Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akropolis - Akros - Akrostikon - Akroterier - Akrylsyra - Aksajskaja stanitsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Akros—Aksajskaja stanitsa
362
stil. Likaledes planerades på 440-talet på
borgklippans s. v. utsprång ett tempel åt Nike
Apteros (den obevingade segergudinnan), men
det tempel, som nu står, kan enligt stilen vara
uppfört först omkring 420. Detta tempel
ned-revs under den turkiska tiden, och dess block
inmurades i en turkisk befästning, men när
turkarna lämnat Aten och befästningen
ned-revs, kommo dessa arkitekturstycken åter i
dagen, och sålunda kunde templet på
1830-talet återuppbyggas av tyskarna Schaubert
och Ross samt dansken Chr. Hansen.
Även det på n. sidan av akropolisplatån
belägna tempel, som bär namnet Erechtheion,
synes ha varit påtänkt av Perikles, ehuru det
ej började byggas förr än efter Nikiasfreden
år 421. 408 var templet i det närmaste
fullbordat. Dess komplicerade, från den vanliga
tempelformen avvikande plan, som särskilt
röjer sig i den s. k. Korehallen och Nordhallen,
förklaras därigenom, att templet skulle
inrymma ej blott flera kulter utan även åtskilliga
heliga föremål och reliker, vilka voro lokalt
bundna, såsom t. ex. Kekrops’ grav under
Korehallen och märket av Poseidons treudd
under Nordhallen. Erechtheion var ett
dubbeltempel: i det ö. rummet hade Athena, i
det v. bl. a. Erechtheus och Poseidon sina
kulter. Ett oändligt fint skönhetssinne
uppenbarar sig i templets arkitektur, särskilt
i Korehallen och Nordhallen. Korehallens tak
uppbäres ej av kolonner i vanlig mening utan
av plastiska kvinnogestalter, attiska jungfrur.
Nordhallens kolonner, ävensom den
arkitektoniska ramen kring dörren, som leder från
denna till det v. tempelrummet, höra till
det elegantaste och mest smakfulla, som den
joniska arkitekturen har skapat.
På akropolisplatån fanns för övrigt en
mängd votivskänker, företrädesvis statyer,
bland vilka den mest bekanta var Feidias’
kolossala bronsstaty, Athena Promachos. Den
stora marmortrappan, som leder upp till
propyléerna, byggdes först i början av den
romerska tiden. Något äldre än denna var den
romerske fältherren M. Vipsanius Agrippas
staty, vars höga bas ännu står kvar bredvid
propyléernas norra flygel.
Under den bysadtinska tiden var
Parthe-non en grekisk-ortodox kyrka, helgad åt
jungfru Maria; under den frankiska tiden
inrättades där romersk-katolsk gudstjänst. De
frankiska hertigarna hade under en tid sitt
residens i propyléerna, som betydligt
utvidgades genom tillbyggnader. Sedan turkarna
1458 intagit Aten, blev Parthenon en turkisk
moské och Erechtheion ett harem. Då
venezi-anerna 1687 under Otto Vilhelm Königsmarck
belägrade Aten, sprängdes Parthenon i tvenne
delar genom en krutexplosion. 1802 lät lord
Elgin nedtaga de flesta
parthenonskulptu-rerna, vilka sedermera fördes till London, där
de nu stå uppställda i British museum. I våra
dagar har rnan sedan länge från Akropolis
avlägsnat alla byggnader från frankisk och
turkisk tid och med varsam hand restaurerat
Erechtheion och propyléerna, och även en
restaurering av Parthenon är påtänkt och
delvis påbörjad. I akropolisbergets sidor finnas
flera heliga grottor: på n. sidan bl. a.
Apollon-och Pansgrottan, på s. sidan grottan vid
Thra-syllos’ monument. På den s. sluttningen
ligga mot v. Herodes Atticus’ Odeion, mot
ö. den berömda Dionysosteatern och mellan
dem båda Asklepios’ helgedom. Se vidare
Feidias, Grekisk konst och
Parthenon. — Litt.: M. L. D’Ooge, »The
Acro-polis of Athens» (1909); M. Collignon, »Le
Parthénon» (1910). M. Pn N—n.
Akros [-å’s], sockerart av sammansättningen
C8 H12 Ob, identisk med i-fruktos eller
i-levulos. Är av särskilt intresse såsom den
första sockerart, vilken ur syntetiskt
fram-ställbara utgångsmaterialer har vunnits i
rent tillstånd, a-akros erhölls först ren av
E. Fischer ur a k r o 1 e i n, genom addition av
brom och behandling med barytvatten, varav
namnet. Se vidare Sockerarter. H. E.*
Akro’stikon kallas en dikt, i vilken
versradernas eller strofernas begynnelsebokstäver
sammanlagda bilda ett ord (vanl. ett namn)
eller en sats. 1 äldre svensk poesi, särskilt
under 1600-talet, äro sådana dikter vanliga.
Akrotèrier, sing. A k r o t é r i o n, de på en
gavels trenne hörn anbragta små fotställ,
Krön- och fotakroterier från en gavel.
Krönakroterion från en
gravvård.
vilka äro avsedda
att bära
skulpturprydnader; även
namn på dessa
senare. — De
grekiska och romerska
templens akroterier
buro vanligen
symboliska prydnader,
såsom lejon, gripar,
trefötter, lyror o.
dyl.,men även stiliserade avbildningar av
växtformer, i synnerhet palmetter (fig. 1—2).
Akroterier förekomma även på gravvårdar (fig. 3.).
Akrylsyra, CH2:CH.CO2H, en omättad
organisk syra, som kan framställas genom
oxidation av akrolein (se d. o.). Smältpunkt
13° C, kokpunkt 139°—140° C.
Aksa’jskaja stani’tsa, stad i Donterritoriet,
vid Aksajs utlopp i Don, 29 km s. v. om
No-votjerkassk. Omkr. 8,000 inv. A. är en av de
viktigaste hamnarna vid Don. Livlig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
