Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akvatintagravyr eller Tonetsning - Akvatintalavyr - Akvatintaskrapning - Akvavit - Akvedukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Akvatintalavyr—Akvedukt
376
ningsgrunden består av harts eller annat
liknande ämne, som antingen i form av ett fint
pulver fördelas över och inbrännes på plåten
(den s. k. torra metoden) eller också
upplöses i alkohol, som hälles på plåten och
får avdunsta, varvid det lösta ämnet avsätter
sig i mycket små, jämnt fördelade partiklar
(den s. k. flytande metoden). Vid
etsning angriper syran plåtens i
mellanrummen mellan grundens korn blottade partier.
Mörkare och ljusare valörer erhållas genom
att längre eller kortare tid låta syran
inverka på plåtens olika delar, varvid man
betjänar sig av någon mot syran skyddande
fernissa för att täcka de partier, som icke
skola etsas eller som redan etsats till önskad
grad. Genom successiv täckning av plåtens
färdigetsade delar kan man åstadkomma ett
mycket stort antal valörer. När plåten är
färdigetsad, avlägsnas grunden, och de
fördjupningar i plåtens yta, som uppstått vid
etsningen, upptaga trycksvärtan vid
tryckningen. I fördjupningarna å plåtens starkt
etsade partier upptages mera trycksvärta,
och avdraget får därför på motsvarande delar
mörkare valör.
Akvatintatekniken användes ofta i förening
med linjeetsning eller andra grafiska
förfaringssätt. Se E t s n i n g. H. W—n.
Akvati’ntalavyr, ett slags etsning, som
ut-föres på akvatintagrund genom lavering med
utspädd syra. Tillvägagångssättet är
detsamma som vid tuschlavyr på papper med den
skillnaden, att syran här motsvarar tuschen.
I st. f. hårpenslar användas penslar av glas.
Akvatfntaskrapning, ett slags
koppargravyr, nära besläktad med mezzotintmaneret.
Utföres på en plåt, som blivit likformigt
etsad med en djup akvatintaton. Den på detta
sätt starkt uppruggade ytan avskrapas och
poleras därefter med hjälp av särskilda
verktyg, varvid de etsade fördjupningarna mer
eller mindre igenfyllas och uppgrundas. På
detta sätt alstras olika valörer i avdraget.
Valörerna få emellertid icke det verkliga
mezzotinttryckets mustiga och djupa ton utan
bli mera torra. Avdraget av en i
akvatinta-skrapning utförd plåt kallas 8 k a vs ti ck.
H. W—n.
Akvavit, brännvinssort, framställd genom
behandling med vissa kryddor -och socker.
Mest kända äro den norska akvaviten och
Aalborgs akvavit. Se Brännvin.
Akvedu’kt är specialnamnet för en öppen
vattenränna (eventuellt med tak, som icke
berör vattenytan), vilken bildar bro eller vilar
på en bro över en dalgång, ett annat
vattendrag el. dyl. Sådana byggnadsverk
användes i stor utsträckning av romarna för att
leda städernas vattenbehov från källsjöarna.
De bestodo av täckta, murade rännor, vilka
uppburos av rader av pelare, förenade
genom valvbågar. Bland Roms 14 akvedukter
(Aqua Appia äldst, från 312 f. Kr.)
användas ännu åtskilliga, medan omfattande läm-
Claudius’ akvedukt på den romerska kampagnan.
ningar av andra stå kvar. Med sina långa,
här och där av ras avbrutna pelarrader ge
akvedukterna den romerska kampagnan dess
säregna karaktär. Också i den
italienska landsorten och i provinserna
byggdes talrika akvedukter, såsom vid Segovia
i Spanien eller den bekanta, höga Pont
Akvedukten vid Roquefavour.
du Gard vid Nimes. Romarna byggde
akvedukter, emedan de icke kunde bygga
slutna rörledningar av tillräckliga
dimensioner för vattenbehovet. Ännu i dag
byggas av ekonomiska skäl akvedukter, då
stora vattenmassor skola framföras, eller vid
provisoriska anläggningar, där en träränna å
Akvedukten vid Håverud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
