Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander den store - Striderna mot Dareios III - Invasionen i Indien - Alexander I (furste av Bulgarien) - Alexander (konung av Grekland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Alexander I av Bulgarien—Alexander av Grekland
454
derna på sin släkting, satrapen Bessos, medan
A. satte sig i besittning av huvudstäderna
Babylon, Susa och Persepolis och deras
oerhörda skatter, lät bränna palatset i
Persepolis och där utropa sig till »konung av
Asien». Hans från denna tid alltmera
orienta-liserade åskådningar och levnadsvanor —
ytterst grundade på politiska motiv av väldig
räckvidd — bragte honom snart i skarpa
konflikter med hans makedoniska omgivning.
Våren 330 vände sig A. norrut mot
Ekba-tana, varifrån Dareios nu flydde, praktiskt
taget fånge hos Bessos. A. förföljde häftigt
ain motståndare för att sätta sig i besittning
av dennes person och kom slutligen en morgon
inom synhåll för de flyende, som emellertid då
mördade Dareios och fortsatte flykten. Den
siste storkonungens lik fick av A. en ärofull
begravning. De följande åren tillbragte A. med
att underkuva det väldiga rikets olika
provinser och tågade slutligen (våren 328) över
Hindu-kusch in i Baktrien för att göra upp
räkningen med Bessos, som under tiden låtit utropa
sig till storkonung under namnet Artaxerxes
(IV). Bessos flydde in i Sogdiana (Bochara),
där han slutligen tillfångatogs och sedermera
avrättades med all den grymhet, varmed
perserkonungarna brukade straffa
upprorsma-kare. A. övergick floden Jaxartes (Syr-darja)
och företog ett kort fälttåg mot stäppfolken
på dess norra strand, varefter han ånyo vände
söderut för att bereda sig till invasionen i
Indien — forntidens mest omtalade och
sago-omspunna fälttåg.
Invasionen i Indien. Det har icke varit
möjligt att utforska A:s fälttåg i Indien i alla
dess enskildheter, emedan en mängd
lokaliteter ej kunnat identifieras, mest på grund av
flodernas förändrade lopp. Tydligt är
emellertid, att marschen gick från Kabul n. om
Khai-barpasset mot Indus, som övergicks på en
brygga i närheten av Attock, och därifrån
vidare till Hydaspes (Jhelum), på vars strand
det avgörande slaget mot konung Poros (Puru
el. Paurava) stod. A. avgick med segern och
tågade, efter att ha preliminärt ordnat
landets politiska förhållanden, vidare österut till
floden Hyfasis (Beas), där han emellertid av
sina trupper tvangs att vända, ehuru
erövringen av Gangeslandet synes ha hägrat för honom.
Återmarschen följde floden Indus mot söder;
vid början av deltat vände A. själv med
huvudmassan av hären västerut och framkom
efter oändliga lidanden och strapatser våren
324 till Susa, medan en flotta under befäl av
Nearkos sökte sig väg genom Persiska viken
mot Eufratmynningen. Efter en kort vila i
Susa ägnade sig A. oförtröttat åt sin nya
uppgift, organisationen av det nyerövrade riket,
där enligt hans planer västerländska och
orientaliska idéer skulle sammansmältas till ett
helt. Ett förberedande led i detta
program var ingåendet av blandäktenskap
mellan makedonier och orientaliska kvinnor,
vartill han själv visade vägen. Våren 323
flyt
tade A. till Babylon, upptagen av gigantiska,
men ej — som en senare tid ofta velat
på-börda honom — fantastiska planer. Det
osunda klimatet och ett alltför flitigt
offrande åt vinets gud bortryckte honom
emellertid i förtid från ett blott påbörjat verk
(juni 323).
Det kan knappast betvivlas, att A. var en
av de genialaste härförare, som världen
skådat, och kanske har han i detta fall av ingen
senare överträffats. Rörande hans politiska
planer och betydelse synes det böra fasthållas,
att A. — om också i yngre år en viss
romantik vidlådde honom — likväl alltid torde ha
fasthållit vid realiteter och sällan låtit sina
planer gå utanför det uppnåeligas område.
Hans orientaliska politik blev genom hans
förtidiga död blott ett ofullbordat experiment
men hade möjligen, om den kommit att
fullföljas, helt omlagt den historiska utvecklingen
inom den främre orienten.
Litt.: Droysen, »Geschichte Alexanders des
Grossen» (ny uppl. 1915); rörande det indiska
fälttåget se framför allt Smith, »Early
his-tory of India» (3:e uppl., 1914; jfr
Char-pentier i Nord. Tidskrift 1920). Om A:s
fälttåg se »Karl XII på slagfältet» (1918).
(Ek H—n. J. Ch—r.)
Alexander I, furste av Bulgarien (1857—
93), urspr. prins av Battenberg (se d. o.)
och son till prins Alexander av Hessen i
dennes morganatiska giftermål med rolska
grevinnan Julie v.
Hanke. Brorson till
ryska kejsarinnan,
åtföljde han ryska
högkvarteret under
kriget mot Turkiet
1877—78. Han
valdes 1879 till furste.
Om den av honom
1881 företagna
statskuppen, spänningen
med Ryssland,
öst-rumeliens sammanslutning med
Bulgarien (1885), kriget
med Serbien (1885—
86) samt hans slutliga avgång 1886 se B u 1 g
a-r i e n, historia. Av hänsyn till Ryssland
motsatte sig Bismarck 1888 tanken på A :s
förmätning med tyske kejsaren Fredrik III:s dotter
Viktoria. A. gifte sig senare med
operasångerskan Johanna Loisinger, fick titeln greve
av Hartenau och inträdde i österrikisk tjänst.
Hans lik jordades i Sofia. — Litt.: E. C. Corti,
»A. von Battenberg» (1920).
Alexander, konung av Grekland (1893—
1920), andre son till konung Konstantin och
hans gemål, Sofia, syster till tyske kejsaren
Vilhelm II. Vid Konstantins nödtvungna
avsägelse och ententens vägran att erkänna
kronprins Georg som dennes efterträdare
utsågs A. i stället och uppsteg på tronen juni
1917 men dog 25 okt. 1920 i följd av blodför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
