Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akvarellmålning - Akvarium - Akvatint - Akvatinta - Akvatintagravyr eller Tonetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Akvarium—Akvatintagravyr
374
het och glanslöshet kunna akvarellfärgerna
varken ge kraft i ljuset eller klart djup i
skuggorna och äro i dessa avseenden
underlägsna ogenomskinliga, »täckande» färger, i
synnerhet oljefärgen. Akvarellmåleriets
enklaste form (lavyr) är målning med en enda
färg, vilken genom mer eller mindre stark
utspädning med vatten får olika valörer. Denna
teknik har använts alltsedan medeltiden för
raska kompositionsutkast m. m.; genom
införandet av flera färger utvecklade sig det
egentliga akvarellmåleriet, som sedan
1820-talet och huvudsakligen i England sökt höja
sig till tävlan med oljemåleriet, men detta på
bekostnad av sin verkliga natur och med hjälp
av täckfärger samt våldsamma, sökta
färg-motsättningar. Akvarellmålningen fordrar en
viss improvisatorisk friskhet och snabbhet i
utförandet och alltså en högt utvecklad
teknisk skicklighet.
Akvarium är namnet på en vattenbehållare,
vari man håller vattendjur och vattenväxter
vid liv under så naturliga förutsättningar
som möjligt. Den ursprungligaste typen av
Akvariebild, visande sjöstjärnor och sjöanemoner
från Medelhavet.
rumsak varier utgöra de ännu brukliga
»guldfiskkrukorna». Dylika kärl äro dock
synnerligen olämpliga, om man vill erbjuda
akvariets invånare deras naturliga levnadsvillkor.
Mest ändamålsenliga äro rektangulära
glaskärl, antingen av helgjutet glas eller
bestående av ett järnstativ med inkittade
glasväggar. Bl. a. för att oskadliggöra den
kolsyra, som djuren utandas, är det nödvändigt
att i akvariet inplantera vattenväxter.
Akvariets botten täckes med ett rätt tjockt lager
av väl urvattnad jord, vari dessa
planteras. Flertalet av våra inhemska
vattenväxter lämpar sig härför; en viktig sak är
dock, att växterna ej taga för stort utrymme
och hindra fiskarnas rörelser. Vattnet i
akvariet måste allt emellanåt förnyas, vilket bäst
sker genom samtidig tillförsel och avtappning
(medelst hävert). Syrehalten i vattnet kan
också förnyas genom särskilda
»genomluft-ningsapparater». Av våra inhemska fiskar
äro framför allt smärre karpfiskar, särskilt
dammrudan, mycket lämpliga som
akva-riefiskar. Av utländska fiskar bruka olika
slag av tandkarpar vara uppskattade.
Vidstående färgplansch visar en del vanligare
akvariefiskar av främmande ursprung. Från
Östasien och Bortre Indien härstamma m a
k-r o p o d e n, stridsfisken och
trådfisken, medan chanchito är en
sydamerikansk art och solfisken, vilken
förvildats i några trakter av Tyskland, hör
hemma i Nordamerika.
Akvarieskötseln har särskilt i Tyskland
blivit synnerligen utvecklad. För att kunna
hålla fiskar från tropiska länder vid liv har
man konstruerat uppvärmbara akvarier, där
vattentemperaturen automatiskt hålles
konstant. Vidare har man med stor framgång
lyckats få havsdjur att trivas i akvarier med
naturligt eller konstgjort havsvatten, liksom
också akvarier med bräckt vatten användas
för hållande av intressanta tropiska bräck
-vattensfiskar, såsom klotfiskar o. a. Några
allmänna regler för skötseln av fiskarna i
ett akvarium kunna knappast givas, då
fiskar av olika slag ofta ba mycket skilda
anspråk. Lämpliga råd beträffande varje art ger
Stansch, »Die exotischen Zierfische» (1914).
Däri beskrivas också alla dittills införda
akvariefiskar.
Större akvarier, avsedda såväl för
vetenskapliga iakttagelser som för allmänhetens
förlustelse, finnas flerstädes utomlands. Det
första inrättades vid Zoological gardens i
London; senare ha liknande anlagts bl. a.
i Paris, Bryssel, Hamburg, vid den bekanta
badorten Brighton på Englands sydkust och
i New York. I Berlin anlades år 1869 under
Brehms direktion ett stort offentligt
akvarium, som numera uppgått i det till Berlins
zoologiska trädgård hörande akvariet. Strängt
vetenskapligt anordnat är det bekanta akvariet
i Neapel, som inrättades på 1870-talet av
zoologen A. Dohrn i samband med zoologiska
stationen i Neapel. Det innehåller endast
djur från Neapelgolfen och ger en god och
rikhaltig bild av dess djurliv. I Stockholm
öppnades 1892 ett akvarium för allmänheten
(i huset n:r 38 Hamngatan) men ägde blott
bestånd ett par år. För rent vetenskapliga
ändamål finnas akvarier vid de zoologiska
havs-stationerna, såsom vid Kristineberg och
Klubban vid vår bohuslänska kust. Rend.
AkvatFnt, detsamma som
akvatintagravyr (se d. o.).
Akvati’nta, it., lavyrfärg, bestående av
tusch, bister eller sepia, löst i vatten.
Akvati’ntagravyr eller Tonetsning, ett
etsningssätt, varigenom utföras grafiska blad,
som påminna om lavyrer (se
Akvarellmålning och A k v a t i n t a). De
olikartade metoderna för utförande av dylika
arbeten grunda sig på användningen av en
finkornig etsningsgrund, som mellan kornen
lämnar ett ytterst fint nät av oregelbundna
linjer och fläckar blottat på plåtens yta. Ets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
