Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aklejsläktet - Akmit - Akmolinsk (distrikt, guvernement) - Akmolinsk (stad) - Akoin - Akola - A kondition - Akonitin - Akonitsyra - A konto - Akosmism - Akragas - Akrel, Akrell - Akrel, Fredrik - Akrell, Karl Fredrik - Akribi - Akridin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Akmit—Akridin
356
stora, vanligen blå blommor. Sedan länge
odlad, förekommer den numera allmänt förvildad
i gamla parker och trädgårdar; såsom vild
är den hos oss sällsynt. I trädgårdar odlas
ofta andra särdeles vackra arter och hybrider,
såsom A. canadensis, A. SJcinneri (från
Guatemala), A. chrysantha (från s. Nordamerika),
A. nigricans m. fl. Släktet omfattar ett 50-tal
arter. S. A. (G. M—e.)
Akmit, ett pyroxenmineral (se d. o.).
Akmoli’nsk. 1. Distrikt i ryska guv. Omsk
(se d. o.), s. v. Sibirien; 338,443 inv. (1920).
— 2. Guvernement i Kirgisrepubliken; 541,641
kvkm med 61,643 inv. (1920), mest kirgiser.
Förr provins i ryska Centralasien.
Akmoli’nsk, stad i Kirgisrepubliken, ryska
Centralasien, vid floden Isjim; 12,194 inv.
(1920). Föreningsplats för karavanvägarna
från Bochara och Taschkent.
Akoin, ett lokalt bedövande medel,
di-para-anisyl-monofenetyl-guanidin-hydroklorat,
vitt pulver, lösligt i vatten, användes till
in-sprutningar för lokalbedövning. A. är mindre
giftigt än kokain men verkar snabbare och
långvarigare, i stark lösning etsande.
Akola [äklu’lä], stad i Centralprovinserna
och Berar, Främre Indien, vid floden Morna,
omkr. 50 mil ö. n. ö. om Bombay, vid
Great-indian-peninsularjärn vägen; omkr. 26,000 inv.
En av huvudplatserna för bomullsodlingen i
Indien.
A konditiön, se A condition.
Akonitin är en ur stormhatt, Aconitum
Napellus, framställd växtbas eller alkaloid,
C34H47NO11, som framkallar häftig retning
(hetta, sveda) med efterföljande lokal
känsel-löshet, till följd varav man försökt medlet mot
svåra nervsmärtor (neuralgier). Efter
nedsväljande följa häftiga kräkningar och diarré.
Vidare förlamas såväl hjärtat som det centrala
nervsystemet, särskilt den del därav, som
behärskar andningen (andningscentrum). A. är
kanske det starkaste av alla kända växtgifter.
En dos av 3—4 mg har visat sig vara dödande.
Medicinsk användning av a. torde numera
knappt förekomma, åtminstone icke hos oss.
Akonitsyra, se Citronsyra.
A ko’nto, se A c o n t o.
Akosmi’sm, den åsikt, som förnekar
världens el. kosmos’ verklighet, endast erkännande
det absoluta för sant verkligt. En sådan åsikt
omfattades i forntiden av eleaterna.
Akra’gas, grek, namnet på den forntida
staden Agrigentum. Se Girgenti.
Akre’l, A k r e 11, se släkten Achrelius.
Akre’l, Fredrik, kopparstickare (1748—
1804). Blev 1778 gravör vid
Vetenskapsakademien och sysselsatte sig förnämligast med
globtillverkning och kartritning. Dessutom
arbetade han som illustratör och
porträttgra-vör. Han försökte sig också som etsare,
varvid han nästan alltid överarbetade sina plåtar
med gravstickel och torrnål. Hans arbeten
förråda ofta ett hantverksmässigt utförande.
Bland hans gravyrer märkas porträtt av Gus-
tav III, Ehrenstrahl, Stiernhielm, Linné och
K. G. Tessin.
Akre’11, Karl Fredrik, militär,
kopparstickare (1779—1868), son till Fr. Akrel.
Gjorde sig under sin tjänstgöring vid
fortifikationen bemärkt som ingenjör vid
Troll-hätte kanal- och
slussbyggnad samt
vid
befästningsarbeten i Stockholms
skärgård och vid
Stralsund och blev
1806 löjtnant vid
den då inrättade
fält mätningskåren
samt 1807 kapten i
armén och lärare i
fortifikation vid
krigsakademien på
Karlberg (1807—
28). Han inlade där
genom föreläsningar
(bl. a. »Föreläsningar i fortifikation», 3 dir, utg.
1811) och avhandlingar stor förtjänst om den
sv. militärbildningen. Major i armén 1812,
deltog A. som överadjutant i tyska fälttåget 1813
och i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och
Leipzig, där han svårt sårades. A., som adlats
1819, blev efter fortsatt befordran 1831
överste och chef för den s. å. omorganiserade
topografiska kåren, till vilken det optiska
telegrafverket överflyttades 1834. 1843 blev
han generalmajor. 1852 erhöll A. i uppdrag
att utarbeta förslag till elektriska
telegraflinjer och stamlinjer till ett järnvägsnät. Det
första uppdraget fullgjordes s. å., varefter
han förordnades att ombesörja linjernas
byggande (se vidare Telegraf, dess utbredning
i Sverige) samt utnämndes 1854 till chef
för telegrafverket med bibehållande av
chefskapet för topografiska kåren. S. å. hade
han blivit generallöjtnant. A:s förslag i
järnvägsfrågan blev lagt till grund för k.
prop. till riksdagen 1853—54, och i den 1855
tillsatta järnvägskommittén blev A. ordf,
(se vidare Järnväg, sv. järnvägsväsendets
uppkomst och utveckling). Chefskapet vid
topografiska kåren lämnade han 1856 och det
för telegrafverket 1862. A. ägnade sig i likhet
med sin fader också åt graveringskonsten.
Utom en mängd kartor (bl. a. »Karta öfver
Sverige», 1811, en översiktskarta till ett av
honom planlagt kartverk över Sverige,
åtföljd av en topografisk-statistisk
beskrivning) och sjökort graverade han talrika
illustrationer till Thersners »Fordna och
närvarande Sverige» och Skjöldebrands »Voyage au
Cap du Nord» samt till flera
resebeskrivningar och vetenskapliga arbeten. A:s
»Min-nestaflor» utgåvos 1884.
Akribi, punktlighet, noggrannhet.
Akridin, C13 H9 N el. C6 H4 < 9^ C6 H4, är
en tertiär kvävebas av analog byggnad med
kolvätet antracen. Förekommer i stenkols-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
