Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aksajskaja stanitsa - Aksakov, Ivan Sergejevitj - Aksakov, Konstantin Sergejevitj - Sksakov, Sergej Timofejevitj - Akschehir - Aksu (flod) - Ak-su (stad) - Aksum, Axum - Akt (handling) - Akt (fredlöshet) - Aktaion - Akter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Aksakov—Akter
364
med fisk, spannmål, trä och järn. Vid A. går
vägen till Kaukasus över Don.
Aksakov [-a’kaf], Ivan Sergejevitj,
rysk politiker (1823—86), broder till följ.;
anställd i inrikesministeriet 1848—52, senare
direktör för en kreditanstalt. Spelade en
ännu
betydelsefullare roll än brodern
i slavofilrörelsen.
Han var
moskva-slavofilernas till
tiden siste, till rykte
och inflytande
främste representant, och
det var en tid, då
hela Ryssland
lyssnade till honom och
i honom såg sitt
orakel. Men från
censuren och
myndigheterna rönte han
mycket misstroende
och ständiga obehag vid utgivandet bl. a. av
tidningarna »Denj» (Dagen) och »Moskva».
Som kämpe för folkets rätt, för ordets och
samvetets frihet befann han sig i början i
samförstånd med 1860-talets frisinnade
strävanden och var till en tid tämligen välvilligt
stämd även mot polackerna. Men polska
upproret (1863) gjorde både A. och Katkov (se
denne) till fanatiska polackhatare,
reaktionärer och panslavister (se Panslavism).
Medan Katkov stod väl hos de maktägande,
förblev A. misshaglig i följd av sin strid mot
byråkratien och den enligt hans mening
anti-ryska regeringspolitiken i de polska
provinserna och östersjöländerna. A. var själen i
den »slaviska kommittén», som blev av så
stor betydelse före och under 1875—78 års
händelser: upproret i Herzegovina, serbiska
kriget, bulgariska resningen, rysk-turkiska
kriget. Slavofilernas idéer behärskade då
ryska samhället, höga och låga; de slaviska
kommittéerna i Moskva, Petersburg och
Odessa ledde insamlingen av penningar och
utrustningen av frivilliga. A:s svärmiska
hänförelse och glödande vältalighet voro
oemotståndliga. Det har t. o. m. sagts, att
rysk-turkiska kriget var A:s verk. A:s
samlade skrifter och brev äro utgivna.
Aksakov [-a’kaf ], Konstantin
Sergejevitj, rysk tidningsman och socialhistoriker
(1817—60), äldste son till Sergej A. Var
jämte brodern Ivan (se denne) grundläggare av
slavofilrörelsen (se Panslavis m),
vars program han i ett märkligt memorandum
lät tillställa Alexander II efter dennes
tron-bestigning 1855. Lidelsefullt entusiastisk, blev
han rörelsens egentlige historiker men är i
framställningen ensidig.
Aksakov [-a’kaf], Sergej T i m o f e j
e-v i t j, rysk förf. (1791—1859), de föregåendes
fader. Gav delvis under påverkan av Gogol
ypperliga skildringar av ryska naturen och
djurvärlden samt av äldre ryskt herrgårdsliv.
Hans förnämsta arbete, »Familjekrönika»
(1856), kan anses klassiskt.
Akschchi’r, »den vita staden», stad i Mindre
Asiens inre, i turk, vilajetet Konia, vid
Bag-dadbanan; 10,000 inv. Tillverkning av mattor.
Aksu, flod i östturkestan, Centralasien.
Upprinner under namnet Aksai på 3,350 m
höjd nära v. ändan av Kokschal-tau-kedjan,
bryter sig genom denna, strömmar längs dess
s. fot under namnet Tauschkan-darja till
staden Ak-su, där floden antager sydlig och
sydöstlig riktning och utfaller i Tarim (se d. o.).
Ak-su, kin. Wen-su, oasstad i östturkestan,
i Tarimbäckenets västliga del vid floden
Aksu; 20,000 inv. Staden är bekant för sin
tillverkning av tobak, bomulls-, läder- och
metallvaror. Är medelpunkt för handeln i
Västkina och mötesplats för köpmän från
Ryssland, Indien, Kina m. fl. länder.
Aksum, A x u m, stad i Abessinien,
landskapet Tigre. 5,000 inv. Säte för abunan.
Numera huvudsakligen bekant såsom
vallfärdsort, var det däremot förr huvudstad i ett rike
(det aksumitiska), som under sin glanstid
(omkr. 200—700 e. Kr.) sträckte sig åtskilligt
utöver det nuv. Abessiniens gränser. 1535
förstördes A. av muhammedanerna. Bland
minnesmärken från stadens forna storhetstid
märkas med inskrifter försedda obelisker av
en från de egyptiska avvikande form.
Särskilt intresse ur språkvetenskaplig synpunkt
äga tvenne inskrifter (antagligen från
300-talet e. Kr.), som utgöra de äldsta bevarade
proven på det till den semitiska
språkstammen hörande etiopiskan eller geez-språket.
Båda dessa inskrifter, av vilka den ena är
åtföljd av en grekisk översättning, äro ännu
skrivna med sabeiska skrivtecken, under det
att sedermera ett inhemskt alfabet kom till
användning. E. P—s.
Akt. 1. Handling, yttring av en
verksamhet; 2. högtidlig förrättning, t. ex. vigselakt;
3. huvudavdelning i ett skådespel (även
bildligt); 4. den nakna modellen i en viss
ställning; (även aktstudie) teckning efter eller
plastisk avbildning av en sådan modell
(aktfigur); 5. skriftlig handling, dokument,
urkund. Jfr A c t a.
Akt (ty. Achtj, ådömd fredlöshet (se d. o.),
som enl. den äldre germanska rätten uteslöt
den dömde från rättssamfundet. Den fredlöse
kunde saklöst dräpas. Åt den fredlöse fick
ej bjudas hjälp, mat eller tak över huvudet,
hans egendom hemföll till konungen eller
samfundet, hans hus och gård brändes. Jfr
Bann och Riksakt (Reichsacht).
AktaTon (lat. Actaeon), en dotterson till
konung Kadmos i Tebe. Råkade under en jakt
få skåda den kyska gudinnan Artemis i
badet; vredgad, förvandlade hon honom till en
hjort, och han sönderslets av sina egna hundar.
Akter, bakre delen av ett fartyg eller en
båt. Ingår i en mängd
sjötermssammansätt-ningar, t. ex.: akterbolin, akterbord,
akter-brass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
