Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akka (stad) - Akka (fjäll) - Akka (mytologi) - Akka (folk) - Akkad el. Ackad - Akkas - Akkerman, Akjerman - Akkra - Aklejsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Akka—-Aklejsläktet
354
Under medeltiden fick det namnet S:t Jean
d’Acre av korsriddarna, vilka innehade staden
1104—1291 med ett fyraårigt avbrott. Dessa
intogo näml, staden 1104 men förlorade den
1187 till Saladin, varefter den 1191
återerövrades av korsfarare under anförande av Rikard
Lejonhjärta. A. var sedermera konungariket
Jerusalems egentliga huvudstad och därjämte
J ohannitordens säte, tills det 1291 stormades
och uppbrändes av sultanen av Egypten.
Napoleon Bonaparte försökte förgäves under
den egyptiska expeditionen 1799 att intaga
staden.
Akka, se Akavare 2.
Akka, se Finsk mytologi och Lapsk
mytologi.
Akka, dvärgfolk i Centralafrika. De bo i
enstaka kolonier bland mera storväxta
negerstammar i det täta skogsbältet kring Kongos
biflod Aruvimi och synas, liksom Afrikas öv-
Akka-flicka.
riga pygméer samt buschmännen, vara en
återstod av ett urfolk, som sprängts isär av
de kraftigare negerfolken, med vilka de f. ö.
torde stå i genetisk förbindelse.
Deras utseende är karakteristiskt för
Afrikas dvärgar i allmänhet: de äro 1,30—1,45 m
höga, ha gulbrun till rödbrun hud, platt näsa,
käkar och läppar trynlikt framskjutande.
Påfallande är bålens storlek i förhållande till
benen; armarna äro långa, händerna däremot
små och välformade. Buken är ofta hängande,
de med stora knäskålar försedda benen äro,
liksom de klumpiga fotterna, något inåtböjda,
vilket ger dem en liksom vacklande gång.
De ljusa, dunliknande hår, varmed hela
kroppen är bevuxen, äro egendomliga för de
centralafrikanska dvärgarna och återfinnas ej
hos buschmännen. A. äro ett typiskt
jägarfolk, som med sina små förgiftade pilar
nedlägga skogens största djur, t. o. m. elefanter,
samt visa stor sinnrikhet att utlägga snaror
och fällor. Se vidare Dvärgfolk. K. G. L.
Akkad el. A c k a d, dels stad i n.
Babylo-nien, huvudstad i de semitiska babyloniernas
välde (beräkningsvis) 2684—2487 f. Kr. (under
»dynastien av Akkad»), dels en från detta
stadsnamn härledd benämning på norra
Baby-lonien, vilket under 2000-talet f. Kr.
innehades av semiter, under det de äldre invånarna,
sumererna, bebodde södra Babylonien. (Härav
den babyloniska konungatiteln »konung av
Sumer och Akkad».) Efter de semitiska
babyloniernas eget föredöme kallar man numera
deras (liksom också assyrernas) språk, den
förut s. k. assyriskan, a ekad iska. P. L.
Akkas, fi. Akaa, finsktalande socken i s.
Finland, n. v. om Tavastehus; Tavastehus län;
131 kvkm, 5,218 inv. (1922). Tillhör Borgå st.
Akkerma’n, A k j e r man, rum. Cetatea
alba, slav. Bélgorod, hamnstad i
Bessara-bien (s. ö. Rumänien), vid Dnjestrs utflöde i
Svarta havet; 40,000 inv. (1920). Handel med
fisk, ull och vin. Talg- och ljustillverkning,
saltverk. I A. avslöts 1826 en traktat mellan
Ryssland och Turkiet. Se Turkiet, hist.
Akkra, se A c c r a.
Akle’jsläktet, Aquilégia, växtsläkte av fam.
ranunkelväxter, Ranunculaceae. Dit
hör a k 1 e j a n, A. vulgaris, som är en
mångårig ört med dubbelt trefingrade blad och
Akleja-art (Aquilégia nigricans).
I. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
