sätt uppstodo förr
ändlösa släktfejder. A :s religiösa
föreställningar överensstämma i stort sett med
bantufol-kens i allmänhet i ö. och s. Afrika. De bestå
sålunda av: 1) en utvecklad dyrkan av fädernas
andar (aimu), 2) en oklar tro på ett högsta vä-
Hyddan bygges.
sen, en skapare (Mulungu, Ngai), som
dväljes uppe i skyn och en gång skapat allt men
nu ej tager någon befattning med sitt verk.
Andarna åter, som bo i jorden el. på vissa
berg, tros noga följa sina efterlevande
anhörigas göranden och fordra av dem stor
uppmärksamhet i form av offer av alla slag, särskilt
av föda. De känna hunger, törst och köld,
och försummas de, sända de olyckor och
sjukdomar över de levande, som därför gå
i ständig fruktan för att ej göra
tillräckligt för aimu utan uppväcka dessas vrede.
Offren äro dels privata, inom familjen, dels
allmänna och gemensamma för ett visst
områdes hela befolkning. De senare företagas,
t. ex. då en epidemi el. missväxt hotar.
Som en sorts medlare mellan andevärlden
och människorna stå medicinmännen;
de ge anvisningar, när offer böra ske och hur
riterna böra utföras, men i övrigt handhaves
offerkulten av de gamla männen och
kvinnorna. — Bland medicinmännens många
funktioner märkas vidare: att vara läkare
(sjukdomar sändas av andarna), regnmakare, spåmän,
att driva ut andar från besatta, förjaga
epidemier, tillverka och försälja amuletter m. m.
Jämte medicinmännen, som utöva av
samhället tillåten (»vit») magi i gott syfte, finnas
också trollkarlar, som praktisera för den en-
Typisk kamba-hydda. Till höger en majsmortel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
